Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Georg V (konung av Hannover) - 5. Georg Fredrik Karl Josef (storhertig av Mecklenburg-Strelitz) - 6. Georg den skäggige (hertig av Sachsen) - 7. Georg (konung av Sachsen) - 8. Georg II (hertig av Sachsen-Meinigen) - 9. Georg Fredrik (furste av Waldeck) - Georg (serbisk frihetshjälte) - Georg av Poděbrady (konung i Böhmen) - George (namn) - George, Lake - George, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Georg—George, H.
566
G. var motståndare till den tyska
enhetsrörel-sen under Preussens ledning och stod 1866 på
Österrikes sida, vilket kostade honom hans
land. Därefter bodde han vid Wien, sedan i
Gmunden och slutligen, sedan 1874, i
Frankrike. Han protesterade mot Hannovers
införlivande med Preussen men avslöt 1867 ett fördrag
med Preussen, enl. vilket han skulle för
indragna slott, domäner o. s. v. få en ersättning
av omkr. 16 mill. thaler. Då G. fortfarande drev
antipreussisk agitation, beslagtog Preussen
1868 denna s. k. Welffond, och dess avkastning
anslogs till bl. a. motverkande av welfiska
restaurationssträvanden i Hannover. G:s
anspråk övertogos av sonen Ernst August (se
C u m b e r 1 a n d, sp. 208).
5. G. Fredrik Karl Josef, storhertig
av Mecklenburg-Strelitz (1779—1860);
efterträdde sin far, Karl Ludvig, 1816. G:s
regering var reaktionär, och huvudsakligen till
följd av hans protest upphävdes 1850 den i
Mecklenburg-Schwerin 1842 införda liberala
författningen. Hans dotter Mariana blev
1841 g. m. sedermera Fredrik VII i Danmark
(skild från honom 1846).
6. G. den skäggige, hertig av Sachsen
(1471—1539). Efterträdde 1500 sin far,
Albrekt den djärve, i det albertinska Sachsen,
där han väl sörjde för styrelsen och
befordrade bildningen. Till följd av den politiska
motsättningen till sina ernestinska kusiner
var G. en häftig motståndare till Luther,
ehuru han eljest var anhängare av kyrkliga
reformer. Han förföljde strängt kättarna,
vilket gav Luther anledning till beska utfall
mot »den dumme junkern». Sitt binamn fick
G., därför att han efter sin gemåls,
Barbaras av Polen, död (1534) lät skägget växa.
Litt.: »Akten und Briefe zur Kirchenpolitik
Herzog Georgs von Sachsen», utg. av F. Gess
(1905 ff.); monogr. av O. A. Hecker (1912).
7. G., konung av Sachsen (1832—1904),
andre son till konung Johan. Deltog med stor
heder i krigen 1866 och 1870—71 samt blev
1888 generalfältmarskalk. 1902 efterträdde
han sin bror Albert på tronen. G. var g. m.
Maria Anna av Portugal (1843—84).
8. G. II av Sachsen-Meiningen (1826—1914),
regerande hertig från 1866. Han blev 1868
preussisk general av infanteriet och deltog i
fransk-tyska kriget 1870—71. G. gjorde sig
framför allt känd genom sitt stora intresse
för teatern (uppsättandet av
mönsterskåde-spelartruppen Meiningarna; se d. o.).
Biogr. av O. v. Kurnatowski (1914).
9. G. Fredrik, furste av W a 1 d e c k,
se Georg Fredrik.
Georg, serbisk frihetshjälte, se K ar
a-Georg.
Georg av Podèbrady (tjeck. Jiri z
Po-dèbrad), konung i Böhmen (1420—71). Var
son till en bömisk adelsman, blev redan 1444
det utrakvistiska partiets chef och visade
betydande ledaregenskaper. 1448 bemäktigade
sig G. genom överraskning Prag, erkändes
1451 av kejsaren som Böhmens »gubernator»
och lät följ, år välja sig till landets
riksföreståndare (under konung Vladislav Postumus’
minderårighet). Efter Vladislavs död (1457)
genomdrev G. sitt val till konung (1458) men
kröntes först 1459, sedan han genom en
hemlig ed förbundit sig att återinföra den
katolska kyrkan i Böhmen. Början av G:s regering
var lyckosam; han tvang Mähren, Schlesien
och Lausitz till underkastelse och åtnjöt stort
anseende i Tyskland. G:s äregiriga planer på
att bli tysk-romersk konung och hans
tvetydiga religiösa hållning försvagade
emellertid snart hans ställning; han tvangs av
utra-kvisterna att bryta med påven och bannlystes
1466. Hans katolska motståndare fingo 1468
hjälp av Mattias Corvinus i Ungern,
bannlys-ningsbullans verkställare, och denne lät trots
ett fredsfördrag med G. i Vilömov 1469 välja
sig till konung av Böhmen; kriget fortsatte
med växlande lycka även efter G:s död (22
mars 1471). G. var fosterlandsälskande och
klok men häftig och äregirig. (A. A-t.)
George [d^åd^], engelsk namnform för
Georg.
George, Lake [léik d^äd^], sjö i n. ö.
delen av staten New York, U. S. A., s. ö. om
Adirondack mountains. Omfattar 118 kvkm,
ligger 99 m ö. h. och är 57 m djup; avflyter
mot n. till Lake Champlain. Omgivningen har
talrika omtyckta sommarorter.
George [d^åd^], Henry, nordamerikansk
ekonomisk skriftställare och agitator (1839 2/8
—97 29/w). Arbetade en tid som typograf i sin
födelsestad, Filadelfia, begav sig 1858 till
Kalifornien för att söka
sin lycka som
guld-grävare och ägnade sig
därefter åt
tidningsman nayrket (bl. a. som
redaktör för
veckotidningen Standard i New
York). Som talare
genomreste G. Förenta
staterna och Kanada
i olika riktningar,
besökte flera * gånger
Storbritannien och
Irland samt 1890
Austra
lien och Nya Zeeland. Bland hans skrifter
märkas »Our land and land policy» (1871),
»Progress and poverty» (1879; många uppl.;
»Framåtskridandet och fattigdomen», 1884; ny
uppl. 1913), hans förnämsta arbete, »The irish
land question» (1880), »Protection or free trade»
(1886; »Protektionism eller frihandel?», 1888;
ny uppl. 1910) och »The condition of labor»
(1891; »Den sociala grundorätten», 1907).
Jordfrågan var huvudtemat i G:s
verksamhet. Samtidigt med att framåtskridandet
ökade jordräntan, utgjorde den oinskränkta
privata äganderätten till denna ränta
orsaken till fattigdomen och de sociala
missförhållandena i allm. Botemedlet däremot låge i
jordräntans konfiskering. Utgångspunkten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
