Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer, Erik Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Geijer, E. G.
472
att det uppfattar det hela hos ett föremål. Två
betingelser fordras, för att sinnet skall vinna
klar verklighetsuppfattning. A ena sidan
måste subjektet bereda sig och rena kun-
E. G. Geijers hus i Uppsala.
skapsorganet. Sens-communfilosofien misstog
sig enl. G. däri, att den trodde förnuftet av sig
självt vara sunt. Först subjektets moraliska
rening gör kunskapsförmågan mottaglig för
odelad uppfattning av den andliga
verkligheten. Å andra sidan fordrar
kunskapsprocessen också föremålets medverkan. Kunskap
innebär uppenbarelse av föremålet i subjektet,
men för att en sådan skall kunna ske, måste
föremålet fritt meddela sig. G. tänkte härvid
dels på människans förhållande till Gud, dels på
människokunskapen. Kunskap är enl. G. en
erfarenhetskunskap: objektet är ett
självständigt verkligt, och kunskap därom når man
genom det på angiven väg uppkomna
ömsesi-dighet&förhållandet. Man skymtar bakom denna
tanke G:s blivande personlighetsfilosofi: det
ursprungligt verkliga är individuella personliga
enheter. — Som historiefilosof betonar
G. å ena sidan fortvarons, å den andra den
fria viljans kännetecken hos det historiska
livet. Tidens egenart är att samtidigt
innehålla förflutet, närvarande och tillkommande.
Människan bär en flertusenårig historia inom
sig (föreläsningen »Historiens nytta», 1819).
Men historien är icke blott tradition, den
fordrar för att förbli historia det nyas insats, som
är den fria viljans verk. De starka
ungdoms-intrycken av franska revolutionen och dess
verkningar fortleva i G:s upprepade
betraktelser över historiens välvningar och ha satt
märke i hans historiefilosofi med hans begrepp
om en religiös revolution, som frambringar
en ny utvecklingsserie. Det nyas inträde är
principiellt omöjligt att förutse. Å andra
sidan antyder dock den moraliska fordran hos
människan, att det hela har ett mål: man
kan fatta riktningen i historiens gång, de
allmänna dragen av dess mål, ehuru ej
förutse sättet för förverkligandet. Både den
tidigare och den senare G. beteckna målet som
frihetens förverkligande. I sin ungdoms
skrif
ter fann G., att friheten realiserar sig i
samhället och att historiens mål är den
universella staten. Den senare G:s begrepp om
friheten är mer individualistiskt och mer
religiöst. Han ser nu som historiens mål
personlighetens utveckling. — Principerna om
det ursprungliga ömsesidighetsförhållandet
och om den människosjälens fortgående
utveckling, som ensamt detta kan åstadkomma,
äro G:s filosofiska grundtankar. Tillvaron av
ett d u är enl. honom nödvändig för
medvetandet av ett jag. Denna tanke bestämmer
också G:s religionsfilosofi. Gud kan
vara person endast därmed, att han av
evighet satt sin motbild lika fri, som han
själv är. I den av Gud skapade andliga
per-sonlighetsvärlden har skett ett avfall, som
var möjligt genom den meddelade friheten
men blev verkligt först genom en bestämd
viljeakt. Denna vilja är en vilja att resa sig
mot den gemenskap, som är alla
intelligensers livsluft. G. utför tankarna om det genom
avfallet uppkomna materiella kaos och Guds
skapelse av världen enl. Scbelling. Denna
mellan gott och ont svävande världs uppgift är att
vara ett medel, varigenom den fallna
intelligensen skall höja sig till fri enighet med sitt
upphov: världshistorien är
världsförsoningsproces-sen. Medan avfallet för Schelling betyder ett
avfall från enheten eller identiteten med Gud,
blir avfallet för G. ett avfall från tvåfalden;
ondskans karaktär är att söka isolera sig och
upphäva den utvecklingsfrämjande
förbindelsen. G. tillämpar denna tanke i sina etiska
reflexioner om de ändliga individernas
förbindelser: egoismen utarmar och har en
själv-förstörande tendens, ömsesidigheten riktar
och utvecklar. Samhällskänslan kan endast
utveckla sig hos fria personer och just i och
med den personliga frihetens utveckling;
samhällskänslan kan sålunda vinna styrka blott i
en fri demokratisk stat. Denna grundtanke
hos en liberal samhällsuppfattning har först
G. med full bestämdhet uttalat; liberalismen
framträdde som en osökt konsekvens ur G:s
personlighetsfilosofi. G:s betonande av
ömse-sidighetsprincipen — i hans kunskapsteori,
hans metafysik, hans etik och slutligen hans
samhällslära — är den originella insatsen i
hans tänkande. G:s filosofiska skrifter
innehålla i sin odisponerade och därför stundom
svårtillgängliga form många alltjämt
levande tankar. Hans filosoferande över tiden,
traditionen och friheten har t. ex. påfallande
moderna drag.
Hösten 1844 höll G. föreläsningar över »Vår
tids inre samhällsförhållanden», utkomna 1845,
där han framlade sin liberala uppfattning av
svenskt statsskicks utveckling fram till
samtidens oavgjorda frågor. Våren 1846 tog han
på grund av ohälsa, hjärtlidande, avsked från
sin professur. Han sökte följ, sommar vinna
krafter genom en vistelse vid Schlangenbad
i Tyskland. På hösten bosatte han sig i
Stockholm, där han följ, vår avled. Hans sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
