Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gesällskap, Kompani - Gesäter - Get - Geta - Geta, Publius Septimius - Getapel - Getapulien - Getdjur - Getdoning - Geter - Gethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Gesäter—Gethe
618
tobakstallrikar, vilket allt kom till
användning vid kalasandet efter sammanträdena.
Över penningförvaltningen fördes
räkenskaper; kontanterna uppsamlades i en sparbössa
eller en skinnpung. Skuldsedlar och panter
tillhörde ej sällan lådornas innehåll. Sedan
under 1700-talet sjuk- el. dödslådor
upprättats inom de stora g., fingo dessa egna lådor
med sitt anspråkslösa inventarium. Med tiden
utvecklades denna sida av g:s verksamhet så,
att g. vid näringsfrihetens införande
förvandlades till sjukkassor. Vid g:s ord.
sammanträden — »kvartalen» — följdes en noggrann
ordning, särskilt vid mottagandet av de nya
gesällerna. Litt.: S. Ambrosiani, »Från de
svenska skråämbetenas dagar» (1920) och där
anförd litt. -a-i.
Ogifta skomakargesällskapets fana. Stockholm. I
Nordiska museet.
Gèsäter, socken i v. Dalsland, Vedbo härad,
kring örekilsälvens källarmar; 28,58 kvkm,
460 inv. (1928). Omfattar odlade dalslätter
och skogiga bergplatåer. 779 har åker, 2,052
har skogs- och hagmark. På en rullstensås
ligger kyrkan. Ingår i Rölanda och G:s
pastorat i Karlstads stift, V. Dals kontrakt.
Get. 1. (Zool.) Se G e t s 1 ä k t e t. — 2. En
kälke, se Getdoning.
Geta, kommun och församling på Åland,
Finland, omfattar nordligaste delen av Fasta
Åland jämte kringliggande öar; 81 kvkm,
1,229 inv. (1926), svensktalande. O.Brn.
Geta, Publius Septimius, medregent
211 e. Kr. åt sin broder Caracalla (se d. o.)
och mördad av denne 212.
Getapel, se Brakved.
Getapülien, skämtnamn på de magra inre
delarna av Småland, i vilka getskötsel är
allmänt näringsfång.
Getdjur, Caprinae, en underfam. av fam.
slidhornsdjur bland hovdjuren. Den omfattar
två mycket närstående släkten, Capra och
Ovis, getsläktet och f å r s 1 ä k t e t (se
Gehörstavar (klappholz) från olika gesällskap (någon
möjligen från ett ämbete). I Nordiska museet.
dessa ord). Hos g. är mulen hårig, så när
som på en lodrät, till överläppen räckande
fåra, svansen är kort och saknar tofs; juvret
har vanl. 2 spenar. G. äro medelstora och leva
i vilt tillstånd i bergstrakter på n. halvklotet.
Om bock se vidare Getsläktet. T. P.
Getdoning, timmerkälkstyp, urspr.
värmländsk men spridd i Norrlands skogsbygder,
består av en främre kälke, stöttingen,
bocken, och en bakkälke, geten. H. J. Dft.
Geter voro jämte dacerna en gren av den
indoeuropeiska trakiska stammen (se T
ra-k i e n). På Herodotos’ och Thukydides’ tid
(senare hälften av 400-talet f. Kr.) bodde g.
i det nuv. Bulgarien. Sedermera invandrade
de i Dacien (se D a c i a). Själva utan högre
odling, blevo g. liksom grannfolket i v.,
dacerna, angripna både av greker och av
bar
bariska folk i n. I
allm. voro de splittrade
i en mängd små
samhällen, men omkr. 60
f. Kr. lyckades
daci-ske konungen
Boire-bistes (Burvista)
grunda ett mäktigt rike,
som i s. sträckte sig
till Balkan och i ö.
bort mot Dnjepr men
som upplöstes vid hans
död (45 el. 44 f. Kr.).
Mot slutet av l:a årh.
e. Kr. stiftade
Dece-b a 1 u s ett nytt
da-eisk-getiskt rike, men
han besegrades 106 av
kejsar Trajanus, som
därpå gjorde Dacien
till romersk provins.
Genom
folkvandringen, då Dacien var ett
genomgångs! and,
upp-revs den getisk-daciska
nationaliteten. S.F.H.*
Gethe, se G e e t e.
Stockholms
hovslagar-gesällskaps välkomma.
I Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
