Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geofagi - Geoffrey of Monmouth - Geoffrin, Marie Thérèse, född Rodet - Geoffroy, Julien Louis - Geoffroy Saint-Hillaire, Étienne - Geofon - Geofysik - Geofysiska föreningen (Svenska) - Geofyter el. Geofiler - Geogeni el. Geogoni - Geognosi - Geografen från Ravenna - Geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Geoffrey of Monmouth—Geografi
538
tillstånd; utom järn innehåller dylik jord
även fosforsyrad kalk. Särskilt begivna på
ätbar jord visa sig havande och digivande
kvinnor, späda barn och av blodbrist lidande
personer vara, vilka samtliga ju också äro
i särskilt behov av kalk och järn. Jfr
Betel-tuggning och P i c a. T. O.
Geoffrey of Monmouth [d^e’fri ov må’nmop],
se G a 1 f r e d.
Geoffrin [$åfrä’]> Marie Thérèse, född
R o d e t, fransk salongsdam (1699—1777).
Sedan 1750 änka efter en rik fabrikant, gjorde
madame G., som var
okunnig men
intelligent, sitt hem till
samlingspunkt för
konstnärligt, litterärt och
vetenskapligt
intresserade. Hon stod
en-cyklopedisterna nära
och understödde
ekonomiskt »Encyklope-dien». Gustav III och
Katarina II hörde till
hennes gynnare.
Mo-nogr. av P. de Ségur
(1897).
Geoffroy [^åfrcoa’], Julien Louis,
fransk tidningsman (1743—1814). Jesuit, prof,
i retorik vid Collège Mazarin och utgivare av
Année Littéraire, bekämpade han
upplysningsfilosofien, gick i landsflykt under
revolutionen, återvände 1800 som Napoleons lovprisare
och var sedan en hänsynslös teaterkritiker i
Journal des Débats, där han lät betala sig
för att berömma.
Geoffroy Saint-Hilaire [^åfrma’ sä’t-ilä’r].
É t i e n n e, fransk zoolog (1772—1844).
Uppfostrades till präst men ble^ redan 1793 av
revolutionsregeringen utnämnd till prof, i
Paris, dit på hans förord
året därpå den då
obekante Cuvier (se d. o.)
kallades. Båda ägnade
sig, till en början i
troget samarbete, åt
jämförande anatomi. Här
visade G. från början
en djärv idérikedom
och framkastade
tankar, som delvis
godkänts av senare
forskning, t. ex.
härledningen av hörselbenen hos
däggdjuren från huvudskålsben hos fiskarna
och av struphuvudets brosk från fiskarnas
gälbågar. Med tiden fördes han dock av sin
strävan att finna en gemensam urtyp för alla
djur på betänkliga avvägar: Han härledde
insekternas segment ur ryggradsdjurens kotor
o. s. v. Dessa spekulationer bragte G. i polemik
med Cuvier, som övertygande bevisade
orimligheten av hans fantasikonstruktioner. Någon
föregångare till Darwin var G. ej; han
diskuterade aldrig artförvandlingsproblemet. G:s
främsta arbeten äro »Philosophie anatomique»
(1818—20) och »Prineipes de philosophie
zoo-logique» (1830). — Hans son och efterträdare
I s i d o r e G. (1805—61) fullföljde faderns
verk, som han beskrev i en stor biografi (1847).
Mest känt av I. G:s verk är »Histoire générale
et particulière des anomalies de 1’organisation
chez 1’homme et les animaux» (1832—37),
banbrytande för läran om missbildningar. E-kN-d.
Geofon [-å’n], lyssnarapparat, nyttjas
under minstrider för att fastställa huruvida och
varest fientliga mingångar framföras. G.
bestå av känsliga mikrofoner, från vilka
ljudet medelst ledningar överföres till en
central, där förstärkning med elektronrör
vanl. äger rum.
Geofysik, urspr. det fasta jordklotets fysik,
behandlad med strängt
matematiskt-fysika-liska metoder, alltså läran om jordens inre,
formförändringar och magnetism. Då särskilt
jordmagnetismen för sin förklaring kräver
hänsyn även till havet och luftkretsen, har
g. numera kommit att omfatta jämväl de
grenar av oceanografien, hydrologien och
meteorologien, som begagna matematisk analys.
G:s huvudföremål är vågrörelser av vitt skilda
slag, t. ex. ebb- och flod fenomen såväl i haven
som i jordskorpan, jordskalvsvågor för
utforskandet av jordens inre, ljud-, ljus- och
radiovågor för dess högre atmosfär. B. R.
Geofysiska föreningen (eg. Svenska
geo-fysiska föreningen) stiftades 6 febr. 1920
i Stockholm för att främja geofysikens
utveckling. Även utländska forskare ha där på
inbjudan hållit föredrag.
Geofyter el. G e o f i 1 e r, sådana växter,
som anlägga sina nya skott nere i marken,
där de genomgå sin huvudsakliga utveckling,
t. ex. liljekonvalje och vitsippa.
Geogenl el. G e o g o n i (av grek, gé, jord,
och go’nos, ursprung), teorierna om jordens
ursprungliga bildning och uppkomst. Ett
numera föråldrat ord. K. A. G.
Geognosl (av grek, gé, jord, och gnösis,
kunskap), en förr (första hälften av 1800-talet)
allmänt använd benämning på geologien,
särskilt den beskrivande delen av denna, som
ej närmare går in på orsakerna till de
observerade fakta. K. A. G.
Geografen från Ravenna (lat. Anönymus
Ra-ve’nnas) författade på grekiska omkr. 680 e.
Kr. en mycket okritiskt bearbetad kosmografi;
en bevarad lat. övers, utgavs 1860 av M.
Pin-der och G. Parthey samt har sitt värde i
uppräknandet av dåtida geografiska namn.
Geografi (av grek, gé, jord, och gra’fein,
skriva), jordbeskrivning, är i vidaste
bemärkelse vetenskapen om jorden som himlakropp,
som skådeplats för ett komplex av omdanande
krafter samt som hemvist för organiskt liv, i
främsta rummet för människan. G. rymmer
sålunda inom sig en samling olikartade
vetenskapsgrenar. Matematisk el.
astronomisk g. behandlar alla de fenomen, som
stå i samband med jordens ställning i världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
