Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gegenbaur, Carl - Geger - Gegerfelt, von, släkt - Gegerfelt, Carl Fredrik Victor von - Gegerfelt, Vilhelm von - Geheime- - Geheimekonselj - Geheimeråd - Geheimestatsråd - Gehejmearkivet - Gehenna - Gehrcke, Ernst - Gehör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Geger—Gehör
462
i Jena, dit kort därefter hans vän Haeckel
(se d. o.) kom som zoologiprofessor; båda
samverkade där, tills G. 1873 kallades till
Heidelberg, där han sedan förblev. Efter några
ungdomsarbeten över ryggradslösa havsdjur
slog sig G. på
ryggradsdjurens jämförande anatomi. Hans
första verk handlar om
äggets utveckling och
bevisar, att detta hos
ryggradsdjuren städse
är encelligt, hans
kanske viktigaste
upptäckt. I det följande
sökte han genom
jämförelse mellan samma
organ hos olika
djurformer utreda den på
gemensam härstamning grundade släktskapen
mellan djuren, detta för att bekräfta Darwins
lära, som han tidigt omfattade. Särskilt hans
jämförande skelettundersökningar blevo
mönster för samtiden, först avhandlingen »Carpus
und Tarsus», vari han ben för ben jämför
extremiteter na hos ryggradsdjuren och söker
rekonstruera den extremitetform,
»archiptery-gium», som deras urform burit.
Skuldergör-deln och bäckenbenen samt skallens ben
behandlas på samma sätt. På ålderdomen
sammanfattade han sina resultat i
»Verglei-chende Anatomie der Wirbelthiere» (2 bd, 1898
—1901). Jämförande morfologi var enl. G.
forskningens kärna och utredningen av den
gemensamma härkomsten dess mål; organens
former intresserade honom uteslutande,
fysiologiska frågor funnos knappt för honom,
experiment ansåg han gagna till intet, histologi
och embryologi skötos åt sidan. Denna syn på
forskningen ingav G. även sina många
lärjungar, som han helt behärskade; avvikande
åsikter tålde han icke. Trots sin begränsning
och även misstag i sak förblev G:s forskning
förebildlig för hans släktled. I Sverige
representerades hans åsikter av T. Tullberg och
W. Leche. Led. av sv. Vet.-akad. 1885. Litt.:
M. Fürbringer, »G.» (i »Heidelberger
Professoren aus dem 19. Jahrhundert», 1903). E-k N-d.
Geger [gé’-], se A 1 b a n e r, sp. 393.
Gegerfelt [jé’gar-], von, svensk släkt;
hette urspr. Geggen och adlades 1674. Av dess
medl. märkas C. F. V. v. G. och hans son V.
v. G. (se nedan) samt den förres syssling
Herman Georg von G. (1817—86). Denne
blev fil. dr 1839, jur. kand. 1841, jur. hedersdr
i Uppsala 1877, hovrättsråd i Göta hovrätt
1869 och var president där 1878—83. Han
bevistade flera ståndsriksdagar, var 1866—79
led. av Första kammaren samt var 1873 och
1878—79 ordf, i lagutskottet. G. anlitades
även för flera kommittéuppdrag.
Gegerfelt [jö’gor-], Carl Fredrik
Victor von, arkitekt (1817—1915). Var först
militär, studerade arkitektur i Berlin och
var från 1841 verksam i Göteborg, där han
1872 blev stadsarkitekt. Bland hans många
byggnadsverk äro i Göteborg Sahlgrenska
sjukhuset, 1850, Chalmersska slöjdskolan, 1869,
hospitalet på Hisingen, 1872,
utställnings-byggnader och villor. Han var intresserad av
nya uppslag och sökte höja smaken. G-gN.
Gegerfelt [jé’gor-], Vilhelm von,
målare (1844—1920), son till C. F. V. v. G.
Studerade i Köpenhamn, Stockholm och
Düsseldorf, flyttade 1872 till Paris och målade med
förkärlek havskustnatur i Frankrike, Venezia,
Holland och på svenska västkusten. G. var
en skicklig landskapsmålare i Düsseldorfanda,
arbetade sig i Paris in i modern
naturframställning efter omedelbart studium på platsen
och blev en dugande representant för den
Parissvenska landskapskonsten på 1880-talet
och senare. Representerad i Nationalmuseum
och Göteborgs museum. G-gN.
Geheime- [ge-] (ty. geheim), hemlig, förr
brukat i titlar; jfr G e h e i m e r å d.
Geheimekonselj (da. gehejmekonseil)
kallades i Danmark 1670—1770 konungens råd,
vilket då huvudsaki. bestod av de viktigare
kollegiernas presidenter.
Geheimeråd (jfr Geheim e-), fordom i ut
landet vanlig titel för medl. av
geheimeråds-kollegiet, senare titel i olika stater, t. ex.
Ryssland (till 1917). I Tyskland finnas
titlarna Wirklicher G e h e i m e r Rat
samt Geheimrat som förk. av de
sammansatta titlarna Geheimer R e g i
er-ung s ra t o. s. v., men dessa titlar få enl.
riksförfattningen 1919 ej mera utdelas. I
Danmark infördes 1808 titlarna
gehejmekon-ferensraad och gehejmeetatsraad
med plats i resp. l:a och 2:a rangklassen;
dessa titlar äro f. n. ej utdelade.
Geheimestatsråd kallades i Danmark det
råd, som efter Struensees fall upprättades
1772 i st. f. den 1770 upphävda
geheimekon-seljen. I början fingo dess medl. ej vara
kol-legiipresidenter, men senare sutto i g.
regelbundet utrikes-, justitie- och
finansministrarna samt tronföljaren. 1848 upphörde g.,
existerade ånyo 1852—66 och ersattes därpå
av statsrådet.
Gehejmearkivet, se Riksarkivet (Danska).
Gehe’nna [ge-] (grek, geenna, förk. av hebr.
ge-ben-hinnom, Hinnoms sons [söners] dal),
en dal s. v. om Jerusalem, med en offerplats
(tofet, brandställe), där under Ahas och
Ma-nasse barn offrades åt Jahve under namnet
Molok (jfr Jer. 7: 31; 19). I N. T. betecknar
g. ett osaligt tillstånd i det kommande livet
(t. ex. Matt. 5: 22; 10: 28). (S. H-r.)
Gehrcke [gè’r-], Ernst, tysk fysiker (f.
1878), prof, vid univ. i Berlin 1921. Har
utfört värdefulla undersökningar över
spektral-linjers finstruktur och ljusets interferens. G.
konstruerade glimljusoscillografen (1904) och
upptäckte tills, m. O. Reichenheim (1906)
anod-strålarna (jfr d. o. och Elektriska
urladdningar, sp. 624). J. T.
Gehör (av ty. Gehör), hörsel; förmågan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
