Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer, Erik Gustaf - Geijer, Karl Reinhold - Geijer, Knut Ebbe von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
Geijer, K. R.—Geijer, K. E. v.
474
prosaverk är också ett av hans bästa, det
minnestal han i dec. 1846 höll över Tegnér.
G. är en av svensk odlings största gestalter.
Den märkvärdiga mångsidigheten i hans
begåvning och hans levnads verk är förenad
med en lika ovanlig personlighetens harmoni
och med karaktärens styrka. Ilans ande ligger
klar i hans skrifter och hans handlingar; man
kan se till bottnen däri utan att finna något
tvetydigt. Få människor inge en sådan
lyftande förnimmelse av personlighetens
meningsfulla liv som G. Med all lärdom och
skolning blev han aldrig en den jämna
formens mästare. Han var en inspirationens man
och ägde snillets snabba djupblick, som bryter
fram i yttringar av överlägsen reflexion eller
i skaldiska syner. Man bar stundom intryck
av en divinatorisk förmåga hos G. Mest
ovedersägligt yttrade sig den divinatoriska
gåvan hos G., när det gällde för honom att
bestämma sitt eget öde. Den ängslan, med
vilken han avvisade biskopsämbetet, är icke
fullt förklarlig, om den uteslutande skulle ha
gällt hans historieskrivning, för vilken dock
utvägar kunde ha skaffats. Utan tvivel hade
han redan då en förnimmelse av att han hade
en framtid att vänta, att han hade problem
att övertänka, och historieskrivningens
åsidosättande skulle icke ha varit den svåraste
disharmoni, för vilken han på en ny bana
råkat ut. Fåvitskt har man klagat, att G.
för sitt deltagande i samhällsstriden
åsidosatte sitt historieverk. Hans stora och rika
produktion från de senare åren är dock ett
mer oersättligt värde, än hans verk om
Karlarna kunde ha blivit, och först den
handling han med avfallet utförde har till fullo
för samtid och eftervärld uppenbarat hans
personlighet.
En av J. Börjeson modellerad Geijerstaty
framför universitetshuset i Uppsala avtäcktes
30 okt. 1888. G:s föräldrahem, nu
Geijers-gården (se bild vid art. R a n s ä t e r), har av
Geijerska släktföreningen till byggnader och
möbler återställts i det skick det hade i G:s
barndom. — G:s porträtt återges på plansch
vid sp. 468.
Om Geijerupplagor och Geijerlitteraturen
se F. Böök, »Den romantiska tidsåldern i svensk
litteratur» (1919, s. 106—110). Av där
förtecknade skrifter må nämnas Lydia Wahlström,
»E. G. G.» (1907), Hilma Borelius, »E. G. G.
Åren före ’affallet’» (1909), Anna
Hamilton-Geete, »I solnedgången» (4 bd, 1910—14; bd 4
av E. G. Lilljebjörn), A. Blanck, »G. i England
1809—1810» (1914) och »G:s götiska
diktning» (1918), samt G. Rexius, »G:s avfall»
(1915). Därefter ha utkommit, utg. av J.
Landquist, »Dikter» (1922), »E. G. G:s brev
till hans hustru» (1923), »Samlade skrifter»
(ny, ökad, revid. uppl. från 1923; hittills
bd I—VII, XII). Jfr J. Landquist, »Erik
Gustav Geijer. Hans levnad och verk» (1924);
H. Olsson, »G:s Thorildsprocess och den
romantiska opinionen» (i Personhist. Tidskr.
1924); Efr. Liljeqvist, »Ein schwedischer
Ge-schichtsphilosoph» (i »Abhandlungen der
Er-langer Akademie für Philosophie», 1924). J.L-t
G. hyste redan i sin ungdom stort intresse
för tonkonsten och komponerade sina första
pianosonater vid tjugu års ålder. Före hans
inträde i Götiska förbundet var musiken av
större betydelse för G. än diktkonsten. Även
sedan han begynt dikta, fortsatte han att
komponera, dock mera solosånger än
instrumentala verk. Sådana melodier som
»Kolar-gossen» och »Vikingen» blevo tidigt populära.
Efter 1820 avtog något den musikaliska
produktionen, och 1820-talet har endast att
uppvisa några kammarmusikverk. Med 1830-talet
upptog han åter den musikaliska visan, och
han fortsatte därmed till sin död. De flesta
av hans nu populära sånger (»Ensam i
bräcklig farkost», »Jag vet en hälsning», »Odlaren
strör i mörka mullen» m. fl.) äro från dessa
sista år. Även skrev han då flera
pianostycken, vilka trycktes tills, m. hans sånger. Jfr
T. Norlind, »E. G. G. som musiker» (1919). T. N.
Geijer, Karl Reinhold, filosof (1849—
1922); jfr släktöversikten. Blev 1876 docent
i praktisk filosofi i Uppsala, 1880 i samma
ämne i Lund och utnämndes 1888 till prof, i
teoretisk filosofi vid Uppsala univ. G., som
var uppfostrad i Boströmska skolans filosofi,
mottog under en studieresa i Tyskland starka
intryck av Lotzes system och sökte sedan
sammansmälta de båda
personlighetsidealis-tiska åskådningarna. Av Lotze mottog G.
även sitt intresse för den empiriska
psykologien, och G:s största betydelse ligger väl i
att han införde denna vetenskap i Sverige.
Bland G:s psykologiska skrifter märkas »Om
samvetet» (1905) och »Situationen inom det
psykologiska arbetsfältet» (i Psyke 1911).
Lotzes teorier behandlade G. i flera avh.,
varvid han bl. a. uppvisade en lucka i Lotzes
bevisföring vid dennes försök att förklara
lokaliseringen av sensationer i rummet. Sin
mest betydande filosofihistoriska undersökning
gav han i »Hegelianism och positivism», I
(1881—82). Svensk filosofi behandlades i
»Doktor Godmans vishetslära» (i Nord. Tidskr.
1904; en studie över Leopold) och »Svensk
filosofi» (1912). G. redigerade 1882—90 Ny
Svensk Tidskrift. C. H-m.
Geijer, Knut Ebbe von, ämbetsman,
politiker (f. 1864 12/5); jfr släktöversikten.
Avlade hovrättsexamen i Lund 1889 och är
sedan 1895 borgmästare i Trälleborg. G. var
1903—08 led. av Andra kammaren och är
sedan 1909 led. av Första kammaren. Han
deltog 1905 i bildandet av Nationella
framstegspartiet. I Första kammaren har G.
tillhört Nationella partiet sedan 1912 och dess
förtroenderåd sedan 1922. Han deltog 1906
i utarbetandet av det s. k. Påbodaförslaget
(se Petersson, P. A.) och har 1908, 1911
—20 och från 1922 (ordf, från 1926) varit led.
av konstitutionsutskottet. G. har haft ett
flertal kommittéuppdrag, var statsrevisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
