Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genealogi - Genealogiska samfundet i Finland - Genée, Franz Friedrich Richard - Genelli, Giovanni Bonaventura - Genera - Genera - General - General- - Generaladjutant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Genealogiska samfundet i Finland—Generaladjutant
496
grafsällskapets Tidskrift (1879—97; från 1898
Personhistorisk Tidskrift); sällskapet antog
1905 namnet Personhistoriska samfundet.
Av utländsk ej till blott adliga släkter
begränsad litt. märkas: i Finland: E. R.
Al-cenius, »Genealogia Sursilliana» (1850); A.
Bergholm, »Sukukirja» (Släktbok; 2 bd, 1900
—01); A. Wilskman, »Släktbok» (2 bd,
1912—-20); G. Suolahti, »Finlands prästerskap på
1600-och 1700 talen» (1927); Genealogiska
Samfundets i Finland Årsskrift (1917 ff.) med
två-språkig text; »Finländsk släktkalender», utg.
av F. Landgren (1920); i Danmark: »Danske
patriciske slægter» och »Patriciske slægter»
(tills. 4 bd, 1891—1919; utg. av S. Elvius, H. R.
Hiort-Lorenzen och Th. Hauch-Fausböll); Th.
Hauch-Fausböll, »Slægthaandbogen» (1900) och
tidskriften Personalhistoriske Samlinger (1900
—13); Personalhistorisk Tidsskrift (1880 ff.);
i Norge: H. Krog Steffens, »Norske
slægter» (2 bd, 1912—15); Norsk Tidsskrift for
Genealogi, Personalhistorie, Biografi og
Lite-rærhistorie (Norsk Personalhistorisk
Tidsskrift; 3 bd, 1906—26); Norsk
Slektshisto-risk Tidsskrift (1927); i Östersjöprovinserna:
»Stammtafeln deutsch-baltischer
Geschlech-ter», I, utg. av E. Seuberlich (1924—27); i
Tyskland: »Deutsches Geschlechterbuch»; i
England: arbeten av Burke; slutligen kan
nämnas G. N. Mackenzie, »Colonial families
of the United states of America» (7 bd, 1907
—20). B. H-d.
Genealogiska samfundet i Finland, stiftat
1917, insamlar genealogiska primäruppgifter
samt tillvaratager och publicerar
personhis-toriskt källmaterial. Utger en årsskrift (11
årg. med blandad svensk och finsk text) samt
»Skrifter» (7 bd), bl. a. H. J. Boström,
»San-karien muisto» (Hjältarnas minne), med
biografier över (omkr. 5,200) personer, som
stupat i frihetskriget 1918. Samfundet låter
kopiera äldre ministerialböcker och avger
utlåtanden om ändring av släktnamn. O. Brn.
Genée [fene’], Franz Friedrich
Richard, tysk tonsättare (1823—95).
Teaterkapellmästare i Wien 1868—78. Vann mest
berömmelse genom sina operetter, varav »Der
Seecadet» (1876; »Sjökadetten», 1879) och
»Nanon» (1886) även vunno framgång i
Sverige. G. skrev även text till operetter av
Suppé, Strauss m. fl. — Hans broder Rudolf
G. (1824—1914) var känd som
Shakespeare-forskare och Shakespeareuppläsare. T. N.
GeneTli [d-ge-], Giovanni B o n a v e
n-t u r a, tysk konstnär (1798—1868). G. levde
i Rom, München och Weimar, behandlade
mytologiska och klassiska ämnen i Carstens’ anda,
med komposition och abstrakt linjeskönhet
som huvudsak. Svag i det rent måleriska,
lyckades han bäst i sina serier i kopparstick,
»Ur en häxas liv», »Ur en konstnärs liv» m. fl.
Utförde teckningar till Homeros och Dante.
Oljemålningar av G. finnas i Schackgalleriet
i München. G-gN.
Ge’nera, plur. av genus (se d. o.).
Genera [J*e-], besvära. Jfr Gène.
Generäl betecknar ensamt el. i
sammansättningar en armés högsta tjänstegrader.
Benämningen spåras redan i slutet av
medeltiden (generalkapten; se d. o.), kom
allmännare i bruk i början av 1600-talet och
har uppkommit för att beteckna den högre
chef, som förde befälet »en général», således
över flera vapenslag. Inom de olika arméerna
växlar antalet generalsgrader från en till
fyra. Lägsta graden är generalmajor,
i Frankrike général de brigade, därnäst
kommer generallöjtnant, i Frankrike
général de division, i Österrike
fältmarskalklöjtnant, därnäst general (finnes ej i
Frankrike), i Tyskland g. av infanteriet,
av kavalleriet och av artilleriet,
i Österrike g. av infanteriet och a v
kavalleriet samt fälttygmästare.
Över dessa grader står fältmarskalk (se
d. o.) el. generalfältmarskalk, i
Frankrike kallad maréchal de France. Högsta
militära värdigheten i Italien (med marskalks
rang) är generale d’esercito (= »armégeneral»).
Om generalöverste se d. o. I Sverige utgöras
generalsgraderna av fältmarskalk, general,
generallöjtnant och generalmajor.
Sammanfattningen av samtliga generalspersoner av alla
grader benämnes generalitet. M. B-dt.
Generäl-, allmän-, över-, huvud-, t. ex.
generalkarta, generalrepetition, generaldirektör.
Generaladjutant. 1. Under det att g. i
vissa utländska stater endast betecknat en
adjutant (se d. o.) av högsta rang, har
benämningen för Sverige haft en särskild
betydelse. G. var här urspr. en högre officer,
som biträdde högste befälhavaren för en
armé, och blev i slutet av 1700-talet en
beställning i Generalstaben (se d. o.). Vid
sidan därav skedde utnämningar till g., som
i rang stod mellan generalmajor och överste.
Den 1792 inrättade befattningen som
generaladjutant för armén bibehölls
efter genomförande av 1809 års statsskick, och
det ålåg innehavaren att inför konungen vara
föredragande i kommandomål. Befattningen
indrogs 1840 i samband med
departemental-styrelsens genomförande. M. B-dt.
2. Under 1700-talet användes
understundom g. som titel på högre officer, vilken
biträdde högste befälhavaren över flottan
(överamiralen) eller till denne överbringade K.
m:ts order. Generaladjutanten för
flottorna som särskild befattning
tillsattes 1790, s. å. som statssekreterare för
sjöärendena tillkom. Båda befattningarna
innehades av samma person intill 1794, då den
förra övertogs av storamiralen. 1797
återinfördes g. med uppgift att inför konungen
föredraga kommandomålen, varjämte g. skulle
ha säte och stämma i förvaltningen av
sjöärendena (se Amiralitetskollegium)
som v. ordf. 1805 tillsattes under g. en g
e-nera 1 adjut ant vid eskadern i
Karlskrona intill 1809. Generaladjutants-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
