Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältläkarkår - Fältläkarstat, Fältläkarstipendiat - Fältmagasin - Fältmagneter - Fältmanöver - Fältmarskalk - Fältmarskalklöjtnant - Fältmina - Fältmusikant - Fältmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Fältläkarstat—Fältmätning
114
nisationsplan skall dock denna institution
efter hand avskaffas. — F:s reservstat
upptager löner för 1 fält- och 2 regementsläkare.
F :s reserv utgöres dels av militärläkare, som
vid uppnådd pensionsålder avgå från
beställning på stat och äro skyldiga att intill viss
ålder tillhöra reserven, dels av militärläkare,
som före uppnådd pensionsålder avgå från
beställning på stat och begära att få inträda i
reserven, dels av värnpliktiga läkare, som
fullgjort sin tjänstgöring och, likaledes på
egen ansökan, direkt utnämnas i reserven.
Alla militärläkare utnämnas av konungen
enligt förslag, uppgjort av Sjukvårdsstyrelsen,
förstärkt med en led. av Medicinalstyrelsen.
Arméns behov av läkare vid mobilisering
fyl-les, utom genom personal på ord. stat,
reservstat eller i reserven, genom värnpliktiga
läkare samt, i mån av behov och för att få
högt kvalificerade läkare med
specialutbildning för vissa särskilda befattningar, genom
anställning av frivilliga läkare. (A. W-dt.)
Fältläkarstat, Fältläkarstipendiat, se
Fältläkarkår.
Fältmagasin, se
Krigsförplägnads-tjänst.
Fältmagneter, se Ankare, sp. 1021, och
Elektriska maskiner, sp. 592.
Fältmanöver, populärt namn på
fälttjänst-övning (se d. o.).
Fältmarskalk (ty. Feldmarschall), en från
Tyskland till Sverige under senare hälften av
1500-talet införd militär värdighet. Liksom
i Tyskland var f. urspr. underordnad
general-fältöversten och dennes löjtnant samt tillsattes,
liksom dessa, endast för ett visst
krigsföretag; i Sverige var han underordnad även
riks-marsken. Under Gustav II Adolf skedde
småningom en förändring i f:s ställning till att
bli ett ständigt ämbete. Dock var f.
fortfarande underordnad dels riksmarsken, dels
generalissimus och konungens »egen
generallöjtnant», när sådana värdigheter funnos;
eljest innehade han högsta värdigheten.
Under tiden 1609—1824 blevo sammanlagt 77 f.
utnämnda (lista över dem av G. Bodert i
G. v. Altens »Handbuch für Heer und Flotte»,
III, 1911, art. »Feidmarschall»). Efter J. A.
Sandels, som utnämndes till f. 1824, har
ämbetet icke varit tillsatt. Enl. rikets
ständers skrivelse dec. 1829 skall värdigheten dock
kunna utdelas under krig. — Numera är f.
(el. generalfältmarskalk) högsta
militära värdigheten i alla stora arméer. I
Frankrike motsvarades 1500-talets tillfällige
f. av maréchal de camp; som högsta militär
värdighet är titeln maréchal de France (se
Marskalk). Till f:s emblem hör en
kommandostav, marskalksstaven. A. H-ld.*
Fältmarskalklöjtnant, en grad i österrikiska
armén, motsv. generallöjtnant. Även i
Sverige har denna grad funnits, ehuru med högre
rang än den österrikiska. H. Kr. von
Königs-marck var general av kavalleriet, då han
1648 blev Sveriges förste f. (han var
under
ordnad rikstygmästaren, som i rang var
närmast efter fältmarskalken). Axel Julius De
la Gardie (d. 1705) var den siste svenske
innehavaren av värdigheten. A. H-ld.*
Fältmina, en i jorden nedgrävd
sprängladdning, vid vars antändning den ovanför
liggande jorden uppkastas. Fältminor
brukades mest i äldre tider som stormhinder. Deras
verkan är övervägande »moralisk», i det att
de injaga skräck hos den anfallande; den
materiella verkan är ganska oberäknelig.
Tages krutladdningen så liten, att den ej
förmår uppkasta utan endast skaka den
överliggande jorden, uppkommer en s. k. f 1 a
d-d e r m i n a. Tändningen av f. sker numera
i regel på elektrisk väg från
försvarsställningen, men även trampminor kunna
användas, i vilket fall tändningen sker vid
minans beröring. Den modernaste formen av
f. är Aasens mina, i vilken
sprängladdningen med hjälp av en mindre krutladdning
kastas upp och exploderar på en höjd, som
kan bestämmas genom en i minans botten
fäst kedja. Jfr Mina och
Stormhinder. L. af P.
Fältmusikant, tidigare (före 1902) använd
benämning på musikunderofficer vid det icke
garnisonerade infanteriet.
Fältmätning, den del av geodesien (se G e
o-d e s i), som kommer till användning vid
kartläggning av så små områden (t. ex.
jordegendomar), att hänsyn ej behöver tagas till
jordytans krökning. F. omfattar dels p 1 a n m ä
t-n i n g (fastställande av terrängpunkternas
projektioner på horisontalplanet), dels
höjdmätning (se d. o.). Vid planmätningen
upprättas först ett linjenät, stommätning.
som ligger till grund för
detaljmätning-e n. Stommen utgöres antingen av ett genom
kombinerad längd- och vinkelmätning
uppbyggt polygonnät (numerisk
metod) el. av endast längdmätta linjer, en b
åslin j e och ev. ett antal andra s t o m 1 i
n-j e r, som med denna och varandra bilda
trianglar (grafisk metod).
Detaljmätningen är i regel grafisk. Mellan
stomlinjerna stakas mätningslinjer,
som i skogsmark böra vara parallella och på
lika avstånd från varandra (vanl. 200 m, om
stor skala, t. ex. 1 : 8,000, nyttjas). Alla linjer
uppmätas och markeras med pålar på
regelbundet avstånd. Skogsmarken avfattas sedan
genom från dessa vinkelrätt mot parallellerna
gående längdmätning. För den räta vinkelns
utsättande nyttjas korstavla, vinkeltrumma,
vinkelspegel el. vinkelprisma (se
Vinkel-mätningsin s t rumen t). Vid andra
under f. förekommande noggrannare
vinkelmätningar nyttjas t e o d o 1 i t (se d. o.). —
Detaljmätningen av inägor sker med
distanstub (tub linjal; se d. o.) el. d i o p t
erlin j a 1 (se D i o p t e r), placerad på ett
hori-sonterat m ä t b o r d (se d. o.). Vid mätning
med distanstub avläses avståndet till den
inmätta punkten direkt på en i denna uppställd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
