Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fugger, släkt - Fughetta - Fuglie - Fugugift - Fuji, Fuji-san el. Fuji-no-yama - Fujiwara - Fujiyama - Fu-kien - Fu-kiensundet - Fukoidsandsten - Fukos - Fuksia, Fuksin - Fukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Fughetta—Fukt
16
Jakob (II) Fugger.
Teckning av A. Dürer.
välgörenhetsstiftelsen Fuggerei i
Augs-burg (sed. o.). Ilans brorsöner Raimund F.
(d. 1535) och Anton F. (d. 1560) blevo 1530
riksgrevar. Ruset F:s affärsverksamhet
kulminerade under Anton F. men gick sedan
tillbaka. Ätten blomstrar
ännu; en gren (F. v.
Babenhausen) blev
riksfurstlig 1803
(me-diatiserades 1806), en
annan (F. v. Glött)
fick 1913 bayersk
furstevärdighet. —
Genom inkomster av
gruvdrift i Ungern,
Tyrolen och Kärnten
samt handel med
kryddor, ull och siden fick
huset F. medel att
driva den
bankirrörelse, som blev dess
viktigaste affärsgren.
Huset var även
ekonomiskt intresserat i
av-latshandeln. Släkten
spelade en dominerande finansiell och politisk
roll samt understödde även konst och
vetenskap. Litt.: »Studien zur Fuggergeschichte»
(1907 ff.; hittills 7 bd); R. Ehrenberg, »Das
Zeitalter der F.» (2 bd; 3:e uppl. 1922); Th.
Seelmann, »Jakob F.» (1923). B. H-d.
Fughetta [foge’ta], it., mus., mindre fuga,
ofta utan mellansats (eller med föga utbildad
sådan).
Fuglie, socken i Malmöhus län, Skytts
härad, på Söderslätt, n. v. om Trälleborg;
9,41 kvkm, 478 inv. (1927); 886 har åker, skog
saknas. Ingår i Vallinge och F. pastorat i
Lunds stift, Skytts kontrakt.
Fugugift, se F i s k g i f t.
Fuji [fu’dji], ofta kallat Fuji-san el.
F u j i - n o - y a m a, d. v. s. »Fujiberget»
(härav den av européer ofta använda men oriktiga
kontaminationsformen Fujiyama, F u s
i-y a m a), egentliga Japans högsta berg,
beläget på huvudön, Ilondo, s. v. om Tokyo.
F. når 3,778 m ö.h.; dess topp bildar en nästan
cirkelrund krater med omkr. 600 m diameter
och ända till 220 m djup. F. har en typisk
kägelform med sakta fallande sluttning. Dess
översta del är kal och täckt av lavagrus;
längre ned vidtager ett brett skogsbälte. F.
är om vintern snöklätt från foten til hjässan;
helt snöfritt är berget endast under juli och
aug. F :s skönhet har i alla tider inspirerat
Japans målare och skalder. Vulkanen F. har
haft utbrott bl. a. 864, 1082, 1649 och senast
24 nov. 1707—22 jan.l708. Små fumaroler
finnas ännu, men vulkanen tyckes vara slocknad.
Fujiwara [fudji-wara], japansk
stormanna-släkt. till vilken hörde mer än hundra
framstående statsmän, lärde o. s. v. från 600-talet
till 1300-talet samt även många kejsarinnor.
Ättens maktställning grundlädes, när Kama-
tari av Nakatomiätten (614—669) av kejsaren
fick hedersnamnet F. Dess makt befästes, när
F. Yoshifusa under en kejsares (hans
dottersons) omyndighet blev riksföreståndare. Denna
institution blev bestående, och fram till
mitten av 1000-talet var släkten Japans faktiska
härskare. Denna period i Japans historia
kallas därför vanl. Fu j i wa raepoken. B. Kgn.
Fujiyama [-ja-], se Fuji.
Fu-kien [fo’-tjiän], provins i s. ö. Kina, vid
Fu-kiensundet; 120,300 kvkm, 14.329,594 inv.
(1925). F. är genomdraget av bergskedjor från
s. v. till n. ö., på gränsen mot v. Ta-chen och
dess fortsättning Wu-i-shan (ända till 2,100 m
ö. h.). Den viktigaste floden är Min-kiang. Vid
kusten ett givande fiske (bl. a. musslor). F.
var förr känt för sitt förträffliga virke, men
skogarna lämna nu föga till avverkning.
Jordbruket i dalgångarna frambringar te (black
tea), socker m. m. Stor utvinning av salt;
förekomster av stenkol och molybden.
Industrien omfattar mest sidentillverkning och
skeppsbygge. Invånarna äro djärva sjömän.
Utvandringen är stor. Huvudstaden, Fu-chou,
är liksom hamnarna Amoy och Fu-ning
öppnad för främmande handel.
Fu-kiensundet el. Formosasundet,
sundet mellan Kina och Formosa. I F. ligga
Pescadoresöarna.
Fukoldsandsten (av lat. fücus, tång), äldre
namn på övre delen av den underkambriska
sandstenen i Sverige. F. är synnerligen rik på
fossila spår (sed. o.), vilka först tyddes
som lämningar av alger (fukoidéer). K. A. G.
Fukös, kem., se Sockerarter.
Fu’ksia, Fuksln, se Fuchsia, Fuchsin.
Fukt. Ordet f. anger, att i en byggnad,
lokal eller vägg förefinnes en större myckenhet
vatten (fuktighet) än som är normal eller
önskvärd. Särskilt kunna stenhus vara
utsatta för f. — Orsakerna härtill kunna vara
många: med fuktig byggnadssten och
murbruk vid uppförandet tillfört vatten,
bristande isolering från grunden, slagregn och
sjöstänk (»sjödrev») mot väggarna, olämplig
användning av lokalerna (överbefolkning,
tvättning eller torkning av kläder o. dyl.);
vanvård (bristande eldning och vädring) o. s. v.
F. ger sig till känna genom lossnande
tapeter, fläckar på väggarna, mögel och annan
svampbildning, unken lukt etc. Enär f.
gynnar utvecklingen av mikroorganismer, har
man grundad anledning att anse den
hygieniskt skadlig. Indirekt kan den även tänkas
verka skadlig, emedan vissa av de genom f.
gynnade mögelsvamparna kunna överföra
arsenik ur fasta föreningar till gasformiga, som
blanda sig med luften (se Gosios
arsenik p r o v). F:s skadlighet är främst att
söka i närvaro av flytande vatten i
väggmaterialet; även en tillfällig för hög
fuktighet i luften inom en lokal medför endast
då bestående olägenhet, när vatten ur luften
utfälles och intränger i väggmaterialet.
Borttagande av f. ur en byggnad eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
