Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerstäcker, Friedrich - Gert - Gertner, Johan Wilhelm - Gertrud - Gertrud, Sankt - Gertten, von, släkt - Gertten (Gerdten), Johan Adam von - Gertz, Hans Valdemar - Gertz, Martin Clarentius - Gerum (Gotland) - Gerum (Skaraborgs län) - Gerumsmanteln - Gerundium - Gerundivium - Gerusalemme liberata, La - Gerusia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Gert—Gerusia
608
många av sina skildringar och
förströelseromaner (saml. uppl. i 44 bd 1872—79). övers,
till sv. äro »Sjöiöfvarne på Mississippifloden»,
»Resa omkring verlden» m. fl.
Gert, se Gerhard, holsteinska grevar.
Gertner [gä’rt-], Johan Wilhelm,
dansk målare (1818—71). Målade mest
porträtt. som visa ett omsorgsfullt studium men
sträv och härd kolorit. Ett poiträtt av
Ec-kersberg i danska konstakad. anses vara bäst.
En biöstbild av Karl XV äges av
Nationalmuseum i Stockholm. G-g N.
Gertrud, forutyskt kvinnonamn. 1. G. (d.
659), den frankiske majordomus Pippins av
Landen dotter, abbedissa i klostret Nivelles
nära Bryssel, de resandes skyddshelgon.
Minnesdag den 17 mars. — 2. G., visionär från
Thiiringen (1256—1302), nunna i det
kvinnliga benediktinklostret Helfta (Helpede) nära
Eisleben. G:s uppenbarelser ha blott bevarats
i lat. övers, från 1536 (bäst utg. 1875; nytysk
övers, av J. Weissbrodt; 2:a uppl. 1900). A.G-w.
Gertrud, Sankt, se Tyska
församlingen i Stockholm.
Gertten, von, svensk släkt. Härstammar
från B e r e n d v. G., borgmästare i Reval
1609. Flera av hans ättlingar adlades, 1663
en gren, som ännu fortlever. I Finland
introducerades en gren 1818 men utdog på
mans-sidan 1869. Gustaf Wilhelm von G.
(1679—1754) var linjeskeppschef under
Sveriges krig i början av 1700 talet samt blev
vice-amiral 1736, amiral och amiralitetsråd 1738.
Hans sonson Johan Wilhelm von G.
(1727—79) deltog i finska kriget 1741—43,
var fartygschef 1758—61 och blev chef för
Nordsjöeskadern 1779. Sysslings sonson till
G. W. v. G. var målaren J. A. v. G. (se nedan).
Gertten (Gerdten), Johan Adam
von, målare (1767—1835); se
släktöversikten. Föddes i Finland, blev 1780 fänrik,
1787 kammarpage hos Gustav III. 1793
överstelöjtnant i armén och överadjutant samt
fick vid avskedstagandet 1818 överstes rang.
På gamla dagar var han ståthållare på
Strömsholms slott. G. var lärjunge av E.
Martin och målade svenska utsikter i olja
eller akvarell (flera graverade i »Voyage
pit-toresque de la Scandinavie», 1802). G-g N.
Gertz, Hans Valdemar, läkare (f. 1876
24/e). Med. lic. i Lund 1905 och med. hedersdr
vid Karolinska institutet 1924, praktiserande
ögonläkare i Stockholm sedan 1910 och
laborator i fysiologi vid Karolinska institutet
sedan 1913. G. har skrivit ett stort antal
vetenskapliga avh. och uppsatser, till största
delen om synsinnets fysiologi. A. W-dt.
Gertz [gärts], Martin Clarentius,
dansk filolog (f. 1844). Blev docent 1876 och
var prof, i klassisk filologi i Köpenhamn 1880—
1918 efter sin lärare Madvig. G. har bl. a.
utgivit »Senecae dialogorum libri XII» (1886),
»Udvalgte skrifter» av Seneca (2 dir, 1889—
95; 2:a uppl. 1918—19), Sallustius’ »Catilina»
(1895); översättningar av Thukydides, delar
av Lukianos, Platon, Euripides, Homeros m. fl.
G. inlade betydande förtjänster om studiet av
medeltidslatinet och
utgav med
tillämpning av den
klassiska filologiens
textkritiska metoder bl. a.
Andreas Suuesens dikt
»Hexaemeron» (1892),
»Vitæ sanctorum
Da-norum» (1908—12),
»Scriptores minores
historiæ Danicæ
me-dii ævi» (2 bd, 1917—
22), »Historisk læsebog
i middelalders-latin»
(1905; kommentar 1924). Han har även sysslat
med förarbeten till en ny uppl. av Saxo
gram-maticus.
Gerum, socken i Gotlands s. härad, s. ö,
om Klintehamn; 13,37 kvkm, 162 inv. (1928).
Jämn skogsmark och spridda åkrar; 349 har
åker, 764 har skogs- och hagmark. Ingår i
Eksta, Sproge, Levede och G:s pastorat i
Visby stift, S. kontraktet.
Gerum, socknar i Skaraborgs län, se
Västra Gerum och östra Gerum.
Gerumsmanteln, från ö. Gerums socken,
Västergötland, viktigt fynd från den äldre
bronsåldern; den utgör det hittills enda
kända bevarade hela dräktföremålet av tyg
från förhistorisk tid i Sverige (se
Bronsåldern, sp. 19). Jfr L. v. Post, E. v.
Walters-torff o. S. Lindqvist, »Bronsåldersmanteln från
Gerumsberget i Västergötland» (1925). II. R-h.
Geru’ndium kallas i latinet ett
verbalsubstantiv i oblika kasus, genitiv, dativ,
ackusa-tiv (vid preposition) samt ablativ; som dess
nominativ kan betraktas presens infinitiv
aktiv (även som ackusativobjekt). t. ex.
docendo discimus, »genom att undervisa lära
vi oss», till docere, »undervisa». — Ger
un-d I v u m är ett verbaladjektiv på -ndus med
betydelse av passivt paiticip presens, t. ex.
libris legendis discimus, »genom böcker
blivande lästa lära vi», eller av vad som bör
göias: liber legendus, »en bok. sorn bör läsas».
G. fortlever delvis i fr. gérondif, en oböjlig
verbform på -ant, som med prepositionen en
utgör adverbial till predikatet. H. Sgn.
Gerundlvum, se Gerundium.
Gerusale’mme libera’ta, La [-d^ero-], »Det
befriade Jerusalem», hjältedikt av Torquato
Tasso (se d. o.).
Gerusi a, »de gamles råd», i åtskilliga
forn-grekiska stater beteckning på rådet. Redan
hos Homeros rådgör konungen med de
främsta och mest ansedda männen, vilka få det
hedrande namnet g e r o n t e r (se d. o.), utan
att därvid hög ålder förutsättes. Mest
bekant är g. i Sparta, vilken bestod av 28
över 60 år gamla män, valda av folket, jämte
de båda konungarna. G. var i Sparta det
ledande statsorganet, ehuru eforernas (se d.
o.) växande makt med tiden inkräktade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
