Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallikanska kyrkan - Gallimatias - Gallinaceae, Gallinae - Gallinago - Gallinazo - Gallinula - Gallio, Tolomeo - Gallion - Gallionsbild - Galliot - Gallipoli - Gallipolihalvön - Gallisera - Gallisk - Gallium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Gallimatias—Galliutn
338
17 artiklar och upphävdes 1905, bestämdes, att
franska regeringen skulle utnämna biskoparna
och påven giva dem kanonisk invigning samt
att förste konsuln och dennes efterträdare
skulle åtnjuta samma rättigheter och
förmåner i kyrkligt hänseende som de forna
konungarna, under förutsättning att de tillhörde
den katolska kyrkan. Mot gallikan ismen
uppkom under första hälften av 1800-talet i
Frankrike en stark rörelse, i vilken deltogo
bl. a. J. de Maistre, Lamennais (under Sin
tidigare bana), senare L. Veuillot; den fick
mäktigt stöd hos kejsarinnan Eugénie, son.
stod under jesuiternas inflytande. Det franska
katolska prästerskapet delades i två partier:
gallikaner och ultramontaner. Genom den av
Vatikankonsiliet 1870 antagna dogmen om
den påvliga ofelbarheten gjordes slut på
de månghundraåriga gallikanska
kyrkofrihets-strävandena. Efter konsiliet trädde ett mindre
antal katoliker, bl. a. en så bemärkt präst
som den vältalige Père Hyacinthe, ut ur den
romerska kyrkan, men deras försök att bilda
en av påvestolen oberoende katolsk kyrka
misslyckades. Numera finnas blott några få
gallikaner inom det franska prästerskapet.
Litt.: J. de Maistre, »De 1’église gallicane
catholique» (1821); E. Michaud, »Louis XIV
et Innocent XI» (4 bd, 1882—83); L. Duchesne,
»Les premiers temps de 1’État pontifical»
(1898; 3:e uppl. 1911); M. Immich, »Papst
In-nocenz XI.» (1900); W. J. Lloyd. »The gallican
church» (1901); Baunard, »Un siècle de 1’église
de France, 1800—1900» (1901); W. Barry,
»The papal monarchy» (1902); E. Driault och
G. Monod, »La révolution et 1’empire» (1902);
J. Haller, »Papsttum und Kirchenreform»
(1903); kardinal Mathieu, »Le concordat de
1801» (1904); H. Hjärne, »Bevolutionen och
Napoleon» (1911); G. Hanotaux, »Théorie du
gallicanisme» (i »Sur les chemins de
l’his-toire», I, 1924). Hj. H-t. (A. M-hn.)
Gallimatias (okänt ursprung), dumt prat,
munväder.
Gallinäceae, Gallinae, se Hönsfåglar.
Gallinägo, se Beckasiner.
Gallina’zo, se Gamfåglar.
Galllnula, se Sumphönssläktet.
GaTlio, T o 1 o m e o, italiensk kardinal
(omkr. 1527:—1607). G. blev sekr. hos
kardinal Gian Angelo Medici, vilken som påve
(Pius IV) behöll honom i sin tjänst. G. gjorde
sig oumbärlig och besörjde kurians
diplomatiska korrespondens samt blev 1565 kardinal
av Como. Utan inflytande under Pius V,
blev G. under Gregorius XIII från 1572 chef
för statssekretariatet. G. var outtröttligt
verksam för motreformationen, starkt
beroende av den spanska politiken och
passionerad för byggnadskonsten. Jfr monogr. (på
franska) av P. O. v. Törne (1907). P. O. v. T.*
Galliön (jfr G a 1 ä r), på äldre fartyg längst
förut anordnad utbyggnad, avsedd för
besättningen, där utrymmet så medgav, samt till
prydnad.
Gallion och gallionsbild på en svensk
40-kanonsfre-gatt, ritad av F. H. af Chapman omkr. 1760.
Gallionsbild, på gallionen el. i förstäven
anbragt allegorisk träbild, vanl. av den, vars
namn fartyget bar. På nyare örlogsfartyg
har g. ersatts av stävornament.
Svensk galliot från 1700-talet.
Galliöt, fordom mindre galär (se d. o.);
senare holländskt flatbottnat bankfartyg,
tacklat som galeas och för att minska avdriften
försett med »svärd» (vid sidorna fästa
träskivor; se Koff); numera sällsynt.
GallFpoli, turk. Geliboltt, befäst stad på
n. ö. sidan av GallipolihalvÖn; 7,842 inv.
(1920). Export av vin, olja m. m. G. var förr
den förnämsta staden vid Dardanellsundet.
tillhörde 1204—34 Venezia samt erövrades
1356 av turkarna, deras första erövring i
Europa. Staden härjades svårt av en
jordbävning 1912.
GallipolihalvÖn, halvö i s. v. delen av
europeiska Turkiet, mellan Dardanellsundet och
Sarosviken. G. är kuperad (upp till 405 m);
benämndes under forntiden Chersonesus
thra-cica. Om striderna här under världskriget se
Dardanellerna under
världskriget, med karta sp. 534.
Gallisèra, förfranska.
Gallisk (jfr Galler), (typiskt) fransk.
Ga’llium, Ga, en sällsynt, 3-värdig metall,
upptäckt 1875 av Lecoq de Boisbaudran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
