Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgfotografi - Färgginst - Färggrafik - Färggravyr - Färgharmoni - Färgindex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Färgginst—Färgindex
148
Sin största praktiska användning har
tre-färgsfotografien fått i form av trefärg
s-tryck. Efter de tre delbilderna framställas
enligt något fotomekaniskt
reproduktionsför-farande (autotypi, ljustryck, fotolitografi,
djuptryck etc.) tre tryckformar, som tryckas på
varandra med transparenta tryckfärger.
Medelst trefärgstryck kunna färgbilder
framställas i stora upplagor. Bild 9—13 visa ett i
autotypi utfört trefärgstryck jämte de olika
deltrycken; jfr även bild 1. Stundom tillfogas
ett fjärde tryck med svart eller grå färg.
Detta skall verka sammanhållande, ge kraft
och djup åt skuggorna och dämpa en ev. alltför
gräll kolorit. Den härför erforderliga
tryckformen framställes efter ett särskilt på en
pankromatisk plåt taget negativ. Ett dylikt
tryck kallas fyrfärgstryck. —
Trefärgs-trycket var känt redan på 1700-talet, då
tryckformarna framställdes på manuell väg
enligt de då kända grafiska förfarandena.
Först i förening med fotografien och de
fotomekaniska reproduktionsmetoderna fick
tre-färgstrycket större praktisk betydelse.
För framställning av fotografiska färgbilder
ha även de additiva och subtraktiva t v
å-färgsförfarandena fått en viss
användning, i synnerhet inom kinematografien,
där trefärgsprincipens genomförande möter
stora praktiska svårigheter. Med
tvåfärgsme-toden kan man visserligen aldrig uppnå ett
korrekt färgåtergivande, då med två färger
endast en begränsad färgskala erhålles, men
genom lämpligt val av upptagningsobjekt
kunna dock resultaten bli nöjaktiga. Man
uppdelar här färgerna i två till varandra
komplementärt färgade komponenter, orangerött
och blågrönt, vilket sker genom att man
fotograferar föremålet genom ljusfilter av dessa färger.
För delbildernas sammanförande till en färgad
bild tillämpar man såväl den additiva som
den subtraktiva färgsyntesen. Vid den förra
projicieras delbilderna genom färgfilter av
samma färg som upptagningsfiltren, vid de
senare ges åt varje delbild filtrets
komplementfärg; den genom det orangeröda filtret
upptagna delbilden färgas alltså blågrön, den
genom det blågröna filtret upptagna
orange-röd. Jfr Kinematograf.
Litt.: L. Vidal, »Traité pratique de
photo-chromie» (1903); A. Miethe,
»Dreifarbenphoto-graphie nach der Natur» (1904); A. Mebes,
»Farbenphotographie mit Farbenrasterplatten»
(1911); E. Valenta, »Die Photographie in
na-türlichen Farben, mit besonderer
Berücksichti-gung des Lippmannschen Verfahrens» (1912);
A. von nübl, »Die Theorie und Praxis der
Farbenphotographie mit Autochromplatten und
anderen Farbenrasterplatten» (1916) och »Die
Dreifarbenphotographie» (1921); E. König,
»Die Farbenphotographie» (4:e uppl. 1921);
G. L. Johnson, »Photography in colours» (4:e
uppl. 1922); E. J. Wall, »The history of
three-colour photography» (1925). J. H-g.
Färgginst, bot., se Ginst.
Färggrafik, en sammanfattande benämning
på alster av djuptryck (gravyrer), högtryck
(träsnitt) och plantryck (litografier) i flera
färger. Se Färggravyr.
Färggravyr. De flesta grafiska metoder ha
använts vid framställandet av grafiska blad
i olika färger (jfr Grafisk konst och
Gravyr). F. betecknar eg. blad, som äro
tryckta i färger med graverade eller etsade
plåtar (färgkopparstick, färgetsningar,
färgraderingar), men namnet brukas, ehuru
oegentligt. även om träsnitt och litografier i färger
(färgträsnitt, färglitografier). Vid
framställandet av f. tryckte man urspr. med flera
plåtar, det s. k. flerplåtstrycket, såväl
mezzotint-som akvatintplåtar, i senare tid även
mjuk-grundsetsade plåtar (se Etsning och M e
z-zotintgravyr). Då varje färg krävde en
plåt, kunde det ej undvikas, att de först tryckta
färgerna orenades och reliefen
nedplatta-des vid påtryckningen av de senare; den sist
tryckta färgen framträdde således renast och
med sin avsedda relief. Även praktiserades
metoden att framställa f. med en plåt, i vars
linjer färgen ingnidits med stomp. Vid
mjuk-grundsförfarandet, även kallat
färgcrayon-tryck, tecknas med färgkritor på ett över
den grundade plåten lagt papper; vid ombyte
av färgkrita tages ny plåt, medan teckningen
sker på samma papper för alla färgerna.
Plåtarna sammantryckas sedan. — Ibland
färg-lägges papperet, innan det övertryckes med
den etsade plåten, eller ock handkoloreras det
i en färg tryckta bladet, men på dessa och
liknande sätt framställda blad kunna icke
anses som f. E. J.-Th.
Färgharmoni, färgsammanställning, som
utövar en behaglig verkan. Sannolikt beror
denna verkan på ett visst förhållande mellan
komplementfärger (se F ä r g, sp. 135), men
många andra omständigheter, ss. ljusstyrka
och glans, torde vara av betydelse för f. Om
f. har mycket skrivits, särskilt av tyskar (W.
Ostwald), men någon slutgiltig lösning av
frågan har icke förebragts. (A-e K-n.)
Färgindex. Bestämningen av stjärnornas
ljusstyrka sker antingen visuellt eller
fotografiskt. I det förra fallet hänföres stjärnans
ljusstyrka till spektrums gula område, enär
det mänskliga ögat är mest känsligt för dessa
strålar. I det senare fallet är ljusstyrkan
hänförd till de blå och violetta områdena i
spektrum, för vilkas strålar de fotografiska plåtarna
äro mest känsliga. I senare tid har den
visuella metoden ersatts av den fotovisuella, varvid
man på fotografisk väg och med användande
av färgfilter härleder den visuella storleken.
Skillnaden mellan den fotografiska och den
visuella storleken för en viss stjärna är ett
mått på stjärnans färg och benämnes
färgindex. I båda storleksskalorna är
differensen mellan två på varandra följande
stor-leksklasser vald så, att t. ex. en stjärna av
första storleken lyser 2.512 ggr så starkt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
