Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geirangerfjorden - Geisha - Geison - Geisslerrör - Geist - Geist, Christian - Geitel, Hans - Geitlin, Gabriel - Gejd - Gel - Gela - 1. Gelasius I (påve) - 2. Gelasius II (Johannes från Gaeta, påve)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Geisha—Gelasius
480
Geisha. Efter fotografi.
Geisha [gei.fa], jap., de japanska
sångerskor och danserskor, som i tehus, yid
sam-kväm o. s. v. uppträda till gästernas nöje.
Geishahusen stå under myndigheternas
kontroll samt äro musik- och dansskolor på samma
gång som internat. Geishornas moral är ej
nödvändigtvis låg. (B. Kgn.)
GéFson, grekiskt namn på en byggnads
gesims (se d. o. och Kolonnordningar).
Geisslerrör [gäPslar-], efter
instrumentma-karen Heinrich Geissler (1814—79) i
Vattenfallet »Syv söstre» vid Geirangerfjorden.
Bonn uppkallade urladdningsrör av växlande
form med insmälta metallelektroder,
innehållande någon förtunnad gas. G. begagnas
särskilt för undersökning av gasspektra.
Geist [galst], ty., ande, själ, inspiration,
eldighet.
Geist [gåist], Christian, tysk musiker
(d. 1711), anställd i sv. hovkapellet 1670—79.
G. var en av det dåtida Sveriges främsta
kompositörer; efter 1679 organist i Köpenhamn.
Geitel [gäVtal], Hans, tysk fysiker (1855
—1923). Blev 1880 överlärare i Wolfenbüttel,
1920 prof, i fysik i Braunschweig. G.
utförde (huvudsaki. tills, m. J. Elster)
värdefulla undersökningar av luftelektriciteten (se
d. o.), av fotoelektriska effekten (se d. o.) och
av radioaktiviteten i atmosfären. J. T.
Geitlln [jejt-], Gabriel, finländsk
språkforskare (1804—71). Var 1835—49 prof, i
orientalisk litteratur och 1849—64 i biblisk
exegetik vid Helsingfors univ. Med gedigna
insikter i sina fack (särskilt persiska)
förenade han en grundlig kunskap i finska, som
kom till användning för det finska
bibelverket. H. E. P.
Gejd (av eng. guide, ledare), anordning för
att styra fram- och återgående maskindelar i
deras rätliniga rörelse, t. ex. tvärstycket på
en kolvmaskin. G. kan ha många växlande
former, ss. fasta plan, linjaler, skenor el.
kolonner, utefter eller mellan vilka den styrda
maskindelen löper. Även ledskenor för
hisskorgar kallas gejder. G. H-r.
Gei (av lat. geläre, stelna), se Kollo id er.
Ge’la, forngrekisk stad på Siciliens s. kust,
grundlädes omkr. 690 f. Kr. av dorer från
Rhodos och Kreta. Staden hade sin glanstid
i slutet av 500-talet under envåldshärskarna
Kleandros och Hippokrates. Då den senares
efterträdare Gelon (se d. o.) tog sitt residens
i Syrakusa, trädde G. tillbaka. G. härjades
405 av kartagerna och förstördes 280. Några
lämningar av G., bl. a. ett väldigt
Zeustem-pel, finnas nära det nuv. Terranova. I de
vidsträckta nekropolerna ha vaser och
terra-kottaarbeten i mängd påträffats. A. M. A.*
Gelä>ius, romerska påvar. 1. G. I (påve
492—496) hävdade under den schismatiska
striden med kejsar Anastasius och patriarken
Eufemios av Konstantinopel i största möjliga
utsträckning den romerska stolens primat.
Till stöd för sin absoluta påvliga auktoritet
åberopade han i »Epistola decretalis de
reci-piendis et non recipiendis libris» Kristi ord
till Petrus (Matt. 16: 18) samt meddelade en
utförlig förteckning på av romerska kyrkan
förbjudna böcker (se Index librorum
prohibitoru m). G., som fanatiskt ivrade
mot tidens villomeningar, räknas till
romerska kyrkans helgon.
2. G. II (påve 1118—19) hette urspr. J
o-han nes från Gaeta. Var först munk
i Monte Cassino, kallades 1088 till
påvekansliet för att i dess latin återinföra den
konstnärliga satsrytmiken. Hans korta ponti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
