Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förryckthet - Förråd - Förrådsfästning (Depåfästning) - Förrådsförvaltare - Förrådsintendent - Förrådskamrerare - Förrådskontrollör - Förrådsvävnad - Förräderi - Församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Förråd—Församling
246
sande i sitt sätt och ohövliga mot
inbillade fiender. Småningom vakna mera
bestämda föreställningar om förföljelse. De
sjuka äro i ständig, orolig förbidan. De springa
upp vid minsta knäpp, lyssna vid dörrarna;
gatans buller och förbigåendes steg få en
förolämpande klang. När maten serveras
dem, lukta de noga på varje rätt och skjuta
mången gång ifrån sig maten, troende, att
man vill förgifta dem. Deras förföljelseidéer
kunna rikta sig mot bestämda personer, och
de kunna i detta tillstånd bli mycket
sam-hällsvådliga. Det är icke sällsynt, att sådana
sjuka rent av stå efter sina »förföljares» liv.
Småningom inträda, som en verkan av den
långvariga oron, de ständigt upprepade
sinnesrörelserna, sömnlösheten, den rastlösa och
upprivande striden mot förföljarna eller
flykten undan deras gemenheter, en slitning och
avmattning inom nervsystemet. Den sjukes
känslighet blir mer och mer avtrubbad samt
förmår ej hålla lidandet vid dess
ursprungliga intensitet; »rösterna» bli sällsyntare och
åhöras med en viss likgiltighet. En viss grad
av slöhet gör sig gällande. Den sjukes aningar,
ständigt av en stegrad självkänsla riktade mot
höga mål, förbereda nu ett nytt livsskede. Ofta
överraskas den sjuke för andra gången av
»rösterna». Han får plötsligt veta vad han
länge anat, orsaken varför människor förföljt
honom. »Han är icke den han synes vara.
Han är kallad till höga värv. Han har fått
ärva en stor förmögenhet. Han är född till en
kejsarkrona» o. s. v. Nu börjar ett nytt liv,
men den sjuke är, oaktat de höga laterna,
oftast oförarglig, stilla och beskedlig. Trots
sin förnäma ställning resignerar han i den
blygsamma tillvaron på ett sinnessjukhus.
Från f:s här skildrade sjukdomsförlopp
finnas många avvikelser. Stundom uppträda
blott förföljelseidéer. Stundom ser man hos
mera svärmiskt anlagda, för överspänd
mysticism benägna naturer religiösa eller politiska
storhetsidéer utveckla sig utan
förföljelsefantasier. Även andra variationer förekomma.
Ehuru det inneboende anlaget för
uppkomsten av denna form av sinnessjukdom är det
väsentliga, får man ej alldeles förbise yttre,
för sjukdomsutbrottet och utvecklingen
gynnsamma villkor. Sådana äro av en alldeles
särskild betydelse för den form av f., som kallas
processvansinne el. processjuka. — F.
uppträder även i mera godartade former, som kunna
vara övergående. Sjukdomen har stor
rätts-psykiatrisk betydelse. G-s.*
Förråd. Om arméns förråd se d. o.,
om flottans förråd se Marinens
förråd; boktr., sätta i förråd, i
fortlöpande följd, utan att satsen ordnas i det för
tryckning avsedda formatet.
Förrådsfästning (Depåfästning),
tryggad upplagsplats för krigsmateriel och
förnödenheter. F. behövas numera, på grund av
kommunikationernas utveckling, mindre än
förr. Jfr Fästning. L. af P.
Förrådsförvaltare, tjänsteman hos
Generalpoststyrelsen. F. finnas även vid statens
järnvägars huvudförråd i Örebro, enskilda
järnvägar och telegrafverkets
distriktsförvalt-ningar samt (underofficerare) inom armén och
flottan; de ha uppsikt över i förråd liggande
persedlar.
Förrådsintendent, tjänsteman inom armén
och flottan samt vid statens järnvägars
trafikförvaltningar, med liknande uppgift som
förrådsförvaltare (se d. o.).
Förrådskamrerare, tjänsteman hos
Telegrafstyrelsen.
Förrådskontrollör, tjänsteman hos
Järnvägsstyrelsen.
Förrådsvävnad, vävnad hos växterna, där
reservnäring, såväl kvävehaltig som kvävefri,
upplagras. Den består i regel av
parenkyma-tiska celler. I frön o. a. intorkande organ äro
cellväggarna ofta starkt förtjockade, och den
kvävefria reservnäringen är i sådana fall i
form av cellulosa, reservcellulosa, upplagrad
i väggarna, t. ex. i elfenbensnöten och de
stenhårda fröna av ekorrbärsörten.
Förräderi, se Högförräderi och
Landsförräderi.
Församling. 1. (Kyrkohist.; lat. ecclèsia.)
Dels sammanfattningen av alla troende kristna,
dels och vanl. lokalmenighet, som i kyrkligt
hänseende utgör ett sammanhängande helt.
De första kristna bildade ej egna f. utan
kvarstodo till det yttre inom judendomens
synagogor. Dock kommo de snart att utbilda
en viss egen organisation kring kulten som
medelpunkt. När Paulus förde kristendomen
till den hedniska världen, bildades genast
självständiga f. Sannolikt är, att även
hedna-kristna f. först bildats i analogi med den
judiska synagogan men sedan lånat former
från de antika föreningarna. Alla ämbetsmän
valdes snart på livstid av alla f:s medl. Varje
stad, där kristendomen fick fäste, utgjorde
en f.; när kyrkan under 100-talet började
utbreda sig även på landsbygden, bildade
likaledes där i allm. varje kristen koloni en
självständig f. under sin biskop (se d. o.). Under
hela den urkristna tiden (till omkr. 150) hade
varje medlem av lokalförsamlingen rätt att
medverka i alla f:s angelägenheter, även
predikan och kulten. Med kyrkans förvandling
till katolsk skapade nattvarden som
mäss-offer och ämbetsmännen som ett frälsningen
förmedlande prästerskap en djup klyfta
mellan lekmän och klerker; för lekmännens
självständiga deltagande i församlingslivet fanns
ej längre rum. Blott valrätten för alla f:s
medlemmar vid val av ämbetsmän höll sig
flerstädes in i medeltiden (i Sverige t. o. m.
genom hela medeltiden). F. blev allenast
lokalprästernas (presbyteriets och biskopens)
arbetsfält. De kristna i storstäderna blevo
för talrika för att nöjaktigt kunna
sammanhållas i en f. Under biskop Fabianus i
Rom (240-talet) uppdelades Roms f. i 14
områden, med en diakon i spetsen för varje;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
