Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyr- och båkavgift - Fyrpanna - Fyrpass - Fyrpatron - Fyrpenningar - Fyrrör - Fyrskaftad el. Fyrskäftad - Fyrskepp - Fyrskeppssignalering - Fyrskiftesbruk - Fyrskruv - Fyrskäftad - Fyrspann - Fürst, Carl Magnus - Fürst, Thorvald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Fyrpanna—Fürst, Th.
56
rikes sjöfarten upphörde redan 1870, äro
intagna i k. f. ang. lotsverket 15 febr. 1881
§§ 44 och 49, sådana dessa lyda enl. k. kung.
17 nov. 1882 och 10 febr. 1911. För tiden fr.
o. m. 1 juli 1922 ha provisoriskt medgivits vissa
lättnader i skyldigheten att erlägga f. Enl.
k. f. 14 april 1927 gälla dessa lättnader t. o. m.
30 juni 1929. Uppbörden sker genom
tullverket och uppgick 1925 till 2,91 mill. kr. A. Bm.
Fyrpanna, se Fyr, sp. 51.
Fyrpass, se T r e p a s s.
Bild 1—3: 1 fyrpatron; a bakplan, b städ, c tändhatt.
2 fyrskruv; a huvud, b konisk förstärkning, c konisk
urtagning. 3 fyrrör; a ytterhylsa, b satshylsa, c
frik-tionssats.
Fyrpatron, liksom även Fyrrör och
Fyrskruv, antändningsmedel vid sådana
artilleripjäser, som äro försedda med fänghål (se
d. o.) och i kardus innesluten laddning. Vid
f. (bild 1) sker antändningen genom slag, vid
fyrskruven och fyrröret (bild 2 och 3) genom
friktion mellan en rivare (tandad
mässingstråd), som hastigt utdrages ur röret, och en
friktionssats. G. af W-dt.
Fyrpenningar, se Fyr- och båkavgift.
Fyrrör, se Fyrpatron.
Fyrskaftad el. Fyrskäftad, ett slags
kypertvävnad. Se Vävning.
Svenskt fyrskepp: »Almagrundet».
Fyrskepp, ett med fyr- och i regel även
med mistsignalapparater försett fartyg, som
förankras till ledning för de sjöfarande. Det
första svenska f. utlades 1831 på
Falsterbo-rev. Lotsverket har f. n. (1927) 20
fyrskepps-stationer. F. L-g.
Fyrskeppssignalering, de meddelanden, som
på optisk väg göras från Söderarm,
Huvudskär, Ölands s. udde och Falsterborevs
fyr
skepp för att underrätta förbipasserande, då
vissa fyrskepp icke befinna sig på sin
station. Meddelanden om fyrskepp utsändas
även genom Karlsborgs radiostation. P. Dn.
Fyrskiftesbruk, växtföljd med jorden
indelad i fyra skiften, användes fordom i
Västergötland, Dalsland, Småland och
Siljanstrak-ten i Dalarna, vanl. så sammansatt: 1 träde,
2 höstsäd, 3 och 4 vårsäd. Liksom övriga
sä-desbruk (se d. o.) är det nu mestadels
övergivet. Stundom förekommer vid det
intensivaste jordbruket växelbruk (se d. o.) i
fyra skiften. H.J.Dft.
Fyrskruv, se Fyrpatron.
Fyrskäftad, se Fyrskaftad.
Fyrspann, se K ö r n i n g.
Fürst, Carl Magnus, anatom (f. 1854
”/12); med. lic. i Lund 1885, med. dr där 1887,
e. o. prof, i anatomi och histologi 1888 samt
ord. prof, i anatomi i Lund 1904—19. F:s
forskningsområde var
urspr. histologien, men
hans historiska
intressen förde honom snart
över till medicinens
historia samt till
antropologien, inom
vilken sistnämnda
vetenskap han utfört sina
mest betydande
arbeten. 1902 utgav F.
tills, m. G. Retzius
»Anthropologia
sueci-ca. Beiträge zur An-
thropologie der Schweden», ett stort verk, som
stöder sig på antropologiska mätningar av
värnpliktiga. Därefter följde »Zur
Kranio-logie der schwedischen Steinzeit» (1912), som
bringar mycket nytt material utöver Retzius’
»Crania suecica antiqua», vidare »Crania
groenlandica» (tills, m. Fr. C. Chr. Hansen,
1915), »Trepanerade svenska kranier från
äldre tid» (1913), »Några nyfunna
trepanerade svenska fornkranier» (i Fornvännen, 12,
1917), »Neolithische Schädel von der Insel
Ösel» (i Baltische Studien zur Archäologie
und Geschichte 1914), »När de döda vittna»
(1920), en sammanfattning av hans viktigare
undersökningar och resultat, samt »Magnus
Ladulås’ och Karl Knutssons gravar i
Riddar-holmskyrkan» (1921; tills, m. Martin Olsson).
F. är led. av Vet.-akad. (1908). (I.B-n.)
Fürst, T h o r v a 1 d, socialpolitiker (f. 1866
13/s), kusin till C. M. F. Utexaminerades 1889
från Tekniska högskolan, var sedan ingenjör
och verkstadschef samt förordnades 1901 till
yrkesinspektör i Stockholm. Som Sveriges
främste expert på arbetarskyddets och
socialhygienens områden har F. varit svenska
statens representant vid officiella kongresser,
deltagit i anordnandet av internationella
utställningar och idkat flitig
författarverksamhet. Han var 1905 medstiftare av Föreningen
för arbetarskydd och är alltjämt dess sekr.
Vid Socialstyrelsens tillkomst, 1912, blev F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
