Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förflyttning - Förfogandelagarna (Förfoganderättslagarna) - Förfrukt - Förfrysning - Förföljelseidéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Förfogandelagarna—Förföljelseidéer
210
av sådan natur befria regeringen från
konstitutionellt ansvar, i händelse regeringen
mot grundlagen skulle besluta att tillämpa
dem. Den omständigheten, att riksdagen
fastställt lönevillkor av dylikt innehåll, befriar ej
heller konstitutionsutskottet från dess
självständiga och ovillkorliga skyldighet att
ingripa enl. R. F. §§ 106, 107, såframt
anledning härtill ges helst som riksdagens
fastställande av befattningshavares skyldighet att
låta sig förflyttas icke inneburit åläggande
för regeringen att taga denna i anspråk.
Från f. till annan tjänst bör väl skiljas det
förhållandet, att en befattningshavare med
bibehållande av innehavande befattning ålägges
ökade eller nya uppgifter eller ändrade
arbetsformer. Litt.: C. A. Reuterskiöld,
»Statsrege-mentet» (1914); »Sveriges grundlagar», C. A.
Reuterskiölds edition (1924—26); I. Myrberg,
»Om tjänstemäns oavsättlighet» (1925). Rid.
Förfogandelagarna
(Förfoganderättsla-garna) ingingo som ett av de viktigaste
leden i den under världskriget i Sverige införda
kristidslagstiftningen (se d. o.). F., som hade
motsvarighet i andra länder, tillkommo från
början, emedan de inskränkningar i den
enskildes rätt att förfoga över sin egendom,
som av ålder gällde under krigstid eller eljest
vid krigsmaktens ställande på krigsfot genom
de militära rekvisitionslagarna, under
världskriget befunnos otillräckliga för att tillgodose
det allmännas intressen. I sin tillämpning
anknötos f. till rekvisitionslagen.
Redan 9 okt. 1914 utfärdades den första
lagen om förfogande över vissa varor vid krig
eller krigsfara. Genom denna fick konungen
rätt att på viktigare förnödenheter åsätta ett
högsta pris, som vid frivillig försäljning icke
finge överskridas; vägrade innehavaren att
sälja med maximipris sålunda belagd vara,
kunde K. B. under vissa villkor förordna om
dess försäljning för hans räkning till det
fastställda priset. I fråga om förnödenheter, som
endast vore att tillgå i så begränsad
myckenhet, att svårighet kunde uppstå att tillgodose
behov av synnerlig vikt, berättigades
konungen vidare att förordna, att innehavaren
mot ersättning efter fulla värdet skulle avstå
varan till kronan; inlösningspriset skulle
fastställas i den ordning gällande rekvisitionslag
föreskrev. Lagen prolongerades med smärre
ändringar följ. år. 1916 skedde däremot en
uppdelning på två lagar, en om fastställande
av högsta pris (30 maj 1916) och en om
förfogande över viss egendom (9 juni 1916).
Maximiprislagen skilde sig från föregående
lag bl. a. däruti, att den gav K. B. rätt att
på framställning av kommunal myndighet
förordna om lokala maximipriser, som dock skulle
underställas konungens fastställelse. Vidare
förpliktades den enskilde att lämna behörig
tjänsteman upplysning om sitt innehav av
varor, även sådana, för vilka maximipris icke
gällde, och låta honom verkställa inventering
samt granskning av handelsböcker m. m.
La
gen, som flera gånger prolongerades, upphörde
att gälla 1 mars 1921. Den fick i talrika
fall användning för fastställande av högsta
pris, varemot tvångsförsäljning av varor
endast undantagsvis torde ha skett. Enl.
förfogandelagen, som likaledes gällde till 1 mars
1921, kunde innehavare av fast och lös
egendom förpliktas att till staten avstå
ägande-eller nyttjanderätten därtill. Beslag kunde
avse antingen viss egendom eller visst
varuparti eller ock all tillgång inom landet på viss
vara. Beslaget innebar, att vara ej fick
skingras och ej heller förbrukas i större
omfattning än som genom särskilda föreskrifter
medgavs. Ägaren till beslagtagen vara kunde
påkalla dess inlösning av staten inom viss
tid; uteblev då inlösningen, hävdes beslaget
automatiskt. I och för inlösen fastställdes
taxor av värderingsnämnder enl.
rekvisitionslagen. Ändringar i denna, 1916, medförde
bl. a. inrättandet av en riksvärderingsnämnd,
som i sista instans avgjorde
ersättningsfrågorna. Enl. förfogandelagen beslaglades och
inköptes för statens räkning framför allt de
viktiga förnödenheter, som blevo föremål för
ransonering (jfr Folkhushållning
s-kommissionen).
Såväl den egentliga förfogandelagen som i
synnerhet maximiprislagen överträddes i stor
utsträckning, och över huvud visade sig en
snäv statlig regleringspolitik i Sverige liksom
i andra länder svårligen hållbar utöver en
begränsad tidsperiod. Maximipris utan
åtföljande beslag och statsinlösen ledde
genomgående till varans försvinnande ur den
reguljära handeln och uppblomstrande av en
omfattande smyghandel; i vissa fall anlitades
maximipris i medvetet syfte att minska
produktionen av någon såsom mindre önskvärd
ansedd vara till förmån för annan mera
oumbärlig. H. H-n.
Förfrukt kallas den gröda, som odlas
närmast före en annan, i förhållande till denna.
Som god f. räknas växter, vilka lämna jorden
väl luckrad och uppgödslad samt väl rensad
från ogräs och parasiter. Sådana äro väl
skötta rotfrukter o. a. hackrensade växter,
balj växter, som öka jordens kvävehalt,
djup-rotade växter, som genom sina rötter öppna
djupare jordlager för följ, grödas rötter, likaså
skuggande växter, emedan bakterielivet i
jorden och därav framkallade, för växterna
gynnsamma omsättningar främjas genom att
yt-jorden skyddas mot det bakteriedödande och
uttorkande solskenet. Dåliga f. äro grödor,
vilka, såsom sädesslagen, vanl. lämna jorden
hoppackad i ytan och förorenad av ogräs och
parasiter. H. J. Dft.
Förfrysning, se Frostskada.
Förföljelseidéer, en persons grundlösa
föreställningar om mot honom riktad förföljelse,
förekomma framför allt vid förryckthet
(se d. o.) men påträffas även som ett
övergående, eller mindre väsentligt, symtom vid
andra sjukdomsformer. Man får ej utan
vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
