Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föllinge - Fön - Fönss, Johannes - Fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Fön—Fönster
178
är bergigt. Lidbebyggelse är vanlig. 1,532
har åker, 85,113 har skogs- och hagmark.
Kapell vid Skärvången. Bildar med Laxsjö
och Hotagen ett pastorat i Härnösands stift,
Ströms kontrakt.
Fön, meteor., se F ö h n.
Fönss, Johannes, dansk operasångare,
bas (f. 1884). Debuterade 1905 på Kungl.
teatern i Köpenhamn och har sedan mestadels
uppträtt i Tyskland; särskilt berömd som god
Wagnertolkare. T. N.
Fönster. 1. Dels själva öppningen i byggnads
(ytter-)vägg eller tak för insläppande av
dagsljus och för ventilering, dels den ram
(fönsterbåge) med glas, som insättes i sådan öppning.
— Muren under ett på vanlig höjd ovan
golvet placerat f. kallas bröstvärn. Detta
är ofta tunnare än väggen i övrigt,
varigenom bildas en fönstersmyg, ett minne
från de tider, då murarna voro så tjocka, att
djupa fönsternischer bildades innanför
bröstvärnet. Avtäckningen av bröstvärnets
översida innanför karmen,
fönsterbänken, är av trä eller sten, motsv. avtäckning
utanför karmen, såvitt icke denna sitter i
murens ytterliv, utgöres av en solbänk
av sten eller av ett fönsterbleck av
plåt. I den i väggen utsparade
fönsteröppningen fästes en karm av trä, ibland av
järn eller annan metall, i vilken inhängas
—- på gångjärn — fönsterbågar (om
skjutfönster se nedan). Fönsteröppningen
kan vara uppdelad genom i karmen fästa
mitt- och tvärposter (de senare kallas
ock lo sho 11 s a r), vertikala och
horisontala stycken med anslag för fönsterbågarna
liksom i karmen. Då glas (se d. o.) är en god
värmeledare, minskar man
värmeutstrålningen genom att instänga en i möjligaste
mån stillastående luftvägg mellan två
fönsterbågar med glas (ytter- och innerfönster),
s. k. dubbelfönster. Förr tillverkades
mest utåtgående ytterfönster och inåtgående
innerfönster (innanfönster); det senare
hakades vanl. av gångjärnen och ställdes undan
för den varma årstiden. Numera göras f. med
kopplade bågar, d. v. s. ytter- och
in-nerfönstrets bågar äro fästa vid varandra
(med gångjärn och hakar) och följas åt, vare
sig f. är gjort så, att det kan öppnas utåt
eller inåt; det senare blir alltmera vanligt.
F., som tätas med tätlister av vävnad eller
kautschuk, hålles stängt med hakar eller med
spanjolettbeslag (se d. o.). De särskilt i
England brukliga skjutfönstren äro så
anordnade, att en undre fönsterhalva
(fönsterbåge) kan skjutas upp till samma höjd som
en övre; de nödvändiga motvikterna röra sig
i den ihåliga karmen (i sidostyckena). T a
k-fönster, i takets plan, och ö ve r 1 j u
s-fönster, vertikala f. i väggarna till
lan-terninliknande överbyggnader, anordnas olika,
alltefter lokalernas beskaffenhet och
användning (verkstäder, ateljéer, kyrkor,
utställ-ningshallar). — Om brandfönster se d. o.
I de medeltida kyrkorna och stenhusen voro
karmar, stav- och massverk av sten och det
spröjsverk, vari glasrutorna fästes, av bly;
senare, under 1700-talet, blev spröjsverk av
Bild 2.
Vertikal sektion
genom fönstret
o.
bröstvärns-muren.
karm ..
(överstycke)
..tvärpost.
■spröjs
.-hörnjärn
____karm......
(bottenstycke)
...solbänk.....
fönsterbänk,
bröstpanel
Bild 3. Plan.
.foder
smygpanel
. karm
(sidostycke)
trä, i kyrkor även av järn, det vanliga. —
F:s konstruktiva och arkitektoniska
utbildning sammanhänger nära med
byggnadskonstens historia. Såväl fönstergrupperingen i
fasaderna som varje f:s form och omfattning
äro av betydelse för byggnadens utseende.
Den antika romerska fasadens kolonn- och
bågställningar återupptogos av renässansen,
som också utbildade den rektangulära,
upptill rakt avtäckta fönstertypen med krönande
entablement etc., vilken ofta förekommer i
barockens palatsfasader. Inom
kyrkobygg-nadskonsten blev fönsterarkitekturen särskilt
betydelsefull under gotiken, då de väldiga
spetsbågiga dageröppningarna och de runda
s. k. rosettfönstren uppdelades av rikt
stav-och massverk, vari insattes glas med
målning (se Glasmålning). De historiska
stilarnas fönsterformer ha i stort sett varit
förebildliga för 1700- och 1800-talets
arkitekter, men under de senaste årtiondena ha på
grund av byggnadssättet och behovet (betong,
järn, större glasytor) andra fönstertyper
utbildats. Jfr Bostad, Byggnadskonst,
Gotik, Romansk konst samt art. om
olika länders konst. I. G. C. (E. L-k.)
2. (Anat.) Två hål nära varandra i
inner-örats benkapselvägg: ovala fönstret och
runda fönstret. Se vidare örat. Ljd.
3. (Geol.) En genom erosion bildad lucka i ett
överskjutet täcke, genom vilken den
ursprungliga berggrunden kommer till synes. K. A. G.
Bild 1. Fönster, sett utifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
