Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fytodomatier - Fytogena bildningar - Fyzabad - Fz - Fågelarv - Fågelberg - Fågelblomma - Fågel blå (Blå fågel) - Fågelbär, Fågelbärsträd - Fågelfors - Fågelfors bruk - Fågelfri - Fågelfrö - Fågelhund - Fågelkvalster - Fågellöss - Fågelperspektiv - Fågelsjön - Fågelspindlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Fytodomatier—Fågelspindlar
76
Fytodomatier, se Domatier.
Fytogèna bildningar, geol., berg- eller
jordarter, som ha växtursprung och mer eller
mindre fullständigt utgöras av i högre eller
lägre grad omvandlade växtrester, t. ex. torv,
brunkol, stenkol etc. Jfr Zoogena
bildningar. K. A. G.
Fyzabad [faizoba’d], se Faisabad.
Fz, mus., förk. för f o r z a t o (se d. o.).
Fågelarv, Ilolo’steum umbellätum, till
nejlikväxterna (grupp Alsinoideae) hörande
liten vårblommande. blågrön. enårig ört med
vita blommor i flocklik ställning. Växer
sällsynt på sandig mark i s. ö. Sverige.
Fågelberg på Färöarna. Efter målning av Rolf
Mell-ström.
Fågelberft, branta klippväggar vid havet,
vari sjöfåglar av olika slag häcka, ofta i
oerhörda massor. F. finnas i n. Norge, på
Färöarna och Island samt på Grönland,
Spetsbergen m. fl. arktiska länder. Vissa f. bebos
av e n fågelart; vanl. dela dock flera arter
ett f. sinsemellan. På vågräta »hyllor» häcka
sillgrissla och tordmule; där sådana saknas,
begagnar tretåiga måsen (kryckjan) minsta
ut-språng eller skreva till fäste för sitt enkla bo
av gräs el. tång. Andra fåglar, som häcka i
f., äro lunnefågel, alkekung, tejst och
stormfågel (»havhäst»). I Sverige finnas små f. på
Stora Karlsö vid Gotland, främst bebodda
av tordmule och sillgrissla. — Litt.: A.
Klinc-kowström, »Bland vulkaner och f.» (2 dir,
1911); B. Berg, »Stora Karlsö» (1915). T. O.
Fågelblomma, se P o 11 i n a t i o n.
Fågel blå (Blå fågel), saga (»L’oiseau
bleu»), författad av madame d’Aulnoy (d.
1705) på grundval av en över hela det
indo-europeiska området spridd folksaga om en
prins, vilken i fågelgestalt besökte sin älskade,
som. sedan han sårats på utsatta eggjärn,
uppsökte och botade honom. Fågel blå har i
Sverige bl. a. tryckts i en mängd skillingtryck
samt dramatiskt bearbetats av Atterbom på
vers (ofullbordad utg. 1858). Jfr P. O.
Bäckström, »Svenska folkböcker», bd 2 (1845—48).
Fågelbär, Fågelbärsträd, se Körsbär.
Fågelfors, socken i Kalmar län, Handbörds
härad, intill sjön Ryningen och Emmån i ö.;
89,89 kvkm, 1.365 inv. (1927). Är en bergig
skogstrakt; spridd odlingsbygd. Vid Nötån
ligger Fågelfors bruk (se nedan). 1,101 har
åker, 7,346 har skogs- och hagmark. Ingår
i Högsby och F. pastorat i Växjö stift,
Handbörds kontrakt.
Fågelfors bruk, jordbruksegendom,
snickerifabrik och sågverk i Fågelfors socken, Kalmar
län. Tillhör a.-b. Fågelfors bruk, grundat
1916, aktiekap. 800.000 kr.
Jordbruksfastigheten omfattar 3.980 har, därav 430 har åker,
tax.-värde 1.067.800 kr. (1926). F. var från
1744 till på 1880-taIet järnbruk med
stångjärns- och manufaktursmide.
Fågelfri (ty. vogelfrei), fredlös.
Fågelfrö, frön (el. frukter) av olika växter,
som användas som föda åt burfåglar, t. ex.
åt smärre sådana (kanariefåglar o. dyl.)
hamp-frö, kanariefrö, kolvhirs, linfrö, rapsfrö och
vallmofrö och åt större (t. ex. papegojor) även
jordnötter, majs och solrosfrö.
Fågelhund, zool., se Hundraser.
Fågelkvalster, Dermany’ssus gallinae,
kallas ett blodsugande k valster (se d. o.) av
gruppen Mesostigmata, vilket främst angriper höns
och duvor men ofta även burfåglar samt
någon gång människan, varvid det vållar ett
kliande utslag. F. blir 3/4—1 mm långt;
full-suget med blod, är det brunviolett, eljest
gulvitt. Under dagen gömma sig f. i sprickor
o. dyl. och framkomma om natten för att suga
blod. Vid talrik förekomst kunna de
framkalla sjukdomar hos höns och t. o. m. döda
kycklingar. Renlighet och solljus jämte
boställen, som ej erbjuda gömslen ät dem.
motverka f:s uppträdande. 1. T-dh.
Fågellöss, zool., se M allophaga.
Fågelperspektiv, se Perspektiv.
Fågelsjön, del av Ströms vattudal (se d. o.).
Fågelspindlar, fam. Avicularüdae, kraftigt
byggda, starkt håriga spindlar av rödbrun
till svartbrun färg; de tillhöra gruppen
Te-trapneumones av de äkta spindlarna och
förekomma i tropikerna. De äro de största av
alla spindlar (intill 9 cm långa) och ha fått
sitt namn av att de även kunna döda mindre
ryggradsdjur, ss. fåglar och grodor; större
insekter utgöra dock främst deras byte. F. äro
nattdjur, som om dagen dölja sig i hålor i
jorden eller trädstammar, vilka ofta av honan
tapetseras med spinntrådar; de förfärdiga ej
några fångstnät. Hos människan vålla f:s
bett häftig inflammation med stark svullnad;
fall med dödlig utgång äro ej säkert kända.
Mest kända äro släktena Avicularia (förr My-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
