Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästningsartilleri - Fästningsförsvarsområde - Fästningshaubits, Fästningskanon - Fästningskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Fästningsförsvarsområde—Fästningskrig
168
Bild 3. En landfästnings allmänna anordning.
samma mån pansarskydd införts, har antalet
pjäser kunnat och även, av kostnadsskäl, måst
nedbringas, enär nutidens
pansarkonstruktioner äro synnerligen dyrbara. I f:s materiel
ingå såväl flackban- som kastpjäser. De förra
växla i kaliberstorlek mellan 6 och 20 cm, de
senare mellan 12 och 24 cm. De fast
uppställda pjäserna utgöra de egentliga
fästnings-pjäserna; även finnes alltid ett antal rörliga
pjäser, i regel av samma typ som fältpjäserna.
Jfr Bestyckning. (G. af W-dt.)
Fästningsförsvarsområde, den zon kring en
fästning, vars bevakning och försvar ledas av
fästningens kommendant. — Om f:s
skyddsområde se d. o.
Fästningshaubits, Fästningskanon, se A
r-tilleripjäs.
Fästningskrig, gemensamt namn på alla om
en fästnings besittningstagande förda strider.
Sedan äldsta tider kan man urskilja olika
tillvägagångssätt härvid. En strävan har alltid
funnits att snabbast möjligt bemäktiga sig
en anfallen fästning. Om
dennas befästningar och besättning
voro i mindre gott tillstånd,
kunde överrumpling
användas. Bombardemang
riktades mindre mot
fästningsverken än mot den civila
befolkningen för att förmå denna
till påtryckning på
kommendanten; detta gäller även det
moderna luftbombardemanget.
Våldsamt anfall är en
modern anfallsform, som
grundar sig på artilleriets ökade
förstörelseverkan. Dessa tre
an-fallssätt kallas gemensamt
förkortade anfallssätt. Om
intet av dem har utsikt till
framgång, måste man övergå till b
e-1 ä g r i n g. Om man för
belägring saknar nödiga
anfallsme-del, kan man betvinga en
fästning genom inneslutning (c e
r-n e r i n g) med därav
eventuellt följande uthungring. Under
äldre tiders långsammare
krigföring var belägringen det mest
använda anfallssättet. Sedan
fästningen kringränts, utfördes
kontravallationslinjer till skydd
mot besättningens utfall,
varefter anfallsarbetena
igångsattes. Dessa sattes i system av
Vauban, och hans metoder
bru-■ kades, tills det räfflade
artilleriets införande och
infanterigevärets förbättrande gjorde
) modernare metoder nödvändiga.
Vaubanska belägringsmetoden
karakteriserades av att man
systematiskt grävde sig fram mot
anfallsfronten. Sedan
belägrings-artilleriet uppmarscherat i en
första batterilinje, anlades under dess
skydd en sammanhängande infanteriställning,
första parallellen, med
förbindelselinjer bakåt. I skydd av denna framsköts
artilleriet till en andra batterilinje.
Batterierna hade skilda uppgifter: e n f i 1 e r b a
t-t e r i e r skulle längs efter bestryka
fästnings-linjerna; demonterbatterier skulle
förstöra (demontera) fästningens artilleri;
demolitionsbatterier skulle förstöra
täckta rum, bräschbatterier gravarnas
murar. Mörsarbatterier anlades i
första parallellen för att beskjuta fästningens inre,
fältbatterier mot utfall. Från första parallellen
framfördes löpgravar (approcher) i
sicksack till skydd mot fästningens bestrykande
eld. Nya paralleller, i regel tre, anlades efter
behov. Mellan dem kunde inskjutas
halvparalleller. Omedelbart framför
fäst-ningsgraven anlades fältvallens
kröning som stormställning. Från denna
ställning utfördes de sista arbetena för att möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
