Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgning - Färgradering - Färgrasterförfarande - Färgringar - Färgsinne - Färgskiva, Färgsnurra - Färgspektrum - Färgspridning - Färgtavla - Färgtryck - Färgträ - Färgträsnitt - Färgväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Färgradering—Färgväxter
154
F. av ett fibermaterial tillgår vanl. så,
att-färgämnet först upplöses i minsta mängd
varmt vatten, filtreras noga och därefter
ut-spädes i beräknad mängd vatten. På 100 dir
fibermaterial använder man vanl. 3,000 dir
vatten och 2—3 dir färgämne. Samtidigt med
utspädningen tillsättas för f. behövliga
kemikalier, ss. syror, baser, salter o. dyl. Det förut
tvättade och, om så erfordras, betade
fibermaterialet nedlägges i det så beredda
färgbadet och föres för hand eller mekaniskt
upprepade gånger genom detta, tills det
överallt antagit önskad och likformig färg. Efter
f. tvättas och sköljes den färgade varan samt
torkas antingen i särskilt inrättade
torkrum eller genom att den får passera
mellan uppvärmda valsar. Före torkningen
»ari-veras» varan ibland genom behandling
framför allt med en tvållösning. Härvid får
färgämnet större glans och ofta en vackrare ton.
Man brukar färga både tyger, garn och
ospunna fiberämnen. Den vanligast använda
färgen är svart. Härmed äro omkr. 70 % av
alla färgade varor färgade. Omkr. 15 % färgas
blå och resten med övriga färgnyanser. I. B.
Färgradering, se Färggravyr.
Färgrasterförfarande, se Färgfotografi,
sp. 145.
Färgringar. 1. (Fysiol.) Löwes f. kallas
ett av den österrikiske kemisten A. L ö w e
på 1840-talet upptäckt entoptiskt fenomen,
vilket visar sig som ljusa, violetta ringar,
när man genom en lösning av kromklorid
blickar mot en ljus yta.
2. (Fys.) Newtons f. Lägges en svagt
kon-vex lins mot en plan glasskiva, ses i
beröringspunkten mellan de två glasen en mörk fläck,
som omges av flera serier färgade ringar. Dessa
uppkomma genom interferens (se d. o.) mellan
de strålar, som reflekteras från linsens bakre
yta, och dem, som reflekteras från
glasplattan. Mörker uppkommer, där skillnaden
mellan dessa strålars väg är ett udda antal halva
våglängder, ljus, där skillnaden är ett helt
antal våglängder. Ju kortare ljusstrålarnas
våglängd är, desto mindre bli ringarna,
varför en violett ring ligger närmast den mörka
fläcken, sedan en blå, en grön, en gul och
ytterst en röd. Som emellertid ringarna
delvis täcka varandra, ses detta ej alltid fullt
tydligt. — Newtons f. utgöra prov på
inter-ferensfenomen i mycket tunna skikt av
genomskinliga ämnen. Andra fenomen, som ge
upphov till vackert färgspel, ses i såpbubblor,
i tunna olje- el. tjärlager på vatten, i gamla
fönsterrutor, i fjärilsvingar, i oxidhinnor på
metaller (N o b i 1 i s f. i blysuperoxid på
metallyta, Priestleys f. vid oxidation av
en metallyta genom urladdning av en
ladd-flaska mot denna) o. s. v. K. G. P-n.
Färgsinne, fysiol., se Färgblindhet.
Färgskiva, Färgsnurra, se Färg, sp. 136
—137.
Färgspektrum, fys., se Diffraktion och
Spektrum.
Färgspridning, fys., se Ljusbrytning
och Strålningslära.
Färgtavla, se Färg, sp. 137.
Färgtryck, tryck i flera färger, kan
åstadkommas såväl genom konstnärlig färggravyr
och litografiska samtryck som genom moderna
foto- och kemigrafiska reproduktionsmetoder.
Se vidare Fotomekaniska reprodu
k-tionsförfaranden, Färgfotografi
och Reproduktionsmetoder.
Färgträ, se Färgväxter.
Färgträsnitt, se Färggravyr.
Färgväxter, växter, som innehålla
färgämne på ett sådant sätt och i en sådan
mängd, att det kan ekonomiskt och
praktiskt utnyttjas. Antalet växter, vilka lämna
sådant råmaterial för framställandet av
färger, är betydande. I all synnerhet är detta
fallet, om hemfärgningen tages i betraktande
såväl bland kulturfolk som bland lågt
stående folkstammar. Under senare år ha
växt-färgämnena förlorat i betydelse, i den mån
människan förstått att billigare framställa
ur stenkolstjäran tjär- eller anilinfärger i
snart sagt en oändlig mängd av variationer.
Växtfärgämnena användas till genomfärgning
av fibrer eller av dem framställda produkter,
garn, vävnader m. m. Färgen kan förefinnas
färdigbildad i själva växten (t. ex. alkanna,
safflor m. fl.) eller ock genom jäsnings-,
oxi-dationsprocesser el. dyl. framställas av andra
i växterna förekommande ämnen (t. ex.
in-digo, orselj m. fl.). Ej sällan behandlas fibern
före färgningen med ett ämne, som
förorsakar, att färgen fastnar eller fixeras på
fibern. Ämnen, som begagnas på detta sätt,
kallas betmedel, och proceduren benämnes
betning. Betmedlen utgöras vanl. av
metall-salter. Stundom ger en och samma växtfärg
olika färgtoner med skilda betmedel. Helt
olika delar av växten kunna komma till
användning, ss. rot, rotstock, stam, blad,
blomblad, frukt och frö. Stundom nyttjas växten i
sin helhet. Färgträ är gemensam
handelsbe-teckning på färgämneshaltiga träsorter,
förnämligast kärnveden hos vissa tropiska träd,
merendels tillhörande fam. Leguminosae.
Efter färgen kunna växtfärgämnena
grupperas i: 1. Blå färgämnen: indigo (jäst
bladsaft från Indigofera-arter), vejde (från Isatis
tinctoria), blåträ (veden av Haematoxylon
campecheanum), lackmus (lavar av släktena
Roccella, Lecanora m. fl.). 2. Gula färgämnen:
saffran (märkena av Crocus sativus),
kver-citron (inre barken av Quercus tinctoria),
gurk-meja (roten av Curcuma-arter), vau (av Reseda
luteola), orleana (fröna av Bixa Orellana),
gulträ (veden av Chlorophora tinctoria). 3. Röda
färgämnen: krapp (roten av Rubia tinctorum),
safflor (blombladen av Carthamus tinctorius),
alkanna (roten av Alkanna tinctoria),
drakblod (harts från Calamus draco m. fl. palmer),
orselj och lackmus (lavar av släktena Roccella,
Lecanora m. fl.), rödträ, bresilja el.
färn-bock (veden av Caesalpinia-arter), sandelträ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
