Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getsläktet - Getterön - Getto - Gettysburg - Getväppling, Harväppling - Getz, Bernhard - Getå - Geulinex, Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
625
Getterön—Geulincx
626
till 1 m långa, äro korkskruvslikt vridna.
Skruvgeten finnes i Afganistan och i Himalaja.
Mer avvikande äro halvgetterna,
Hemi-tragus, som sakna skägg och klövkörtlar samt
ha mindre horn och fyra spenar. Mest bekant
är t a h r e n (Hemitragus hemitragus) från
Himalaja.
Tamgetterna kunna alltefter sitt
ursprung delas i två grupper. Till den ena, som
härstammar från besoargeten, höra bl. a. norra
och mellersta Europas tamgetter, som äro små
till medelstora djur med bågböjda horn. Redan
under stenåldern höllos dessa, varom fynd av
en småvuxen ras, den s. k. torvgeten, vittna.
Under bronsåldern ersattes denna av en större
ras. Om svenska getraser se Getskötsel.
Som stamform för den andra gruppen
tamgetter räknas en under tidig kvartärtid
levande art, C. prisca. Dess avkomlingar
förekomma bl. a. i s. ö. Europa. De äro
medelstora till stora med långa, korkskruvsvridna
horn. Till de värdefullaste raserna av denna
grupp räknas angorageten (se d. o.) och
kashmirgeten, som hålles tam
huvudsaki. i Tibet. Den är en täml. småvuxen form
(höjd 60 cm), mest bekant genom sin päls,
som består av långa stickelhår, vilka täcka en
fin, dunlik ull. Denna bearbetas (urspr. i
Kashmir) till de synnerligen högt skattade
kashmirvävnaderna. Numera är rasen införd
även i Frankrike. T. P.
Getterön, se V a r b e r g.
Getto [ge’-], se Ghetto.
Gettysburg [ge’tisbäg], stad i Pennsylvania,
U. S. A., vid ö. foten av Blue ridge, 80 km
n. v. om Baltimore; 4,439 inv. (1920). Där
besegrade i det blodiga tredagarsslaget 1—3
juli 1863 unionstrupperna under Meade de
konfedererade under Lee. Slaget blev en
vändpunkt i inbördeskriget. Slagfältet är nu
nationalpark och krigarkyrkogård. Vid dennas
invigning (nov. 1864) höll Lincoln sitt
ryktbaraste tal (»Gettysburgtalet»).
Getväppling, Harväppling, Anthy’Uis,
släkte bland baljväxterna med omkr. 20 arter,
de flesta i Medelhavsländerna, örter el. buskar
med i huvud samlade blommor, samtliga
stån-darsträngar sammanvuxna till ett rör och
nötlik balja. Bladen äro parbladiga med uddblad,
som ofta är större än de övriga småbladen. I
Sverige finnes en art, A. vulneraria, en
flerårig ört med kort jordstam och många, oftast
upprätta, till 3 dm höga stjälkar. Blommorna
äro vanl. gula, på Gotland och Öland ofta
bleka (krämfärgade el. vita) el. i olika nyanser
röda. Svensk g. är en god foderväxt, och då
den uthärdar stark torka, kan den med fördel
odlas på torr, sandig mark. Förr användes
den som sårläkande medel. G. M-e.
Getz [gets], Bernhard, norsk jurist (1850
—1901). Blev student 1868, jur. kand. 1873,
prof, i juridik vid Oslo univ. 1876 och Norges
riksadvokat 1889. Som universitetslärare
utövade han starkt inflytande på den yngre
generationen av jurister, varjämte han ut-
vecklade stor produktivitet som juridisk
författare (»Om den saakaldte delagtighed i
for-brydelser», 1875, »Om paaanke til höiere ret
i civile og kriminelle sager», 1884, m. m.). En
samling av G:s
»Ju-ridiske afhandlinger»
utgavs av Fr.
Hage-rup 1903. Efter att
ha medverkat i
administrativrättsliga utredningar togs G. från
1880-talets början
starkt i anspråk för
att förbereda
reformer av brottmåls- och
strafflagstiftningen.
Ensam eller som den
ledande medlemmen av
åtskilliga kommittéer utarbetade han de
förslag, vilka ledde till helt ny straffprocesslag
(1887), med lekmän som domare i stor
utsträckning och med muntligt processförfarande
(kommentar av G. jämte Fr. Hagerup; 2:a uppl.
1890), vidare till partiella strafflagsreformer
(1889, 1890) och slutligen, efter G:s död, till
Norges nya strafflag (1902), som betecknar
ett banbrytande framsteg i den europeiska
straffrättens utveckling. 1895 blev G., urspr.
en varm unionsvän, medlem av den tredje
unionskommittén och var ordf, för dess norska
avdelning. Under sina sista år sysslade han
med en fullständig reform av den civila
lag-skipningen. G. var en av sin samtids yppersta
rättslärda. (R. B-l.)
Getå, hållplats vid statsbanelinjen
Norrköping—Järna och lastageplats vid Bråviken.
i Krokeks socken, Östergötland (jfr Djurö
kvarn). Sommarvillor och pensionat. Strax
s. om G. inträffade 1 okt. 1918 omkr. kl. 7
e. m. genom ett nyss förut skett ras av
banvallen på en sträcka av omkr. 45 m en
järn-vägsolycka, den hittills största i Sverige,
varvid 41 pers, dödades och lika många
skadades. Lokomotivet och sju vagnar störtade
utför järnvägsbanken; de nedstörtade
vagnarna fattade därpå eld och förbrunno
fullständigt utom en restaurangvagn. Raset torde
ha berott på den genom höstens regnflöde
vållade starka vatteninfiltrationen i banken
och dennas underlag.
Geulincx [goTeijks], Arnold, nederländsk
filosof (1624—69); var 1646—58 professor vid
det katolska univ. i Louvain, avsattes som
cartesian, övergick då till calvinismen och blev
prof, i Leiden 1665. G. sökte att i sin filosofi
övervinna svårigheter, som finnas i
cartesia-nismen, framför allt i dess teori om
förhållandet emellan själ och kropp. Han utgick
från satsen, att man ej kan utföra det, varom
man ej vet huru det sker — en lära, som är
en konsekvens av Cartesius’ grundsats. Man
vet nu icke huru själen påverkar kroppen;
alltså existerar ingen sådan påverkan. G.
måste då vid förklaringen av
överensstämmelsen emellan kroppsliga rörelser och
själs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
