Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Generaltullstyrelsen - Generalvikarie - Generalöverste - Generatio aequivoca - Generation - Generationsväxling - Generatio spontanea - Generator - Generatorgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Generalvikarie—Generatorgas
510
centkontor för tullarnas förvaltning. I
spetsen för landtullarnas förvaltning ställdes
en generalinspektör, vilken liksom
generaltullförvaltaren senare kallades
överdirektör. Kommerskollegium och
Kammarkollegium, som förenats 1680, skildes åter
1711, varvid det förra behöll domsrätten i
tullärenden samt det senare fick inseendet
över tulluppbörden och tulltjänstemännen.
Till Kommerskollegium kom tullverket ånyo
1713. Sjötullarna ställdes 1718 under allmän
förpaktning. 1726—65 voro sjö- och
landtullarna, utom i Pommern, utarrenderade åt
ett bolag,
generaltullarrendesocie-t e t e n, vars direktion bestod av 24
fullmäktige. Tullförvaltningen ombesörjdes av två
generaltullkontor, ett för land- och
ett för sjötullarna, vartdera under en
överdirektör. Tullarna kommo 1766 tillbaka till
kronan, då en generaltulldirektion
med samma ställning som kollegierna
inrättades, bestående av en
generaltulldirek-tör och 4 t ull råd samt 1769 av en
landshövding som ordf, och 6 led.
Generaltulldirektionen upphävdes 1772, och tullverket kom
åter under Kammarkollegium. 1777—82 voro
tullinkomsterna utarrenderade till enskilda
aktieägare i ett bolag under ledning av 16
fullmäktige, vilka efter 1782 fortforo att som
en generaltulldirektion med
Kammarrevisionens president som ordf, förvalta tullverket
för kronans räkning till 1786, då en ny
direktion med samme ordf, men endast 7—9 led.
inrättades. Tullarna voro 1802—12
utarrenderade till en ny generaltullarrendesocietet,
varefter de förvaltades av en
tulldirektion, bestående av ett statsråd som ordf,
samt 7, senare 5, led. 1824 inrättades
Generaltullstyrelsen, bestående av en
ge-neraltulldirektör och 2 departementschefer (se
d. o. 2), som 1878 ersattes av 3 byråchefer.
Enl. nuv. instr. 1922 med ändringar 1924,
1925 och 1927 åligger ämbetsverket, som
lyder under Finansdep., att ha överstyrelsen
över tullverket. Styrelsen består av en
gene-raltulldirektör, förordnad av K. m:t på högst
6 år, samt 5 byråchefer (byråerna äro
kanslibyrån, personalbyrån, kameralbyrån,
revisionsbyrån och tullbehandlingsbyrån). I styrelsen
finnas anställda en kustbevakningsinspektör,
en chef för statistiska kontoret, sekreterare,
byråinspektörer, kamrerare, ombudsman m. fl.
tjänstemän (jfr Tullstaten). Ldht.
Generalvikarie, i romerska kyrkan en
biskops medhjälpare och ställföreträdare i
ämbetsförvaltningen. Se vidare Official.
Generalöverste (ty. Generaloberst) kallades
från slutet av 1500-talet stundom en armés
högste befälhavare (jfr Fältöverste). I
Tyskland förekom före världskriget denna
titel, som medförde i huvudsak
generalfältmarskalks rang; efter detta krig har den
avskaffats. I Österrike blev den införd
under världskriget (1915) men har även där nu
avskaffats.
Generätio aequFvoca, lat., se Uralstring.
Generation, släkte, släktled, mansålder.
Generationsväxling kallas den företeelse,
att hos en och samma växt- el. djurart
generationer, som fortplanta sig på olika sätt och
ofta även äro helt olika till organisationen,
i regelbunden ordningsföljd omväxla med
varandra (cyklisk fortplantning).
G. upptäcktes 1819 av A. v. Chamisso (se
d. o.) hos de till manteldjuren hörande
sal-porna (se d. o.), hos vilka kolonibildande
könsdjur och könlösa, solitära djur (»ammor»)
med knoppning alternera. En dylik växling
mellan en könsgeneration och en (el. flera)
generationer med könlös fortplantning kallas
egentlig g. el. metagenesis (ex. vissa
nässeldjur, maskar och manteldjur). Äger
däremot en växling rum mellan en
generation med vanlig könsfortplantning och en (el.
flera) med partenogenetisk fortplantning
(medelst obefruktade ägg), kallas detta h e t e r
o-g o n i (ex. vattenloppor och bladlöss). T. O.
Hos mossor, ormbunkar och fröväxter
samt hos många alger och svampar äger
vid fortplantningen en regelbunden växling
mellan två olika generationer rum. Den ena
generationen, sporofyten, är könlös och
fortplantar sig genom sporer, som ge
upphov till en könlig generation, gam e to
fy-ten. Denna förökar sig på könlig väg, alltså
genom befruktning, och dess befruktade ägg
växa ut till sporofyter. Sporofyten har
dubbelt så många kromosomer som gametofyten.
De båda alternerande generationerna hos en
och samma art äro vanl. mycket olika
varandra. Så t. ex. är hos bladmossorna
gametofyten bladklädd och väl utvecklad, medan
sporofyten endast utgöres av ett vanl.
lång-skaftat sporhus, som sitter fäst på
gametofyten. Hos ormbunkarna är sporofyten stor
och bladbärande, gametofyten liten och föga
utformad (prothallium). Mossors och
ormbunkars hanorgan kallas anteridier,
honorganen arkegonier. Även hos fanerogamerna är
sporofyten väl utvecklad. Några
ormbunkar och alla fanerogamer ha enkönade och
starkt reducerade gametofyter. Den honliga
gametofyten hos fanerogamerna, den s. k.
embryosäcken, frigöres icke från sporofyten utan
förblir helt innesluten i dennas vävnader (i
fröämnet). K. A.
Generätio spontänea, lat., se Uralstring.
Generator, lat., alstrare; tekn., kraftkälla,
dels gasgenerator (se Generatorgas),
dels elektrisk g. (se Elektriska
maskiner); en ångpanna kallas stundom
ång-generator. G. H-r.
Generatorgas framställes i s. k.
gasgenerator genom upphettning och ofullständig
förbränning av fast bränsle. En
gasgenerator består i princip av en vertikal schaktugn,
nedtill begränsad av en rost och upptill
försedd med en påfyllningsanordning för bränsle.
Det i generatorn införda bränslet kommer att
vila på rosten, och så mycket bränsle måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
