Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästningskrig - Fästningspolisen vid armén - Fästningsstraff - Fästningsstrid - Fäsör - Fät, Fätera - Födelsefrekvens, Nativitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Fästningspolisen vid armén—Födelsefrekvens
172
fästningsförsvar under världskriget kunna
anföras försvaret av landfästningarna Przemysl
och Ivangorod (Dqblin) samt kustförsvaret vid
Dardanellerna. L. af P.
Fästningspolisen vid armén. Såväl vid
Bodens fästning som vid Karlsborg finnes
särskild fästningspolis anställd. Dess
huvudsakliga åligganden äro att hindra främlingar och
andra obehöriga personer att få kännedom
om fästningsanläggningar och
försvarsanord-ningar samt att biträda den civila
ordningsmakten vid tillsynen över att utlänning icke
i strid mot givna föreskrifter uppehåller sig
inom fästningarnas skyddsområden. F.
utgöres av en poliskommissarie (i Boden),
överkonstaplar, konstaplar och extra konstaplar samt
lyder under vederbörande kommendant. Den
tillhör arméns civilmilitära personal. M. B-dt.
Fästningsstraff, jur. Straffarbete förekom i
Sverige först under formen av »arbete vid
konungens slott och gårdar». När detta blev
vanligare, befunnos dock de kungl. slotten och
gårdarna ej vara nog säkra förvaringsorter
för missdådare. Man började därför mot
slutet av 1600-talet begagna rikets fästningar
för detta ändamål. Jämte dessa nyttjades
artillerismedjorna i Stockholm och Kalmar,
senare ankarsmedjan i Karlskrona. Endast
män intogos på dessa strafforter; kvinnliga
straffarbetsfångar inrymdes på tukthusen.
Under 1800-talet indrogos fästningsfängelserna.
— I Finland förvarades förr
straffarbetsfångar på Sveaborgs fästning. — I Danmark
och Norge infördes f. eller, som det även
kallades, »slaveri» under förra delen av
1700-talet. J. H-r.*
Fästningsstrid, se Fästningskri g.
Fäsör (fr. faiscur), eg. »tillverkare», med
hantverksmässig rutin arbetande författare
eller konstnär.
Fät, Fätéra, se F é t e, F e t e r a.
Födelsefrekvens, Nativitet. F. mätes
genom relationen dels mellan antalet
barnaföderskor och hela antalet kvinnor i de
åldrar, där konception är möjlig
(fruktsamhet s t a 1 e t), dels mellan antalet födda barn
och hela folkmängden (födelsetalet).
Antalet barnaföderskor på 1,000 kvinnor i åldern
20—45 år utgjorde i Sverige:
Med barn
Årligen i
äktenskap utom
äktenskap Summa
1751-60 188 5 193
1801-10 156 11 167
1851-60 161 16 177
1871-80 160 18 178
1881-90 153 18 171
1891-1900 146 18 164
1901-10 135 20 155
1911-20 109 19 128
Antalet barnaföderskor med barn i
äktenskap på 1,000 gifta kvinnor utgjorde:
Ålder 1891/1900 1901/10 1911/15 1916/20
15-20 ..... 561 620 594 596
20-25 ..... 462 453 404 392
25-30 ..... 367 . 350 299 277
Ålder 1891/1900 1901/10 1911/15 1916/20
30-35 ........ 302 278 232 209
35-40 ........ 238 212 179 154
40-45 ....... 133 113 95 80
45-50 ......... 18 15 11 10
15-45 ........ 276 259 223 201
Alltifrån den sv. befolkningsstatistikens
uppkomst (1750) och framemot 1880-talet
märkes ingen större nedgång i den äktenskapliga
fruktsamheten. Antalet barnaföderskor med
barn i äktenskap på 1,000 gifta kvinnor i
åldrarna 15—45 år var näml, på 1750-talet 306
och på 1870-talet 301. Därefter börja
siffrorna i Sverige liksom i flertalet andra
europeiska länder (se Demograf i, sp. 713) att
sjunka, först sakta och sedan synnerligen
hastigt. 1880-talets siffra låg ännu vid 292
och 1890-talets vid 276 men siffran för
1900-talets första årtionde vid 259 och för åren
1911—15 och 1916—20 vid resp. 223 och 201.
Numera torde siffran ha sjunkit avsevärt
under 200 (1922 års, den senast kända, var 179).
Sänkningen, som numera i huvudsak kan
tillskrivas nymalthusianismen (se d. o.),
framträder starkast inom de högre åldrarna. Det
utomäktenskapliga fruktsamhetstalet, som på
1750-talet var 12 (inom åldrarna 20—45 år),
visar fortgående stegring framemot 1880-talet
(1871—80: 40), någon nedgång under slutet
av 1800-talet, i regel stegring under
1900-talets början och först under efterkrigsåren
en mera märkbar nedgång.
Födelsetalets storlek pro mille i
Sverige och en del andra länder (inom vid resp,
tidpunkter gällande gränser) var:
Land 1S61-70 1906-10 1921-25 1925
Sverige 31,4 25,4 19,1 17,5
Norge 30,8 26,5 22,3 20,o
Danmark 30,8 28,2 22,3 21,1
Finland 34,7 30,9 24,9 23,9
England 36,o 26,3 19,9 18,3
Skottland 35,o 27,6 22,9 21,3
Irland 23,3 21,3 21,2
Nederländerna .. 35,7 29,6 25,9 24.3
Belgien 32,2 24,8 20,6 19,9
Tyskland 37,2 31,6 22,i 20,7
Österrike 38,2 33,7 1 22,4 2 21,4
Schweiz 29,9 26,o 19,4 18,4
Frankrike 26,1 19,9 19,4 19,1
Italien 37,9 32,4 1 29,5 2 28,2
Spanien 37,8 33,7 3O,o 29,2
Ungern 41,3 36,7 29,4 28,3
1 1921-24. 2 1924.
Födelsetalet har i Sverige alltsedan
1860-talet befunnit sig i ständigt sjunkande. Urspr.
kunde detta förklaras dels genom att de
produktiva åldrarna på grund av emigrationen
blivit numerärt svagare, dels genom nedgång
i äktenskapsfrekvensen. Numera är nedgången
i fruktsamheten huvudorsaken. Nativitetens
sjunkande är intet för Sverige egendomligt.
De senare åren har dock Sverige i regel
de lägsta hittills kända födelsetalen (1926
hade Sveriges siffra nedgått till 16,9 och
Englands till 17,8 pro mille).
Antalet födelser utom
äktenskapet mätes i förhållande dels till a) antalet
ej gifta kvinnor inom ungdoms- och
medelåldern (20—45 år), dels till b) hela antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
