Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funktion - Funktionarism - Funktionera - Funktionsteori - Funktionär - Funt - Funt (vikt) - Funäsdalen - Fur (botanik) - Fur (ö) - Furage - Furen - Fure sö - Furfurol, Furol - Furiae, Furier - Furingstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Funktionarism—Furingstad
30
sammanhang kan framställas genom en tabell,
ett diagram el. (icke alltid) genom ett
analytiskt uttryck. Det analytiska uttrycket
framställer y som en explicit f. av x, medan en
ekvation mellan x och y framställer y som
en implicit f. av x. Om y framställes genom
ett räkneuttryck av x, som innehåller endast
de rationella räknesätten, addition,
subtraktion, multiplikation och division, säges y vara
en rationell f. av x. Den rationella f. kallas
hel eller bruten, beroende på om den är ett
polynom eller ett bråk. Om den likhet, som
framställer y som en implicit f. av x, är en
algebraisk ekvation, säges y vara en algebraisk
f. av x. De f., som icke äro algebraiska, kallas
transcendenta. De enklaste och tidigast kända
transcendenterna äro exponentialfunktionen
(y = ex) och dennas inversa f., logaritmen, de
trigonometriska f. och deras inversa f., de
cyk-lometriska f. Några kända f. betecknas med
särskilda symboler, ss. F(x), ^(s) m. fl. En f.
kan vara f. av flera variabler. Sålunda är
triangelns yta en f. av triangelns bas och
höjd. Se vidare Funktionsteori. S. J.
2. (Filos.) Se Förmåga.
3. Verksamhetsuppgift; tjänstgöring.
Funktionari’sm, nyskapat uttryck för det
maktområde, som företrädes av funktionärer
av olika slag i stat, kommun, kyrka, press,
partiorganisationer m. m. Det omfattar mer
än »byråkratism» (jfr Byråkrati), näml,
både utnämnda tjänstemän och valda
förtroendemän. Byråkratism har blivit en klandrande
benämning, f. åter betecknar, åtm. ännu, ett
sakförhållande på gott och ont. C. A. L-n.
Funktionèra (fr. fonctionner), tjänstgöra,
fungera (se d. o.).
Funktionsteori (se Funktion 1). Med f. i
vidsträcktaste mening förstås studiet av
funktioner och deras egenskaper. Vanl. hänföres
dock benämningen f. till studiet av de a n
a-lytiska funktionerna av komplext
argument. De analytiska funktionerna definieras
på olika sätt. Sålunda uppställer C a u c h y
. , .... lim f(z+Az)—f(z)
fordran, att gränsvärdet ^=0 ––––’
där z och Az äro komplexa kvantiteter, är
för ett givet värde på z oberoende av det sätt,
på vilket Az avtar mot 0. Detta innebär, att
funktionen f(zj för varje värde på z skall ha
en bestämd d e r i v a t a, som är oberoende av
den riktning, i vilken den bildas. R i e m a n n
betraktar särskilt den reella och imaginära
delen av f(z) och uppbygger sin f. på studiet
av dessa delar, de harmoniska
potentialerna, Weierstrass utgår från
Taylors serie och uppbygger den
analytiska funktionen ur ett funktionselement
genom analytisk fortsättning, som bygger på
principen, att två funktioner, som existera
inom var sitt av två varandra delvis
övertäckande områden i »-planet, äro element av
samma funktion, om de överensstämma inom
de båda områdenas gemensamma del. Det ena
elementet säges då fortsätta det andra över
dettas ursprungliga existensområde.
Inom de analytiska funktionernas teori
möter man många av matematikens yppersta
namn. Efter hand ha nya, omfattande
funk-tionsklasser tagits i besittning. Abel och
J a c o b i införde de e 11 i p t i s k a el. d u
b-beltperiodiska funktionerna som den
närmaste etappen efter de tidigare kända
enkeltperiodiska funktionerna,
exponentialfunktionen och de trigonometriska
funktionerna. Mot slutet av det senaste
århundradet införde Klein och H. Poincaré de
auto morfa funktionerna som en följande
utvidgning i samma riktning. På en annan
linje möter man de Abelska funktionerna.
I utbyggandet av f. ha Sveriges
matematiker tagit en framstående del. Särskilt må
nämnas G. Mittag-Leffler och I. F r e
d-h o 1 m. S. J.
Funktionär (fr. fonctionnaire), ämbetsman,
tjänsteman.
Funt (av lat. fons), se Dopfunt.
Funt (av ty. Pfund), förr rysk och polsk
vikt, resp. 409,5 och 405,5 g.
Funäsdalen, by i Härjedalen, Tännäs
socken, poststation och tullstation vid
landsvägen till Röros i Norge.
Postdiligensförbindelse med Hede järnvägsstation. Med
insamlade medel uppfördes 1926—27 en kyrka i F.
Fur, bot., se Tall.
Fur, dansk ö i Limfjorden (se d. o.).
Furage [furä’J], benämning (av franskt
ursprung), huvudsaki. inom armén, för
hästfoder; ersättes numera allt oftare med ordet foder
(för hästarna). Furageringen sker efter viss
furagerings- el. rationsstat. Denna
upptager för svenska armén i fred per dag och
häst 5,5 kg havre, 5 kg hö och 3,4 kg halm,
varvid en del av halmkvantiteten avses till
strö. I krig förutsättas nämnda f.-artiklar
komma att ofta utbytas mot andra
kraftfoder- och stråfoderslag, ss. råg, korn, majs,
s. k. hästbröd, otröskad säd, grönfoder m. m.
— Furagering kan ock betyda
insamlande av f. i krig med våld. M. B-dt.
Furen, sjö, se F 1 å r e n.
Fure sö, sjö på Själland, n. v. om
Köpenhamn; 9,5 kvkm. Står i förbindelse med
omgivande småsjöar, Farum sö m. fl., och
avflyter genom Mölleå till Öresund. Sjön har
i s. och v. skogkransade, delvis branta
stränder. Jfr C. Wesenberg-Lund, »Furesöstudier»
(1917).
Furfuröl, F u r ö 1, C4H3O . CHO, en
hetero-cyklisk aldehyd; bildas ur pentoser genom
kokning med utspädd svavelsyra. F. är en
angenämt luktande, färglös vätska med kpt 162° C.
Ger med anilinklorhydrat röd färgning.
Lukten av färskt rågbröd förorsakas av f. 1. B.
Fu’riae, lat., Furier, »de rasande», dets.
som erinyer (se d. o.).
Furingstad, socken i Östergötlands län,
Lösings härad, på Vikbolandet; 18.90 kvkm,
502 inv. (1927). Odlad slätt, bergkullar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
