Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germaner - Germania - Germania (tidning) - Germanicus Iulius Caesar - Germain (Bayer 205) - Germanischer Lloyd - Germanisches Museum - Germanisera - Germanism - Germanist - Germanium - Germano- - Germanos (Lukas Strinopoulos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
597
Germania—Germanos
598
darnas helgedomar utgjordes urspr. av heliga
lundar, men tidigt nog började även tempel
uppföras, trol. vid tingsplatser. Kristendomen
vann först insteg hos goterna på 300-talet
under arianismens form (se A r i a n i s m).
Genom frankernas omvändelse till
katolicismen och den från Rom utgående
missionsverksamheten blev dock romersk katolicism med
tiden rådande bland g.
Om g:s skrift se Hällristningar och
Runor. Om deras urgamla skaldekonst är
föga känt. Folkvandringstiden gav upphov
till en betydande episk diktning, som
idkades av skalder vid konungars och andra
stormäns gårdar. Hos de sydligare germanfolken
råkade den snart i förfall, men hos de
skandinaviska folken och angelsaxarna fick denna
germanska vitterhet en längre blomstring.
Litteratur: Av den synnerligen rika litt.
om g. (jfr även Folkvandringen) må
nämnas: Tacitus, »Germanerna» (sv. övers, av
N. E. Hammarstedt; 2:a uppl. 1921); K.
Mül-lenhoff, »Deutsche Alterthumskunde» (1870—
1900); J. Hoops, »Reallexikon der
germa-nischen Altertumskunde» (4 bd, 1911—19);
G. Kossinna, »Die Herkunft der Germanen»
(1911); E. Norden, »Die germanische
Ur-geschichte in Tacitus Germania» (1920); A.
Dopsch, »Wirtschaftliche und soziale
Grundlagen der europäischen Kulturentwicklung»
(2 bd; 2:a uppl. 1923—24); rik bibliogr. i
följ.: S. Tunberg. »Studier rörande
Skandinaviens äldsta politiska indelning» (1911); T. E.
Karsten, »Germanerna» (1925); S. Bolin,
»Romare och germaner» (1927). S. B. (S. T-g.)
Germania, lat. 1. Germanien, germanernas
land. — 2. Lat. namn på Tyskland. — 3.
Personifikation av Tyskland el. tyska nationen,
i konsten framställd som en väpnad
fornger-mansk kvinna.
Germania [ger-], i Berlin sedan 1 jan. 1871
utkommande tidning, som är centrumpartiets
organ. Sedan april 1921 utges den 3 ggr dagl.
(förut 2 ggr). Under sin förste huvudredaktör
(1871—78), pastor Paul Majunke, deltog den
ytterst livligt i »kulturkampen».
Germänicus, G. luliusCaesar, romersk
prins (15 f. Kr.—19 e. Kr.), son till Drusus (se
d. o. 3), adopterad av farbrodern Tiberius, make
till Agrippina d. ä.
Som fältherre i
Gallien stillade han ett
myteri bland
trupperna efter Augustus’ död
(14 e. Kr.) och avböjde
deras anbud om
kej-sarvärdigheten. Han
framträngde sedan
långt inåt Germanien
och besegrade Armi
nius (se d. o.) nära
Weser. G.
hemkalla-des av Tiberius, då
fälttågen, trots stora offer, ej medförde
bestående vinning, firade år 17 triumf och
sän
des sedan till Asien (jfr G e m m e r, pl. 2) men
dog redan år 19, djupt sörjd i hela riket.
Kanske dock hans förtjänster tecknats i
väl ljusa färger med Tiberius som den
mörka bakgrunden. G. var framstående
talare och skald. H. Sgn.
Germanln (B a y e r 2 0 5), ett organiskt
preparat, som, insprutat under huden eller i
venerna, är ett verksamt medel mot
afrikansk sömnsjuka (se S ö m n s j u k a). G. är
natriumsaltet av en aromatisk sulfosyra av
urinämne. Dess konstitution är ej
fullständigt känd; innehåller varken arsenik,
anti-mon, vismut eller kvicksilver. Tillverkas hos
färgfabrikerna f. d. Bayer & Co. i Leverkusen.
Germänischer Lloyd [ger-], se K 1 a s s i f
i-ceringssällskap.
Germänisches Museum [ger-], se
Nürnberg.
Germanisèra, förtyska.
GermanFsm, tyskt ord eller tysk
ordvändning, som brukas i ett icke-tyskt språk.
Germani’st, forskare i germanskt (tyskt)
språk, litteratur el. fornhistoria. —
Germani s tik, det vetenskapliga studiet av
germanskt språk eller kulturliv.
Germänium, Ge, ett av C. Winkler 1886
i mineralet argyrodit (från Freiberg)
upptäckt 2- och 4-värdigt grundämne, förutsagt
av Mendelejev redan 1872 under namnet
»ekasilicium». Atomnummer 32, atomvikt 72,5
(isotoper 70, 72, 74), spec. v. 5,47.
Germano- (av lat. Germänus, tysk), tysk-,
i sammansättningar, t. ex. germanofil,
tyskvän, germanoföb, tyskhatare,
german o f o bi, tyskhat.
Ge’rmanos (Lukas Strinopoulos),
grekisk kyrkomän (f. 1872). Studerade i Aten,
Konstantinopel, vid andliga akademien på ön
Chalki samt vid tyska univ., blev på Chalki
teol. magister 1897 och i Leipzig fil. dr 1903.
Han blev 1904 prof,
och 1907 rektor vid
andliga akademien på
Chalki och kvarstod
till 1922. Antog 1907,
då han blev diakon,
enl. en gammal
kyrklig sed, nytt förnamn
(Germanos i st. f.
Lukas). 1912 fick han
titeln ärkebiskop och
metropolit av
Seleu-kia. Sedan 1922 är G.
exark över de grekiska
församlingarna i Västeuropa med titel
metropolit av Thyateira och bosatt i London. — G. är
en av de mest hängivna förespråkarna inom
den orientaliska kristenheten för de kyrkliga
enhetssträvandena. Han deltog i
konferenserna i Genève 1920, Hälsingborg 1922 och
Birmingham 1924 samt i de ekumeniska
mötena i Stockholm 1925 och Lausanne 1927,
varvid han varit den, som främst fört den
ortodoxa kyrkans talan. Hösten 1920 besökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
