- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
207-208

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förfall - Förfallobok - Förfallodag, Förfallotid - Förfalskning - Författarföreningar - Författarrätt (Författar- och konstnärsrätt) - Författning - Författningsrätt - Författningssamling - Förflyttning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

Förfallobok—Förflyttning

208

heter gälla som grund för befrielse från viss
skyldighet. (T. E.)

Förfallobok, bok för anteckning av
fordringar och skulder, som ha bestämda
förfallo-dagar (accepter, reverser, räntekuponger m. m.).

Förfallodag, Förfallotid, den tid, då
fullgörandet av en obligatorisk förbindelse
(prestation) kan från borgenärens sida
fordras (och av gäldenären erbjudas).
Prestationen eller skulden säges vara förfallen
fr. o. m. denna tid. C. G. Bj.

Förfalskning, jur., tages stundom så
vidsträckt, att däri innefattas alla möjliga
svikliga förfaranden, varigenom yttre föremål få
utseende av att vara något annat, än de i
själva verket äro (jfr språkbruket i
strafflagen 22: 3, 11, där det talas om f. av
livsmedel och gods). I de nyare strafflagarna
hänföras dock de flesta sådana handlingar till
bedrägeri (se d. o.). Under f. inbegripas
i dem endast vissa åtgärder, genom vilka man
eftergör, svikligen ändrar eller på annat sätt
förgriper sig med avseende på föremål, vilka
i rättslivet göra tjänst som bevismedel. Den
svenska strafflagen ägnar ett särskilt kapitel
åt förfalskningsbrotten. Den upptager där
f. av (allmänna och enskilda) handlingar, av
allmänna stämplar och märken, av
gränsmärken samt av mynt och sedlar. Även de danska
och norska strafflagarna behandla
förfalskningsbrotten för sig. Finlands strafflag
sammanför alltjämt förfalskningsbrotten med
bedrägeribrotten, likväl med undantag för
myntförfalskning. Jfr J. C. W. Thyrén,
»Förfalskningsbrotten» (1895). —- Om f. av
födoämnen se Livsmedelsförfalskning. Jfr
Kaffe, Mjölk, Smör och Vin. N. S-g.*

Författarföreningar ha i regel till ändamål
att tillvarataga sina medlemmars ekonomiska
yrkesintressen, bilda stipendie- och
under-stödsfonder o. s. v. men ha ej, eller endast
undantagsvis, litterära syften. Äldst av nu
verksamma f. torde de franska vara. 1829
stiftades i Paris den ännu bestående Société
des auteurs et compositeurs dramatiques.
Société des gens de lettres stiftades 1838 av L.
Desnoyers och har vakat över den litterära
äganderätten. Franskt initiativ framkallade
1878 den internationella Association littéraire
et artistique Internationale, som bland sina
medlemmar räknar även konstnärer, jurister
och förläggare. Dess ingripande ledde till en
mellanfolklig överenskommelse om litterär och
artistisk äganderätt, Bernkonventionen (se
Äganderätt, litterär). Den
sammanträder årl. i något av de länder, som dess medl.
tillhöra. I England har den 1883 bildade
Society of authors, som utger månadsskriften
The Author, till ändamål att bevaka litterär,
dramatisk och musikalisk äganderätt samt har
varit lyckosamt verksam för ordnandet av
denna inom den engelsktalande världen. 1920
bildades i Amerika The national pen league
and international literary association, och 1922
grundades i England en internationell förfat-

tarklubb, Pen-club, som har filialer i de flesta
länder. I Tyskland verka många f., vilka i
allm. på samma gång äro
publicistsammanslutningar; nämnas må Verband deutscher
Journalisten- und Schriftsteller-Vereine,
Verband deutscher Biihnenschriftsteller und
Büh-nenkomponisten, Pensionsanstalt deutscher
Journalisten und Schriftsteller (stiftad 1893),
Deutscher Schriftstellerverband (utger Die
Li-terarische Praxis) och Allgemeiner
Schrift-stellerverein (stiftad 1900; utger DieFeder). I
Norge verkar Norsk forfatterforening sedan
1893, i Danmark Dansk forfatterforening
(1894) och i Sverige, utom Artisternas och
litteratörernas pensionsförening (med
uteslutande det i titeln uttalade syftet), Sveriges
författarförening (se d. o.) sedan 1893.
Sveriges dramatiska författares förening bildades
1916. I Finland bildades 1919 Finlands
svenska författareförening (se d. o.). Delegerade
från de 4 nordiska f. ha samlats i maj 1919
i Köpenhamn och i juni 1924 i Stockholm till
nordiskt författarmöte. Sedan 1920
utgiva Sveriges, Norges och Danmarks f. (till
vilka 1922 trädde Finlands svenska
författarförening) en gemensam månadsskrift, Nordisk
Forfattertidende, som tryckes i Köpenhamn
och är avsedd att tillvarataga de nordiska
författarnas gemensamma intressen.

Författarrätt (Författar- och
konst-närsrätt), se Äganderätt, litterär.

Författning. 1. En i allm. av K. m:t men
även av offentlig myndighet till efterrättelse
utfärdad föreskrift. — 2.
Statsförfattning (se d. o.).

Författningsrätt, se Statsrätt.

Författningssamling, genom offentlig
myndighet eller enskild person utgiven samling
av författningar (se Författning 1 och
Svensk författningssamling).

Förflyttning av ämbets- och tjänstemän
utan deras samtycke från innehavande till
annan befattning genom överordnad myndighets
eller regeringens beslut är i utlandet
synnerligen vanlig men i Sverige genom § 36 R. F.
uttryckligen förbjuden, dock med undantag för
de i § 35 angivna s. k.
förtroendeämbetsmännen. Grundlagsförbudet har dock icke ansetts
hindra dylik f. inom de affärsdrivande verken;
dessas genom konstitutorial tillsatta personal
intar ej samma ställning som de statsorgan,
vilkas självständighet R. F. velat trygga.

Tid efter annan ha försök gjorts att ändra
eller kringgå grundlagsförbudet. Då alla
försök till direkt grundlagsändring strandat, har
man begagnat utvägen att i vissa nyutnämnda
befattningshavares fullmakter inrycka
förbehåll om förflyttningsskyldighet eller att i
av-löningsreglementen och fastställda lönevillkor
föreskriva en dylik skyldighet i större eller
mindre omfattning. Någon sådan plikt kan
dock icke på dessa vägar skapas, enär dels
såväl förbehåll som lönevillkor, vilka strida
mot grundlag, utan vidare äro rättsligt
kraftlösa, dels varken förbehåll eller lönevillkor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:45:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free