Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fürth - Fyrtio martyrer - Fyrtiotvå artiklarna - Fyrunga - Fyrvaktare - Fyrverk - Fyrverkare - Fyrverkeri el. Pyroteknik - Fyrväldig - Fyrväppling - Fyrväsen - Fyröga - Fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Fyrtio martyrer—Fysik
60
franken, vid sammanflödet av Rednitz och
Pegnitz, invid Nürnberg; 72,338 inv. (1925).
Betydande handels- och fabriksstad (glas,
färger, blyertspennor, bleckvaror, leksaker,
papper, maskiner m. m.). — 3 km v. om F. ligger
borgen Alte Veste (se d. o.).
Fyrtio martyrer kallas i den äldre svenska
almanackan 9 mars till minne av 40 kristna
soldater vid romerska härens 12 :e legion,
vilka enl. en tradition ledo martyrdöden vid
Sebaste i Armenien omkr. 320. De skulle enl.
Basileios den store (d. 379) ha måst under
svår köld nakna tillbringa natten på isen i
en damm och därvid frusit ihjäl.
Berättelsens kärna anses av många forskare
tillförlitlig; andra bestrida händelsen på grund av
olikheter vid dess utsmyckning i
martyrförteckningarna. Senare tillkom folktron, att
väderleken på Fyrtio martyrers dag skulle
bli oförändrad i 40 dagar därefter, en
väder-leksregel, som anses bero på den iakttagelsen,
att sent inträdande vinterväder plägar stå
sig länge. V. S-g.
Fyrtiotvå artiklarna, se
Episkopal-kyrkan, sp. 924.
Fyrunga, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad, på västgötaslätten, s. v. om Skara;
13,35 kvkm, 555 inv. (1927). Begränsas i v.
av Lidan. 1,193 har åker, 124 har skogs- och
hagmark. Egendom: Bjärtorp. Ingår i Jungs,
öttums och F. pastorat i Skara stift, Barne
kontrakt.
Fyrvaktare, befattningshavare på fyr med
ständig bevakning eller på fyrskepp. Antalet
f. vid svenska lotsverket var vid 1926 års
utgång 101 (se Fyr st a ten). F. L-g.
Fyrverk (ty. Feuerwerk, av Feuer, eld),
krigsv., äldre namn på all ammunition, som
innehöll krut eller tändsats. Jfr F y r v e
r-k a r e och Fyrverkeri. W. G. B.*
Fyrverkare, krigsv., i äldre tider den
personal, som tillverkade fyrverk och betjänade
de eldvapen, ur vilka fyrverkarföremålen
(brand- och lyskulor m. m.) kastades. I
Sverige sammanfördes på 1700-talet alla f. i
fyr-verkarkompanier, vilka doek 1779 upplöstes,
då f. uppdelades på artillerikompanierna. 1816
försvann namnet men återupptogs 1824, då
arvode för en f. anslogs, med skyldighet för
denne att undervisa i fyrverkerikonsten inom
artillerivapnet. 1832 uppsattes en
raketkår, 1845 förändrad till en
fyrverkar-kår, med förläggning vid Marieberg (i
Stockholm), där även kårens rakettillverkning
försiggick. 1876 upplöstes fyrverkarkåren; dess
officerare och underofficerare fortsatte sin
tjänstgöring vid den ammunitionsfabrik, som
s. å. organiserades för att övertaga kårens
göromål. (G. af W-dt.)
Fyrverkeri (jfr F y r v e r k) el. P y r o t e
k-nik, tillverkning och förbränning enl.
konstens regler av föremål, som i olika
blandningar och former framställas av lätt
brännbara och explosiva ämnen; samtliga »pjäser»,
som begagnas vid sådan avbränning. Man
har skilt mellan krigsfyrverkeri, som
nyttjas för militära ändamål, och 1 u s t f y
r-v e r k e r i, som avser ögonfägnad. — Det
senare idkades i Indien och Kina antagligen
redan före vår tidräkning, förekom i Europa
bevisligen på 1300-talet, utvecklades där
genom uppfinningar huvudsaki. av italienare
och var i synnerhet under 1600- och
1700-talet oumbärligt, när det gällde att förhöja
större festligheters glans. —
Fyrverkeripjäser bestå av i pappershylsor inneslutna
»satser», d. v. s. pulverformiga blandningar av
dels lätt brännbara ämnen (mjölkrut, träkol,
svavel, kolofonium, gummilacka o. s. v.), dels
syreavgivande ämnen, erforderliga för
förbränningen (kaliumklorat, kalisalpeter o. dyl.),
dels även ämnen, som färga lågan. Så nyttjas
antimonglans till vit färg, natriumsalter till
gul, bariumsalter till grön, strontiumsalter
till röd, zink till vitblå, kopparföreningar till
blå färg. För frambringande av gnistor (i
s. k. kaskader, fontäner m. m.) brukas grovt
kolpulver, metallspån och porslinspulver. Den
rörelse, som meddelas åt vissa
fyrverkeripjäser, såsom eldhjul, raketer, svärmare, dykare
o. a., förorsakas av en i hylsans botten inlagd
drivsats, vars förbränningsgaser vid
utström-ningen reagera framåt (jfr Raket).
Bengalisk eld är en sådan fyrverkeripjäs, som
saknar drivsats och uteslutande är avsedd att
frambringa starkt färgat, stillastående ljus.
Är den ljusgivande brännsatsen mycket stor
och bränntiden lång, kallas pjäsen även
bengalisk fackla. Litt.: A. R. Törner,
»Fyrverkerikonsten» (1885). (G. af W-dt.)
Fyrväldig, se Linnés sexualsystem.
Fyrväppling, en hos rödklöver och vitklöver
uppträdande missbildning, som består däri,
att ett el. flera av de tre normalt
förekommande småbladen kluvit sig, så att bladet
fått 4 el. flera småblad. Oftast anträffas den
på väl gödslade åkrar el. gräsplaner, sedan
klövern avmejats och på de kvarstående,
stympade individen nya blad börjat utvecklas.
En missbildning av detta slag hos den i
trädgårdar förekommande brunbladiga vitklövern
har visat sig ärftlig och odlas som 1 y c
koklöv e r i små krukor i boningsrum. Såväl
i Sverige som annorstädes i Europa anknytes
till f. åtskillig övertro. Så t. ex. anses en
tillfälligt funnen f. lyckobringande. G. L-m.*
Fyrväsen. 1. Säkerhetsanstalter, från vilka
givas ljussignaler, ofta kombinerade med
ljud- eller radiosignaler, till ledning för
sjöfart och på senare tid även för luftfart. Se
Fyr, Fyrskepp, Lista över
svenska fyrar och
Utprickningssys-t e m. Om »blinkfyr» se Fyr. — 2.
Myndighet, som övervakar anstalterna i fråga. I
Sverige tillses f. av Lotsstyrelsen. I de flesta
sjöfartsländer äro dock fyr- och lotsväsenden
åtskilda. Se Fyringenjörkontoret,
Fyrstaten och Lotsverket. F. L-g.
Fyröga, se Anableps.
Fysik (av grek. fy’sis, natur) betyder eg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
