Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gadh, Hemming - Gadidae - Gadir - Gadjatj - Gadolin, släkt - Gadolin, Alexander Wilhelm - Gadolin, Axel - Gadolin, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Gadidae—Gadolin, J.
294
tet, och en viss kyla synes för en tid ha
inträtt i hans känslor för riksföreståndaren.
Då inhördesfejden mellan Sten Sture d. y.
och Gustaf Trolle utbröt hösten 1516, ställde
sig G. likväl på den förres sida, och
samförståndet syntes vara återställt. I okt. 1518
blev han — tills, m. bl. a. Gustav Vasa —
i Stockholmsskären förrädiskt bortförd till
Danmark av Kristian II, och under G:s
danska fångenskap inträffade hans ryktbara
»avfall»: Den gamle unionsfienden blev nu
Kristians man. Förklaringen torde närmast vara
att söka däri, att hans forna misstämning
mot Sten Sture återuppväckts och utvecklats
till verklig fiendskap, sedan
riksföreståndaren, som — säkerligen med orätt — synes ha
misstänkt G. för att av fri vilja ha låtit
bortföra sig till Danmark, förklarat honom
för-lustig Kastelholm och överlämnat det till sin
svåger Erik Nilsson (Gyllenstierna). Men
därjämte har G. tydligen låtit dåra sig av
Kristians fagra löften om en mild och rättvis
styrelse i Sverige, såframt han bleve dess herre.
Vid underrättelsen om Sten Stures död febr.
1520 började G. alltså genom bud och brev
till hemlandet verka för Kristians hyllning,
och sedan han frigivits ur fångenskapen,
medverkade han vid de underhandlingar, som ledde
till Stockholms kapitulation i sept. Icke desto
mindre blev han själv ett av de många offren
för Kristians trolöshet; under en på dennes
uppdrag företagen resa i Finland blev han i
mitten av dec. 1520 på kunglig befallning
halshuggen utanför Raseborgs murar. Så kom
han att med sin död försona sin ålderdoms
fruktansvärda misstag.
G. är en av den svenska medeltidens
märkligaste gestalter. Å karaktärens vägnar icke
utan fläckar, hade han betydande
statsman-nagåvor och var en märgfull, rikt utrustad
personlighet. Hans särpräglade kynne, vari
en mustig humor var ett framträdande drag,
ger sig kanske tydligast till känna i hans
kor–respondens, som låter skönja, att han var
sin samtids störste brevstilist på svenskt
tungomål. På hans berömda politiska
vältalighet är intet annat prov bevarat än ett
anförande i Lybeck 1511 (på latin); den långa
oration mot danskarna, som Johannes Magnus
i sin historia lägger i hans mun, är i
verkligheten en fri uppfinning av
historieskrivaren själv. Litt.: V. Söderberg, »Det H. G.
tillskrifna talet mot danskarne» (i »Hist.
studier», tillägnade H. Hjärne, 1908); G.
Carlsson, »H. G. En statsman och prelat från
Sturetiden» (1915); S. Tunberg, »H. G.» (i
Hist. Tidskr. 1916). G, C-n.
Gädidae, se Torskfiskar.
Gadlr, feniciskt namn på Cädiz (se d. o.).
Gadjatj (lillry. Eadjatj’), stad i Ukraina,
vid Psiol, 95 km n. n. v. om staden Poltava;
9,963 inv. (1926). Var förr befäst. G. var
omkring årsskiftet 1708—09 Karl XII:s
huvudkvarter; den starka kölden åstadkom där
fruktansvärd manspillan.
Gadolin, finländsk släkt. Sedermera
kontraktsprosten Jakob G. (d. 1758), bondson
från Magnula i Nykyrko, antog namnet G.
(hebr. gadol = lat. magnus). Hans son biskop
Jakob G. (se nedan) var far till prof.
Johan G. (se nedan), till professorn och
domprosten Gustaf G. (1769—-1843), vars
efterkommande 1816 adlades med namnet a f G.
(ätten utdöd), samt till löjtnant Wilhelm
G., vars son general Axel G. (se nedan)
adlades 1871. Sistnämnda ätt samt oadliga
grenar av släkten fortleva i Finland. H. E.P.
Gadolin, Alexander Wilhelm,
finländsk rättslärd (f. 1868 s/j), son till Axel G.
Blev 1909 jur. utr. dr på avh. »Pantsättning
af jord enligt medeltida svensk landsrätt»
samt 1910 adjunkt i allmän lagfarenhet och
juridisk encyklopedi vid Helsingfors univ.
Han är sedan 1919 verksam vid Vbo akademi
och nu prof, i privaträtt med allmän
rätts-lära. H.E. P.
Gadolin, Axel, finländsk mineralog och
militär (1828—92); se släktöversikten. Blev
1848 underlöjtnant vid ryska gardesartilleriet.
1856 direktor för teknisk*» artilleriskolan i
Petersburg och 1866
generalmajor. Han var
1867—78 prof, vid
Mi-chajlovska artilleriakademien, upphöjdes
1871 i finländskt
adligt stånd, blev 1890
ord. akademiker vid
kejserliga vet.-akad. i
Petersburg och s. å.
general av artilleriet.
G. var vid sidan av
sin militära
verksamhet en mycket
fram
stående vetenskaplig författare, främst inom
kristallografien och artillerivetenskapen. Bland
hans mineralogiska undersökningar märkes,
utom flera smärre avh. (i allm. på tyska) i
ryska mineralogiska sällskapets skrifter, det
klassiska arbetet »Mémoire sur la déduction d’un
seul principe de tous les systèmes
cristallogra-phiques avec leurs subdivisions» (1867; tryckt
1871 i »Acta Societatis scientiarum fennicæ»,
IX; ty. övers. 1896 i Ostwalds »Klassiker der
exakten Wissenschaften», n:r 75). — Biogr.
av E. R. Neovius i »Acta Societatis
scientiarum fennicæ», XIX (1893). R. T-dt.*
Gadolin, Jakob, finländsk biskop (1719
—1802); se släktöversikten. Blev 1753 fysices
och 1762 teol. prof, vid Åbo akademi. Under
frihetstidens senare riksdagar framträdde han
som ivrig partiman (hatt), ådrog sig Gustav
III:s misshag och valdes icke till 1778 års
riksdag. Han närmade sig dock snart de
konungsliga, återvaldes till riksdagen 1786 och
blev 1788 biskop i Åbo stift, ehuru Gustav III
1776 mot stiftets önskan förbigått honom. G.
tog livligt del i tidens patriotisk-ekonomiska
strävanden och var Finska
hushållningssällskapets förste ordf. H. E. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
