Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gesällskap, Kompani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
Gesällskap
616
Stockholms hovslagargesällskaps låda. 1652. I
Nordiska museet.
Gesällskap, Kompani, det vanliga
namnet under skråtiden på gesällernas
sammanslutningar. Artiklarna eller ordningen för g.
utfärdades av ämbetet — mästarnas
sammanslutning — och stadfästes av magistraten.
Under 1700-talet kunde de även stadfästas
av Kommerskollegium; mot slutet av
skråtiden underlät man ofta att inhämta
stad-fästelse. Ämbetet utövade mycket stark
kontroll över g. Det förra förordnade två mästare
att övervaka det senares verksamhet. Den
äldre av dessa, lådmästaren, skulle
förvara en av de tre nycklar, varmed g:s låda
stängdes. Han bestämde medlemsavgifternas
storlek, sörjde för uppbörden, verkställde
utbetalningar samt höll reda på g:s handlingar
och dyrbarheter. Inom vissa yrken erlades
avgifterna ej av gesällerna själva utan av
mästarna. —- G. kunde ej hålla ett laga
sammanträde, utan att ett visst antal mästare var
närvarande. G:s egna förtroendemän voro
åltgesällen el. åltgesällerna. Dessa
valdes ej alltid av g. utan kunde tillsättas av
ämbetet eller åldermannen. Fanns det flera
åltgesäller, var den äldste g:s ordf.
Ämbets-tiden var högst ett år och var i stora g.
mycket betungande.
Omskådningslista för rörsmedsgesällskapet i Stockholm.
1764. I Nordiska museet.
En annan g:s förtroendeman var 1 å d
gesäll e n, som i de fall, då lådmästare ej
förvaltade medlen, var g:s kassör, vidare o
m-s k å dn in g s ge säl len (el.
-gesäller-n a), som skötte arbetsförmedlingen inom
yrket, »omskådningen». Varje till staden
kommande gesäll måste uppsöka honom, och han
skulle hjälpa gesällen att få arbete. Han
uppsökte mästarna i tur och ordning efter en
lista för att höra efter om någon av dem
önskade en ny gesäll. I somliga yrken fanns
dessutom, därest ej magistraten förordnat en
notarie att föra protokoll vid sammanträdena,
en skrivare, som togs bland de mera
skrivkunniga i g. Sammanträdena höllos t. ex.
hos åldermannen eller på något värdshus; få
g. voro så välsituerade, att de ägde en egen
gillestuga. I detta hus funnos då utom sam-
Klensmedsgesäilskapets närbärgesskyit i Stockholm.
1624. I Nordiska museet.
lingslokal ofta ett härbärge för vandrande
gesäller, bekostat med bidrag av mästarna,
samt en sjukstuga. Härbärget förestods av
en »krogfader», som där ägde rätt att driva
värdshusrörelse. Ofta kunde denne vara
någon ämbetsbroder, som av ämbetet satts att
förvalta gesällernas egendom. Huset pryddes
med en härbärgesskylt, och vid
sammanträdena uthängdes en fana för att kungöra, att
sammankomst pågick. Som straff för
oordningar på krogdagarna kunde myndigheterna
förbjuda fanans uthängande.
Viktigast bland g:s rörliga egendom var
skrålådan, vari dess värdefullaste
tillhörigheter förvarades. Då det ej var krogdag
eller »kvartal», skulle lådan åtm. i
småstäderna förvaras hos åldermannen. I lådan låg
åltgesällens gehörstav (k 1 a p p h o 1 z), ett
snidat trästycke, behängt med brokiga band.
Där funnos även en eller flera välkommor,
vanl. av tenn med skyltar av tenn eller
silver. I regel skänktes de senare till g., då
gesällen höll sitt gesällbier (se Gesäll).
G. ägde vanl. även en stor ölkanna, glas och
bägare, tobakspipor, rivjärn för tobak och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
