Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gary, Elbert Henry - Gas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Gas
416
Corporation 1901 bildades, blev G. styrelsens
ordf, och verkst. dir. Under världskriget
spelade G. en betydande roll vid samarbetet
mellan amerikanska regeringen och
storindustrien. O. Sjn.
Gas (nybildning av J. B. van Helmont).
1. (Fys.) G. kallas sådana ämnen, som i
motsats till fasta och flytande kroppar ej
äga bestämd volym utan uppfylla det rum,
vari de äro inneslutna. En g. strävar alltid
att utvidga sin volym och utövar därför ett
tryck på sin omgivning. Kondenseras en g.
lätt till vätska, kallas den ånga, t. ex.’
vattenånga, alkoholånga etc.
Mellan vikten, volymen, trycket och
temperaturen av en g. råder alltid ett visst
samband. De lagar, som uttrycka detta samband,
kallas gaslagarna. De äro Avogadros
lag (se d. o.), Boyle-Mariottes lag
(1662—79) och Gay-Lussacs lag (1802).
Boyle-Mariottes lag säger, att de olika
volymer en och samma gasmassa vid samma temp.
kan intaga äro omvänt proportionella mot
g:s tryck vid de olika tillfällena.
Gay-Lus-sacs lag uttrycker sambandet mellan volym,
tryck och temp. för en och samma gasmängd.
Den utsäger, att produkten av en gas’ volym
(u) och tryck (p) vid en viss temp. är lika
med produkten av samma gasmassas volym
(Vo) och tryck (po) vid 0° C, multiplicerad med
den ifrågavarande absoluta temperaturen (T),
T
dividerad med 2/3, el. pv = po v0 Eftersom
po, Vo och 273 äro konstanter, kan sättas
lika med R. och formeln blir då pv = RT. Enl.
Avogadros lag blir R lika för alla g., om en
grammolekyl av desamma tages. R får då
karaktären av en universell konstant. För m
gram av en gas med molekylarvikten M kan
formeln skrivas pv = ^ RT. Denna formel
gäller för alla gaser och kallas därför
gasernas allmänna tillståndslag. Gaslagarna äro
endast ideallagar, som mer eller mindre noga
stämma med de verkliga förhållandena. Många
försök ha därför gjorts för att uppställa
ekvationer, som mera fullständigt uttrycka
sambandet mellan volym, tryck och temp. Av dessa
är van der Waals’ ekvation den mest kända.
a
Den lyder (p + —) (v-b) = RT, där a och b
äro för gasen i fråga karakteristiska
konstanter, medan p, v, R och T ha samma
betydelse som i de föregående formlerna.
Får en g. utvidga sig under uträttande av
yttre arbete, avkyles den. Man kan t. ex.
hålla handen i en ångstråle utan att bränna
sig. men även om en g. utvidgar sig utan att
uträtta yttre arbete, t. ex. i tomrum, avkyles
den (Joule-Thomsoneffekten). Endast vätgas
vid en temp. av över —80° gör undantag
härifrån; den uppvärmes i stället vid hastig
expansion utan någon yttre arbetsprestation.
Gasernas egenskap att avkyla sig vid
utvidgning har använts för konstruerandet av
effektiva kyl- och f rysmaskiner (se K y 1 m a s k i n).
Genom tryckökning och avkylning kunna alla
g. kondenseras i vätskeform. Den högsta temp.,
vid vilken en g. kan kondenseras, kallas
kritisk temperatur (se d. o.).
Om två kärl, innehållande olika g., sättas
i förbindelse med varandra, diffundera
gaserna in i varandra, tills de äro fullständigt
blandade (se D i f f u s i o n). För en sådan
blandning gäller Daltons lag (1802), att
det tryck en viss g. utövar är oberoende av
om g. ensam fyller kärlet eller om den är
blandad med andra g. Gasblandningens totala
tryck är lika med summan av de ingående g:s
partialtryck. — Lösligheten av en g. i vatten
växer proportionellt mot trycket av gasen
ovanför vätskan (Henrys lag, 1803) och
avtager med temperaturökning.
Egenskaperna hos en gas förklaras bäst
medelst kinetiska gasteorien (sed. o.). I. B.
2. (Tekn.) För praktiska ändamål äro de
brännbara gaserna (se G a s b r ä n s 1 e n) av
särskilt stor betydelse liksom deras
förbränningsprodukter, rökgaser (se d. o.). Vid
varje förbränning med låga utvecklas g.; de
fasta eller flytande bränslena (ved, kol, olja
o. dyl.) »brinna» ej direkt utan de ur dem
utvecklade gaserna. I de vanliga eldstäderna
förekomma alltid två processer, utvecklingen
av brännbara g. och förbränningen av dessa.
Inom tekniken skiljer man ofta de båda
processerna för att mera effektivt kunna
utnyttja bränslet. I dagligt tal betecknar »gas»
som ljus- och värmekälla i allm. lys gas (se
d. o.) och som drivmedel i motorer den färdiga
blandning av luft och gasformigt bränsle,
vilken från förgasaren matas till motorns
arbets-cylinder (se Fö r b r.än n i ng sm askin).
Gasbränslena äro (med vissa undantag, t. ex.
acetylen) på grund av framställningssättet
blandningar av olika gasformiga ämnen. Även
en del enkla g. ha stor teknisk användning,
ss. syrgas, vätgas och kolsyra. För att
underlätta transport och användning förekomma
dessa ofta komprimerade under högt tryck
till liten volym i särskilt konstruerade
gasbehållare (se G a s a c k u m u 1 a t o r).
Åtskilliga g. äro giftiga och kräva därför stor
akt-samhet, t. ex. koloxid, som ingår i ett flertal
gasbränslen och uppstår vid ofullständig
förbränning (kaminos), samt cyanväte, som
nyttjas till förgörande av ohyra i bostäder. Vissa
specifika giftgaser ha fått användning till
krigsbruk (se Giftgaser). G. H-r.
3. I jordlagren bildas vid förmultning av
organiska ämnen g. av olika slag, väsentligen
kolväten, vilka kunna magasineras i jorden
på samma sätt som bergolja. Den naturliga
g. uppsamlas och föres i rörledningar till
platser, där den nyttjas, ofta på mycket stort
avstånd från det ställe, där den utströmmar.
Den naturliga g., som 1917 tillgodogjordes i
Förenta staterna, företrädesvis West Virginia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
