Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geometri - Geometridae - Geometrisk - Geometriska tecken - Geometriska tiden - Geometrisk konstruktionsritning - Geometrisk ort - Geometrisk serie (Geometrisk progression) - Geometrisk stil - Geometriskt medium - Geomorfologi - Geomorfologisk cykel - Geophilidae, Geophilus - Geopolitik - Geoponika - Geopsykologi - Georg (Jörgen) - 1. Georg I (konung av Grekland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Geometridae—Georg
558
erna. Diskussionen kring grundvalarna för
g. ha givit H i 1 b e r t anledning att i ett
berömt arbete, »Grundlagen der Geometrie» (1899),
uttömmande behandla hithörande frågor. T. B.
Geometridae, zool., se Mätarfjärilar.
Geometrisk, avseende geometri.
Geometriska tecken, se Matematiska
tecken.
Geometriska tiden, se Geometrisk stil.
Geometrisk konstruktionsritning,
seLine-a r r i t n i n g.
Geometrisk ort, sammanfattningen av alla
de punkter, som uppfylla ett visst angivet
villkor. Så t. ex. är en cirkelperiferi
geometriska orten för alla de punkter i planet, som
ligga på samma avstånd från en viss given
punkt (cirkelns centrum). G. kan utgöras av
såväl linjer som ytor. T. B.
Geometrisk serie (Geometrisk
progression), en följd av termer, var och
en lika med närmast föregående,
multiplicerad med en och samma konstant, seriens
kvot. Om första termen är a och kvoten k,
blir serien således
a, ka, k2a, k3a,.....
Summan av en ändlig g., d. v. s. av ett
kn—1
visst antal (n) dylika termer, är = a–-
k —1
En g. är tilltagande, om k är > 1,
och avtagande, om k är < 1. Om antalet
termer icke är begränsat till ett visst tal,
är serien oändlig, och dess summa är =
a
–-=-> i det fall att —1 < k < 1. T. B.
1—k
Geometrisk stil, den stil, som härskade på
Greklands fastland och öarna i Egeisika havet
efter den mykenska kulturens slutliga
undergång, tills det orientaliska inflytandet
började göra sig märkbart (1000—650 f. Kr.);
denna period, inledningen till den historiska
tiden, kallas därför ofta geometriska
tiden. Stilen är i synnerhet bekant från
vaser men uppträder även på fibulor och i
småbronser. Sitt namn har den fått av sin
lineära ornamentik, kors, cirklar, meandrar,
som omgiva kärlets hela yta i zoner; till dessa
fogas ej sällan framställningar av människor
och djur, som likaledes äro »geometriskt»,
kantigt, tecknade. Utmärkande för g. är, att
den uppträder i talrika, karakteristiskt skilda
lokala varianter. Främst stå de i Ättika
funna vaserna (ofta kallade dipylonvaser; se
D i p y 1 o n med bilder). Vissa av dessa kärl
äro tekniska mästerverk, mycket stora och ha
tjänstgjort som gravmonument. Deras bilder
framställa begravningsprocessioner och de
begravningen åtföljande kappkörningarna.
Mytologiska framställningar saknas. G:s
ursprung är livligt diskuterat. Det kan ej
bevisas. att g. är en kvarleva av en förmykensk
»bondestil», ej heller, att den vid mykenska
tidens slut införts av dorerna.
Litt.: Vaser: S. Wide, »Geometrische Vasen
aus Griechenland» (i Jahrbuch des Deutschen
Archäologischen Instituts, bd XIV och XV,
1899—1900); F. Poulsen, »Dipylongravene og
Dipylonvaserne» (1904); B. Schweitzer,
»Un-tersuchungen zur Chronologie der
geometri-schen Stile in Griechenland», 1 (1917).
Fibulor: Chr. Blinkenberg, »Fibules grecques et
orientales» (Det kgl. danske videnskabernes
selskab, Historisk-Filologiske Meddelelser,
XIII, 1, 1926). M.PnN-n.
Geometriskt medium till två storheter, a
och b, är kvadratroten ur deras produkt,. \/ab
G. mellan 2 och 8 är alltså ^16 = 4. Jfr M
e-delproportional.
Geomorfologl, läran om jordens ytformer,
se Geografi, sp. 539. Jfr även Cykel 1
och D a v i s, W. M.
Geomorfologisk cykel, se Cykel 1.
Geophilldae, Geo’philus, zool., se
Myria-p o d e r.
Geopolitlk, av R. Kjellén införd term på
den specialdisciplin inom statskunskapen, vars
föremål är staten som geografisk organism,
som politiskt organiserat landområde eller
rike. G:s metod är närmast
naturvetenskaplig (biologisk, »biopolitisk») och dess mål
främst att utforska de geografiska
inflytelserna på staternas utveckling. Ett
geopoli-tiskt betraktelsesätt kommer sporadiskt till
synes redan hos Montesquieu och Buckle samt
mera genomgående hos den tyske geografen
Fr. Ratzel. I sv. historieskrivning har E.
Svensén tillämpat geopolitiska synpunkter.
Grundläggaren av g. som klart fattad
statsvetenskaplig disciplin med systematiskt
utbildad metod är R. Kjellén (se d. o.). Ordet
g. nyttjas även mera allmänt, näml, som
beteckning för studier över världspolitikens
problem eller över den s. k. planetariska
situationen, en term, som framkom i
världspressen på 1890-talet. I Tyskland utges sedan
1924 en Zeitschrift für Geopolitik. P. O. Grm.
Geopo’nika, en till vår tid bevarad
samling excerpter ur den grekiska
jordbrukslitte-raturen, åstadkommen omkr. 600 e. Kr. av
Kassianos Bassos. Den utgör nästan
enda återstoden av de grekiska
jordbruksför-fattares verk, vilka efter romerskt mönster
under den senare alexandrinska tiden skapade
en rikhaltig litteratur i detta fack. G. har
utgivits bl. a. av H. Beckh (1895). V. Lm.‘
Geopsykologl, vetenskapen om jordens
(landskapets, klimatets, vädrets) verkningar på
själslivet. Se W. Hellpach, »Die
geopsychi-schen Erscheinungen» (3:e uppl. 1923).
Georg (Jörgen), prins av Danmark (1653
—1708), son till konung Fredrik 111.
Förmäldes 1783 med Anna Stuart, dotter till
Jakob II av England. Han fick 1689 titeln
hertig av Cumberland samt blev vid sin
gemåls tronbestigning 1702 storamiral och
ge-neralissimus. E. Ebg.*
Georg (nygrek. Georgios), konungar av
Grekland.
1. G. I (1845—1913). Var andre son till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
