- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
211-212

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förföljelseidéer - Förföljelsemani - Förgaddring - Förgasare - Förgiftning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

Förföljelsemani—Förgiftning

212

dare i f. se ett olycksbådande och om
obotlig sjukdom varslande symtom. Ovanligt är
t. ex. icke, att personer, lidande av
lindrigare psykiska störningar, övergående förete
böjelse för misstänksamhet och f. G-s.*

Förföljelsemani, dets. som
förföljelseidéer (se d. o.).

Förga’ddring (av holl- vergaderen, församla),
en förr inom svenska armén använd signal,
då de olika kontingenterna från ett reg:tes
kompanier o. s. v. skulle uppställas till vakt
och andra utgående kommenderingar.

Förgasare, se Förbränningsmaskin.

Förgiftning äger rum i alla de fall, då ett
skadligt ämne utövar sina specifika
verkningar på en organism, vare sig död eller
sjukliga rubbningar följa. Giftiga ämnen
kunna inkomma i mat och dryck; de kunna
ingå i förbrukningsartiklar eller föremål i
omgivningen (i hårmedel, kläder, tapeter,
möbeltyger, färger m. m.) eller förefinnas i den
luft man andas (kolos från eldstäder, lysgas).
Vidare märkas yrkesförgiftningar bland
arbetare (bly- och kvicksilverförgiftningar o. dyl.),
f. med njutningsmedel (alkohol, nikotin,
opium, morfin, kokain), f. genom oriktigt bruk
av läkemedel, så ock f. genom bett eller styng
av giftiga djur (ormar, spindlar, vissa fiskar,
insekter), genom förtärande av giftiga växter
eller förskämd föda, vari genom
mikroorganismer eller på annat sätt uppstått skadliga
ämnen (s. k. fisk-, kött- eller korvförgiftning).
Många sjukdomar äro även f., i det att
mikroorganismer, som inträngt i kroppen, däri
alstra gifter (»toxiner»), vilka framkalla en
god del av sjukdomssymtomen. Även felaktig
ämnesomsättning kan ge upphov till skadliga
ämnen med liknande påföljd. Om
»blodförgiftning» se P y e m i och S e p s i s.

F. kunna vara akuta eller kroniska.
De förra förorsakas vanl. av en enstaka större
giftdos och giva i allm. häftiga symtom.
Efter några minuter eller timmar leda de ofta
hastigt till döden eller till snar förbättring
och hälsa. Kroniska f. åter alstras i regel av
under längre tid upprepade små doser samt
leda till ett mera smygande, långvarigt
sjukdomstillstånd. Till mycket hastig död under
stormiga kvävningssymtom leda t. ex. svåra
f. med cyanväte eller cyankalium. Vid mindre
hastigt förlopp förekomma ofta vissa föga
karakteristiska sjukdomstecken, ss.
kräkning-ar, kolik och diarré, diverse allmänna
nervsymtom (huvudvärk, yrsel o. dyl.) samt
höggradig svaghet med dålig puls och andning,
s. k. kollaps. Stundom är medvetandet
bibehållet till kort före döden; i andra fall
blir patienten tidigare omtöcknad och faller
i dvala (koma). Andningen är ibland häftig
(andnöd, dyspné). Slutakten är ofta allmän
förlamning, särskilt av andningen, med död
genom kvävning. Äggvita, blod, blodfärgämne
eller andra abnorma beståndsdelar i urinen
äro ej ovanliga; några av dem äro
betecknande för vissa f. Somliga gifter ge mera

karakteristiska symtom: stryknin ger häftiga
krampanfall; belladonna, bolmört, atropin och
kokain vidga pupillerna (mydriasis); opium,
morfin, kalabarböna och fysostigmin
sammandraga dem (myosis). Stark spottflytning och
svettning vållas av pilokarpin och nikotin.
Livlig hudrodnad genom vidgning av
hudkärlen fås med atropin, amylnitrit och
nitrogly-cerin; gulsot (icterus) orsakas av fosfor; en
liknande missfärgning ger pikrinsyra (lokalt);
en blåröd till brungrå hudfärg (c y a n o s)
kan bero på sönderdelning av blodfärgämnet
med bildning av methemoglobin vid f. med
klorsyrat kali, anilin, antifebrin o. s. v.
Blåröd cyanos kan förorsakas av
kvävningstill-stånd, vid f. med cyanföreningar samt med
koloxid vid kolos- och lysgasförgiftning (jfr
Kolosförgiftning). Gråbrun
»bronse-ring» av huden kännetecknar kronisk
silverförgiftning (se d- o.). Om f. genom fosfor
se Fosforförgiftning. Psykiska
ret-ningssymtom (rus) alstras av alkohol, opium,
atropin, indisk hampa (haschisch), kokain
m. m. — I uppkräkt maginnehåll, i urin,
stundom även i saliv och svett kunna giftiga
ämnen påvisas och möjliggöra diagnos av f.
Hos lik, särskilt efter akut förgiftade, kan
gift ibland kemiskt konstateras i mag- och
tarminnehåll, i blod, lever och njurar. Vid
misstanke om f. insändas dessa likdelar till
rättskemisten för undersökning. — Bortsett
från alkoholrus, äro akuta f. i Sverige
relativt sällsynta. Enl. statistiken för 1925
behandlades på landets lasarett och sjukstugor
245 förgiftningsfall, därav 26 med dödlig
utgång. På de olika gifterna fördela sig
siffrorna på följ, sätt (talen inom parentes angiva
dödsfall): arsenik 6; sublimat 9 (3);
karbol-syra m. fl. organiska antiseptika 10; alkohol
14 (1); opium och morfin 8; kloral, antipyrin
m. fl. sömn- och febermedel 44 (9); kolos och
lysgas 33 (1); syror och alkalier 45 (6); andra
förgiftningar 76 (6); därjämte ormbett 211 (1)
men intet fall av fosforförgiftning. Ay de
förgiftade voro inemot 59 % män. Av f. i
själv-mordssyfte förekommo 93 fall.

Behandlingen av f. växlar efter
gif-ternas art och efter symtomen. Läkare bör
snarast tillkallas. Om möjligt avlägsnas
giftet genom magsköljning eller kräkmedel samt
lavemang eller avföringsmedel. Motgift
(se d. o.) gives för att motverka effekten av
gifter i mage och tarm. Sådana kunna av
motgift utfällas, kemiskt neutraliseras eller
fysikaliskt bindas genom adsorption (sed. o.)
medelst djur kol (se d. o.). Vid kramp eller
smärtor givas lugnande, dövande medel, vid
kollaps, dvala eller förlamning stimulerande
sådana, särskilt för att höja hjärtverksamhet
och andning; vid abnormt låg kroppstemp.
värmes den sjuke. Behandlingen av kroniska
f. — de vanligaste äro alkohol-, tobaks- och
morfinförgiftning — består främst i att söka
hindra fortsatt gifttillförsel. I övrigt
behandlas de väsentligen symtomatiskt. C. G. S.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free