Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskär - Fältslakteri - Fältsork - Fältsparvar - Fältspat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Fältslakteri—Fältspat
118
s. v. Fältskärsexamen avskaffades 1896. —
Bardskärare (av ty. Bart, skägg) el.
bar be rare (av lat. barba, skägg) började
under medeltiden, jämte rakning och
hårklippning, även utöva kirurgisk verksamhet. De
sammanslöto sig i skrån, och sådana funnos
från omkr. år 1500 även i norden med
lärlingar, gesäller och mästare. Ett eller tre
bäcken utgjorde deras skylt. Ur dessa
bar-berarskrån försågos urspr. armé och flotta,
när läkarbrist rådde, med fältskärer (jfr
F ä 111 ä k a r k å r).
Fältslakteri upprättas av
slakterikadern, som utgör en del av arméfördelningens
förplägnadskompani. Dess uppgift är att
utföra slakt i första hand för de truppslag
(kavalleriet m. fl.), vilka icke äro försedda med
köttvagnar och slaktare.
Fältsork, se Sorksläktet.
Fältsparvar, Emberizlnae, underfam. av fam.
finkfåglar av ordn. tättingar. Från de
egentliga finkarna (se Finkar) skiljas de
huvudsakligen genom den väl utbildade gomknölen.
F. uppehålla sig gärna på marken, där de
också bygga sina bon. De äro fröätare men
livnära sig under sommaren även av insekter
och larver, varmed de jämväl mata ungarna.
Det största av de svenska hithörande
släktena är Emberiza (se G u 1 s p a r v s 1 ä k t e t).
Lappsparven, Calcarius lapponicus, är
brokigt färgad i svart, rödbrunt och vitt. I
Sverige lever den i fjälltrakterna och häckar
i videsnår. Flyttfågel. Snösparven,
Plec-tropfyenax nivalis, är den nordligaste av alla
svenska tättingar och tillhör högfjällets
område. I färgteckningen liknar den föregående
art, från vilken den skiljes genom frånvaron
av tydlig gomknöl. Flyttfågel. T. P.
Fältspat, en av de allra viktigaste
mineralgrupperna, omfattande följ, aluminiumsilikat
av kalium, natrium, kalcium och barium:
K Al Si3 O8, NaAlSi3O8, Ca Al2 Si2 O8 och
Ba Al2 Si2 Os eller kali-, natron-, kalk- och
barium-(baryt-)fältspatsilikat. I den
vetenskapliga litteraturen användas för dessa
mycket ofta följ, förkortade beteckningar: Or
(av ortoklas), A b (av albit), An (av anortit)
och C e (av celsian). De av de tre första av
dessa föreningar uppbyggda f. höra till de
vanligaste bergartbildande silikaten. F.
kristallisera dels monoklint, dels triklint (se
K r i s t a 11 s y s t e m). Kristallografiskt och
med avseende på de fysikaliska egenskaperna
stå de olika arterna dock varandra nära,
varför de bilda isomorfa blandningar med
varandra. Alla f. utmärkas av en mycket god
klyvbarhet efter två mot varandra vinkelräta
eller ej långt ifrån vinkelräta ytor.
Hårdheten är 6. Till färgen äro f. vanl. täml.
ljusa, röda, bruna, grå eller vita, någon gång
gröna. Spec. v. 2,54 till 2,76. F. indelas
lämpligen i a) kalifältspater, b) anortoklaser, c)
plagioklaser samt d) bariumfältspater.
a) Kalifältspater el. ortoklaser
i vidsträckt bemärkelse äro blandningsled
mellan huvudsakligen kali- och
natronfältspat-silikaten (Or och Ab) i olika proportioner,
från nästan ren Or till ung. Or40 Ab6o.
Kalk-fältspatsilikatet (An) ingår endast i mycket
underordnad mängd. Vinkeln mellan
genom-gångsriktningarna hos kalifältspaten är rät
eller helt nära rät, och därpå syftar namnet
ortoklas. I yngre effusivbergarter
uppträder kalifältspaten i en glasig, monoklin
ut-bildningsform, san id in. Den isomorfa
bland-barheten mellan Or och Ab växlar med temp.;
blandbarheten är stor vid de höga
temperaturgrader, vid vilka eruptivbergarternas
kri-stallisation sker, men sjunker starkt med
fallande temp. I överensstämmelse härmed äro
sanidinerna ofta natronrika. Att de bibehållit
sin ursprungliga glasiga och homogena
beskaffenhet och ej uppdelats i en Or-rik och en
Ab-rik komponent torde bero på deras hastiga
avsvalning och på att relativt kort tid
förflutit efter deras bildning. I äldre
effusivbergarter har kalifältspaten ett annat
utseende. Det är antagligt, att den urspr. varit
sanidinartad, men numera har den
undantagslöst förlorat sin glasiga beskaffenhet och
blivit grumlig. Om den bibehållit sin monoklina
beskaffenhet, säges ortoklas i inskränkt
bemärkelse föreligga. De i djupbergarter
(granit m. m.) uppträdande kalifältspaterna äro
i regel icke homogena utan visa sig
innehålla smala lameller av natronfältspat, vilka
på ett karakteristiskt sätt äro inlagrade i
en mycket Or-rik kalifältspatsubstans. En på
detta sätt uppbyggd kalifältspat kallas en
p e r t i t. Åtminstone de flesta pertiter måste
antagas vara bildade genom att en urspr.
homogen, täml. natronrik kalifältspat vid
avkylning uppdelats i en Or-rik och en Ab-rik
komponent. Den pertitiska strukturen kan
vara så fin, att den upptäckes först under
mikroskopet (m i k r o p e r t i t). Äro
lamellerna så fina, att man även vid de starkaste
förstoringar blott antydningsvis skönjer dem,
talar man om enkryptopertit. I regel
föreligger i de verkliga djupbergarterna i det
fennoskandiska urberget den Or-rika
komponenten i pertiten, resp, all pertitiskt ej
sönderfallen, Ab-fattigare kalifältspat, i en
tri-klin form, som kallas m i k r o k 1 i n. Denna
skiljer sig endast kristallografiskt och i vissa
optiska hänseenden från den monoklina
orto-klasen och kan vanl. först under mikroskopet
skiljas från denna senare. Mikroklinen visar
vanl. en karakteristisk gallerstruktur
(»git-terstruktur») under mikroskopet, vilket
förhållande beror på en komplicerad,
mikroskopiskt fin tvillingbildning. — De mest
natronrika kalifältspaterna kallas natron s a n
i-d i n och natronortoklas. På sprickor
i kristalliniska skiffrar uppträder en
natron-fattig, monoklin kalifältspat, som erhållit
namnet a d u 1 a r och bildats först vid
relativt låg temp. (omkr. 300°—500° C). A m
a-s on st e n är en grön mikroklin, som
brukas som prydnadssten. Samma användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
