Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyllnadsval - Fyllning - Fyllo- - Fyllodier - Fyllokladier el. Kladodier - Fylloxera - Fylogeni el. Fylogenes - Fyn - Fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Fyllning—Fynd
48
ej proportionellt valsätt kommit till
användning vid ordinarie valet. F. gälla i regel
endast för tiden intill ord. mandatperiods
utgång. I vissa länder, främst England,
tillmätas f. till folkrepresentationen stor
betydelse som inregistrerare av den politiska
vindriktningen bland väljarkåren. J. R. N.
Fyllning. 1. Inom byggnadssnickeriet en i
ramstycken infattad träskiva. Se Snickeri.
— 2. Inom ångmaskinstekniken den
ångvo-lym, som för varje kolvslag inströmmar i en
ångmaskins cylinder. Angives i delar
(procent) av hela kolvslagets volym eller som
förhållandet mellan den del av kolvens lineära
väg, under vilken ångan inströmmar, och
hela kolvslaget. G. H-r.
Fyllo- (av grek. fy’Uon, blad) betecknar i
ordsammansättningar, att termen hänför sig
till bladet.
Fyllödier, blad, hos vilka skivan reducerats
el. h. o. h. försvunnit, under det att skaftet
blivit tillplattat, mer el. mindre skivformigt
och övertagit skivans funktion som
kolsyre-assimilerande. Jfr A c a c i a.
Fyllodier hos Acacia
marginata.
Fyllokladier hos Ruscus
hy-poglossum. Bi blad, från
vilkas bladveck fyllokladierna
utgå, B2 blad på fyllokladierna,
i bladvecken vid B2
blomställningar.
Fyllokladier el. K 1 a d ö d i e r, ett slags
dvärggrenar, som äro mer el. mindre bladlika
och övertagit bladens assimilationsarbete. De
egentliga bladen äro hos växter med f. små
och fjällika. Vackra f. finnas hos det i
boningsrum odlade, till Liliaceae hörande
myr-tentörnet (Ruscus aculeatus’)’, f. ö. förekomma
de hos växter, tillhörande vitt skilda familjer.
Fyllo’xera, se Vinlusen.
Fylogenl el. F y 1 o g e n è s, arternas
här-stamningshistoria, i motsats till ontogeni,
individens utveckling. Se härom D e s c e
n-de n s 1 ä r a och H a e c k e 1, E. H. — Adj.:
Fylogenètisk.
Fyn, dansk ö, huvudön i ögruppen mellan
Lilla och Stora Bält, den s. k. Fynska
ögruppen, som utom F. och närliggande
småöar omfattar Taasinge, Ærö och
Lange-land; näst Själland Danmarks största ö, 2,986
kvkm, 298,721 inv. (1925). I n. intränger från
Kattegatt Odense fjord, i ö. begränsad av
Hindsholms halvö; många smärre vikar och
bukter i v. och s. ön uppbygges av
istidsavlag-ringar, moränlera, men även sand;
underliggande berggrund (tertiära leror, krita) går
endast på få ställen i dagen. I n. och n. ö. är
ön låg, v. om Odense fjord jämn slätt, i övrigt
mestadels vågigt land. Från Arreskov sö i s.
flyter Odense aa över jämna marker norrut
till Odense fjord. Växlingsrikast är landet i
v., där Fröbjerg Bavnehöj når 131 m ö. h., F:s
högsta punkt. I s. v. går ett sammanhängande
höjddrag från trakten n. om Faaborg åt n. v.
med flera höjder över 100 m (»Fynska
alperna»); starkt kuperad är även
Svendborg-trakten; ett jämnare höjdparti utbreder sig n.
om Svendborg (120 m). De högst stigande
kullarna äro ljungtäckta eller i allm. planterade
med barrskog, ön är fruktbar och välodlad;
karakteristiska äro de häckar, som omgiva
odlingsmarkerna. Gårdarna äro omgivna av
fruktträdgårdar. Herrgårdarna äro mycket
talrika. Natursköna äro särskilt de kuperade
trakterna i s. med utsikt över där liggande
övärld, särskilt Svendborgtrakten. F:s
huvudort är Odense, därnäst följa städerna
Svendborg och Nyborg, ön korsas över Nyborg—
Odense—Middelfart—Strib av danska
huvudbanan Köpenhamn-—Jylland (Fredericia). Till
ön inräknas i statistiken av omgivande små
öar bl. a- Romsö, Viggelsö, Æbelö och Brandsö.
— Ön är fördelad på Odense amt och
Svendborg amt. Fyns stift omfattar hela
Fynska ögruppen (stiftsstad Odense). A. B-n.
Fynd, dels tillvaratagandet av lös sak, som
icke är i någons besittning, dels ock den
sålunda tillvaratagna saken. Tillvaratagandet
(ett slags ockupation; se d. o. och B
e-sittning, sp. 117) medför vissa
rättsverkningar: förvärv av äganderätt till det funna
eller del därav eller ock ersättningsanspråk
mot dettas ägare men även förpliktelse att
vårda det funna samt att vidtaga åtgärder,
för att ägaren må återfå sitt. I svensk rätt
äro olika regler givna för särskilda slag av
f. Är det funna saker, som nyligen varit i
annans besittning och utan hans vilja kommit
därur, får den finnande, om rätter ägare inom
viss tid återfordrar sitt, i allm. nöjas med
ersättning för kostnader och hittelön eller
bärgarlön. Lagen (k. f. 16 febr. 1864 § 16: 2)
föreskriver f:s kungörande tre söndagar å rad
i kyrkan, »så ock å häradsting eller rådstuva»,
och stadgar vidare: »Kommer den, som mist
haver, och viser, att det hörer honom till,
tage sitt åter och give skälig hittelön.
Kommer han ej inom natt och år sedan lyst är,
tage konungen två delar och tridiung den,
som hitte». Detta stadgande, vars
tillämp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
