Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammelsvenskby - Gamofyt - Gamopetal, Sambladig - Gampärlhöna - Gamvråk - Ganander, Christfrid - Ganascher - Gand - Gandak - Gandamak - Gandharakonst - Gandharva - Gandhi, Mohandas Karamchand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
Gamofyt—Gandhi
380
tribut av säd, hästar och nötkreatur åt
tyskarnas, Denikins och de »rödas» arméer, efter
fullständig missväxt 1921 råkat i svårt
betryck — fall av hungersdöd förekommo —,
erböll den kraftig hjälp från Sverige. En
hjälpsändning framkom julen 1921, en annan
påskdagen 1922. Hösten 1922 medförde Hoas
vid sin hemresa från Sverige ytterligare gåvor,
bl. a. två kyrkklockor. Även separatorer och
lantbruksmaskiner ha översänts. Genom all
denna hjälp torde byns framtida bestånd kunna
anses tryggat. Litt.: H. Neander, »G.» (i
Heim-dals småskrifter 1912); A. Karlgren, »G.» (i
»De svenska landsmålen», 1924); K. Russwurm
och J. Blees, »En svensk folkspillra,
Gammal-Svenskbyborna» (1925). A. Kgn. (H. N-r.)
Gamofyt, dets. som gametofyt, se
Fortplantning.
Gamopetäl, Sambladig, säges en blomma
vara, vars kronblad äro sinsemellan mer el.
mindre sammanvuxna. Motsats:
eleutero-p e t a 1 el. koripe ta 1 (fribladig).
Sambladig krona är utmärkande för huvudmassan
av Sympetalae el. Metachlamydeae (=
Gamo-petalae i Endlichers system).
Gampärlhöna, se Pärlhöns.
Gamvråk, se Gamfalkar.
Gana’nder, Christfrid, finländsk
skriftställare (1741—90); kapellan i Frantsila. G.
utgav ett lexikon, »Mythologia fennica»
(1789), och arbetade på en finsk-svensk
ordbok (handskrift i Helsingfors univ.-bibl.).
Gana’scher (fr. ganaches) kallas i
ytterlä-ran den del av hästens huvud, som har till
underlag den uppstigande grenen av
underkäken med dithörande muskler. E. T. N.
Gand [gä], fr., se G e n t.
Gandak [gandä’k], floder i n. Främre
Indien. Stora G. upprinner på Himalaja i
Nepal med sju källarmar (Sapt Gandaki),
avvattnar trakten mellan Dhaulagiri- och
Gosainthanbergen och infaller i Ganges mitt
emot Patna. Burhi (Gamla) G., från
Nepal hills, flyter ö. om Stora G. parallellt med
denna och i dess gamla flodbädd, mottager
fr. v. bifloden Baghmati och förenar sig med
Ganges nära Monghyr.
Gandamak, stad i ö. Afganistan, 80 km
ö. s. ö. om Kabul; se Afganistan, sp. 211.
Gandhärakonst, se Indisk konst.
Gandharva, ind. myt., ett slags lägre
gudomliga varelser, vilkas ursprungliga väsen
är oklart och av olika forskare uppfattats
på vitt skilda sätt. I äldsta tid synes inom
såväl indisk som iransk religion endast en
g. ha funnits, varur småningom en hel klass
av väsen utvecklat sig. Såsom för g.
karakteristiska drag kan framhållas, att en eller
flera g. vakta den himmelska
odödlighets-drycken, soman; att de stundom sägas ha
sin boning i vattnet, med vilket de äro
intimt förbundna (detta är också fallet med den
g., som omtalas i Avesta); att de stå i nära
sammanhang med äktenskapet, avlelsen och
det mänskliga fostrets utveckling; att de leva
i ständig förbindelse med de himmelska
nymferna, apsaras. I den senare traditionen äro
g. himmelska sångare och musikanter, medan
apsaras bilda ett slags trupp av danserskor
och aktriser i Indras himmel. Litt.: K. Rönnow,
»Trita Äptya», I (1927). J. Ch-r.
Gandhi, Mohandas K aram c hand,
indisk folkledare (f. 1869 2/io). G. föddes i
Porbandar, där hans fader var minister,
studerade juridik i England samt blev
praktiserande advokat 1891 i
Indien och 1893 i
Sydafrika. Där
organiserade han »passivt
motstånd» bland de
inflyttade hinduerna som
protest mot några mot
dem riktade koloniala
lagstiftningsåtgärder.
Denna rörelse
åstadkom lagändringar till
de indiska
invandrarnas förmån. G. ledde
under boerkriget(1899
—1902) utrustandet av en frivillig indisk
ambulanskår och organiserade en sådan även vid
världskrigets början, 1914. Han hade med åren
alltmer påverkats av Tolstojs läror. G. återkom
dec. 1914 till Indien och stiftade 1916 i
Ahma-dabad ett slags klosteranstalt (Satyågrah
Ash-ram). Som mot det brittiska väldet fientlig
folkledare uppträdde han 1919 under
proteströrelsen mot den s. å. antagna stränga lagen
om revolutionära och anarkistiska
förbrytelser (Rowlatt act; se Indien, historia). G.
påyrkade därvid »civil olydnad», d. v. s.
fullständigt ignorerande av brittiska
myndigheters föreskrifter, såsom ett i längden ofelbart
medel att utan blodsutgjutelse göra slut på
det brittiska väldet i Indien. Rörelsen
vidgades genom G:s förbund med den
muhammedanska »kalifatrörelsens» ledare, men det
lyckades honom ej att bojkotta valen 1920 till
den nya indiska lagstiftande församlingen och
provinsråden. G. tillgrep därefter nya
stridsmedel i sin kamp för »samarbetets
upphörande» (non-cooperation): bojkottning av alla
anglo-indiska skolor, titlar och
ämbetsupp-drag samt av europeiska varor,
återupplivande av gammalindisk spinning och
vävning, agitation bland soldater och polismän
för »civil olydnad» o. s. v. För sina
anhängares våldshandlingar gjorde G. flera gånger
bot genom långvarig självålagd fasta. Hans
rykte för helighet spreds raskt, han omtalades
som en mahatma (se d. o.), och även
motståndarna erkände hans ärliga idealitet (europeiska
beundrare ha jämfört honom med Franciscus).
överskattande sitt inflytande, framställde G. 6
febr. 1922 i ett ultimatum till vicekonungen en
rad politiska krav. Då han kort därpå
avrådde tillgripandet av den förut planerade
»massolydnaden», stötte han sig med
ytterlig-hetsflygeln bland sina anhängare. Blodiga
kravaller föranledde regeringen att ingripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
