Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getingar - Getinge - Getost - Getpors - Getrams - Getsemane - Getskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Getinge—Getskötsel
622
nått sin höjdpunkt. Så snart kylig väderlek
inträffar, börja g. förstöra boet, draga fram
larver och puppor ur cellerna samt döda dem,
och en mängd snyltande insekter fullborda
förstörelsearbetet. Blott de befruktade
honorna gömma sig under bark, i springor etc.
samt övervintra. I tropikerna däremot kunna
år från år fortlevande samhällen finnas, vilka
liksom hos honungsbina grundas medelst
svärmar. De sv. sociala g. höra till släktena
Polistes och Vespa. Släktet Vespa, med framtill
tvärt avhuggen bakkropp, har 8 svenska arter,
av vilka bålgetingen (V. crabro) med en
längd av omkr. 35 mm är den största. Hos
övriga arter nå honorna ej mer än 17—20 mm.
Bålgetingen bygger vanl. bo i ihåliga träd,
de övriga sv. Vespa-arterna i träd och buskar,
under taksparrar eller nere i jorden. Kakorna
äro vågrätt ställda med nedåt riktade
cellmynningar och fästa under varandra med
vertikala pelare. I. T-dh.
Bo hos Vespa media, till höger öppnat.
Getinge, socken i Hallands län, Halmstads
härad, n. n. v. om Halmstad, kring Suseån;
41,io kvkm, 1,416 inv. (1928). Tillhör i v.
länets kustslätt, i ö. dess bergland. 1,697 har
åker, 2,371 har skogs- och hagmark.
Egendom: Fröllinge. Vid Västkustbanan ligger
Getinge stationssamhälle (450 inv.) med mek.
verkstad (särskilt vindmotorer) och Hallands
frökontor. Ingår i G. och Rävinge pastorat
i Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. Litt.:
A. Carling, »G. i forntid och nutid» (1927).
Getost, se Ost.
Getpors, bot., se S k v a 11 r a m.
Getrams, bot., se Rams.
Getsèmane, trädgård vid Oljebergets fot
utanför Jerusalem, på andra (östra) sidan
om bäcken Kidron. Platsen, som sedan länge
äges av franciskanerna, är bekant från Jesu
lidandes historia. (E. A.)
Getskötsel. Geten tillhör de äldsta
husdjuren, och lämningar av getskelett ha
funnits hos pålbyggarna och i Skandinavien
påvisats i fornfynd från yngre stenåldern. G.
tillhör den mest primitiva lanthushållningen,
och med odlingens framskridande har geten
därför mer och mer undanträngts av
nötkreatur och får och g. bibehållit någon storre
Jämtlandsget.
betydelse blott hos folk på låg
odlingsstånd-punkt eller i trakter, där markens
beskaffenhet hindrat odlingens utsträckning.
Tillbakagången av g. i Sverige beror även i väsentlig
mån på insikten om den skada getterna
göra på skogen, om de lämnas fritt
lösgående, och förordningar av 1876 och 1885 om
inskränkning av betesrätten på ohägnad mark
ha verkat i hög grad hämmande. 1865—
1905 minskades näml, getternas antal från
133,132 till 66.560, men genom krigsårens
mjölkbrist stegrades intresset för g. ånyo, så
att antalet getter 1917 utgjorde 135,690 för
att åter sjunka till omkr. 113,000 år 1920.
Ändamålet med g. är huvudsakligen
mjölkproduktion, men även köttet nyttjas och anses
efter unga djur som en läckerhet; de
vit-garvade skinnen äro synnerligen starka. Blott
inom vissa raser, ss. angöra- och
kashmir-raserna, är ullproduktionen huvudsaken.
Fördelen med g. beror i främsta rummet på getens
stora förmåga att omsätta fodret i mjölk: en
get kan lämna över 10 ggr sin vikt i mjölk
om året (en ko i medeltal knappast mer än
5 ggr). Geten är föga fordrande med avseende
på underhåll och skötsel, varför den även
brukar kallas »fattigmans ko».
Mjölkavkastningen växlar mycket och uppgår i medeltal
Getsemane i nutiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
