- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
419-420

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasbränslen - Gascogne - Gascoigne, George - Gascoyne - Gasdissociation - Gasell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

419

Gaseogne—Gasell

420

därför ägnade råmaterial. Den i naturen
färdigbildade gasen, naturgas (se
Petroleum), har fått användning bl. a. för
belysnings- och värmeändaniål på de platser,
där den är för handen. Vid upphettning av
fast brännmateria] skiljer man mellan a
v-gasning el. torrdestillation, vartill
hu-vudsakl. användas gasrika stenkol, och f ö
r-gasning el. ofullständig förbränning,
vartill användas antracit, koks och träkol.
Genom kombinerad avgasning och förgasning
kunna de flesta i naturen förekommande
fasta brännmaterial, ss. stenkol, brunkol, torv,
ved m. fl., nyttjas till framställning av g.
Mest känd av alla g. är lys gas (se d. o.),
som framställes genom avgasning av gasrika
stenkol och nyttjas till belysning, kokning
och ett flertal värmeändamål i hushåll och
fabriker. För tekniska och industriella behov
användas i stor utsträckning särskilt
framställda g., som gemensamt kallas
genera-t o r g a s (se d. o.) och pläga uppdelas i
egentlig generatorgas, halvvattengas och
vattengas. Egentlig generatorgas består
huvudsaki. av koloxid och kväve samt nyttjas
för eldning av ugnar till framställning av
stål, metaller, glas, tegel m. m. H a 1 v v a
t-tengas består väsentligen av koloxid, väte
och kväve samt nyttjas inom industrien till
eldning av ugnar o. a. värmeändamål samt
till motordrift. Dowsongaa och suggas äro
särskilda slag av halvvattengas. Vattengas
består till övervägande del av vätgas och
koloxid samt nyttjas särskilt för sådana
upp-värmningsändamål, där mycket hög temp.
erfordras, ss. glasblåsning och svetsning (jfr även
L y s g a s). Som biprodukt vid industriella
processer utvinnas vissa värdefulla g., t. ex.
den lysgasliknande koksugnsgasen vid
kokstillverkning och den generatorgas
närstående masugnsgasen vid
tackjärnstillverkning. Genom kemisk inverkan av
vatten på kalciumkarbid bildas acetylen (se
d. o.), en för belysning och åtskilliga tekniska
ändamål mycket använd gas. Oljegas
framställes genom sönderdelning av tunga
petroleumprodukter i stark hetta och nyttjas
bl. a. till belysning i järnvägsvagnar.

Eldning med gasbränsle, gaseldning,
innebär vissa fördelar, i synnerhet inom
industrien, i jämförelse med användning av
fasta bränslen. Gasen blandar sig lätt med
luft och behöver därför för fullständig
förbränning blott obetydligt överskott av
för-bränningsluft. Värmeförlusten med avgående
rökgaser blir därför även mindre.
Anslutning till regeneratorer, med därmed
sammanhängande utnyttjande av avgående rökgasers
värme och förvärmning av gasbränslet före
dess användning, är även lätt. Gaseldning
underlättar likformig uppvärmning av
invecklade apparater samt lämnar en låga, som är
relativt fri från sot och flygaska. Jfr G a
s-kö k, Gasspis, Oljeeldning,
Pulvereld n i n g och Regenerator. G. H-r.

Gaseogne [gaskå’nj], fordom provins i s. v.
Frankrike, mellan Garonne, Pyrenéerna och
Atlanten; omkr. 27,000 kvkm. — &. var
under romartiden en del av Akvitanien mes
avskildes och kallades Aquitania tertia el.
Novempopulana. Vid 500-talets slut
invandrade från Pyrenéernas sydsida baskerna, efter
vilka landet småningom fick namnet
Vas-conia. Det styrdes av inhemska hertigar och
kom på 800-talet under karolingerna.
Regeringen var ärftlig inom en hertigsläkt från
800-talets slut till början av 1000-talet,
varefter G. åter (definitivt från 1073) förenades
med Akvitanien, som nu kallades Guienne (se
d. o.), och delade dess öden. Under 1’ancien
régime hade G. gemensam militärförvaltning
med Guienne men särskild civilförvaltning
(huvudstad: Auch). Befolkningen, g a s k o
g-n a r e, är känd för fantasirikedom,
äregirighet, företagsamhet och skrytsamhet. Litt.: L.
Barrau-Dihigo, »La G.» (med bibliogr.; i »Lee
régions de la France», I, 1903). B. H-d.

Gascoigne [gä’skåin], George, engelsk
skald (1525—77); studerade i Cambridge. G.
försökte sig på skilda områden av vitterhet.
Han översatte Ariostos »Suppositi»,
bearbetade Euripides’ »Foinissai» (»locasta») och
skrev bl. a. »The steele glass», en social satir
på blank vers. G:s »Notes of instruction
con-cerning the making of verse» är en av de
första engelska poetikerna. Hans skrifter
ut-gävos 1587 (senast i 2 bd. 1907—10). (S.B.L.)

Gascoyne [gä’skåjn], flod i Västaustralien
till Sharks bay. Endast efter stor nederbörd
har hela flodbädden vatten. N. om mellersta
flodloppet ligger G.-guldfältet, kring övre G.,
och ö. därom det rika Peak hillguldfältet.

Gasdissociation. Ett gasformigt ämne kan
dissocieras antingen i elektriskt neutrala
beståndsdelar eller i elektriskt laddade sådana,
s. k. g a s i o n e r. Det förra slaget
dissocia-tion sker vanl. genom upphettning. Så
sönderfaller t. ex. ammoniumklorid vid upphettning
i ammoniak och klorväte, den tvåatomiga
jodmolekylen i enatomig o. s. v. (se T e r m i s k
d i s s o c i a t i o n). En gasion är en atom el.
molekyl, som antingen förlorat el. upptagit
en eller flera elektroner. loniseringen kan ske
på flera sätt: genom elektriska urladdningar
i gasen, genom gasens bestrålning med ultra
violett ljus, radioaktiva strålar etc. Efter
ioniseringen är gasen elektriskt ledande. I. B.

Gase’ll, Gaze’lla, det vidast spridda och
artrikaste släktet bland antiloperna (se d. o.). G.
äro smidigt byggda, vackra djur med
lyrfor-made horn och en bogböjd av högst 1 m. De leva
i stäpp- och ökentrakter i n. och ö. Afrika,
Väst- och Centralasien (i ö. till Mongoliet)
samt Främre Indien. Alla g. uppträda i
hjordar, vissa arter i sådana om tusentals djur.
Den mest bekanta arten är
dorkasgasel-len (G. dorcas), vilken är den i österländsk
diktning besjungna g. Den når storleken av
ett rådjur (se A n t i 1 o p e r, bild 3). Hornen
äro stora med spetsarna riktade framåt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free