Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giacosa, Giuseppe - Giallo antico - Giant’s causeway - Giaour - Giard, Alfred - Giardino, Gaëtano - Giaur - Gibbon, Edward - Gibbon, Perceval - Gibboner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Giallo antico—Gibboner
640
äktenskapsdrama med kraftfull
karaktärsteckning och effektfull koncentration. Bland
hans övriga skådespel märkes »Come le foglie»
(1900; »Som blad för stormen», uppf. i Sthlm
1903). G. var även novellist och skrev tills, m.
L. Illica libretton till Puccinis opera »La
bo-hème» (1896). O. W-n.
Giallo antico [d^aTå anti’kå], it., en
marmorart, se Marmor.
Giant’s causeway [d^äi’ønts kä’zcoéi], se
A n t r i m.
Giaour, se G i a u r.
Giard [^iä’r], Alfred, fransk zoolog (1846
—1908), prof, vid Sorbonne (sedan 1892) och
skapare av zoologiska havslaboratoriet
Wi-mereux. Utförde en mängd
havsdjursunder-sökningar. Mest känd som kraftig främjare av
descendensläran (se d. o., sp. 768) i dess
Lamarckistiska form, bl. a. i »Controverses
transformistes» (1904). E-k N-d.
Giardino [d^ardfnå], G a e t a n q, italiensk
militär (f. 1864). Deltog med utmärkelse i
kriget i Eritrea 1895—96 och i Tripoliskriget
1911—12. Under världskriget blev han 1916
fördelningschef, 1917 armékårschef och s. å.
krigsminister. Från våren 1918 till krigets slut
var han chef för 4:e armén (som försvarade
Grappaområdet). G. blev 1919 armégeneral
(generale d’esercito), 1920 senator och
utsågs sept. 1923 att som utomordentlig
kommissarie handhava Fiumes förvaltning. Känd som
framstående militärskriftställare. H. J-dt.*
Giaur (turk, förvrängning av arab, käfir),
otrogen; turkiskt öknamn på alla
icke-mu-hammedaner, i synnerhet de kristna.
Gibbon [gi’bon], Edward, engelsk
hävdatecknare (1737—94). Var som barn ytterst
klen och fick en planlös uppfostran med
ojämna kunskaper. 1752—53 var G. student
i Oxford, blev katolik,
sändes till en
reformert präst, Pavillard,
i Lausanne och
övergav här redan 1754
katolicismen samt
förvärvade grundliga
insikter i klassiska språk,
franska, filosofi och
rättsvetenskap. Han
förälskade sig i
made-moiselle Curchod
(senare g. m Necker) men
bröt efter återkomsten
till England 1758 på sin fars önskan denna
förbindelse. Starkt påverkad av fransk
bildning, utgav G. 1761 »Essai sur 1’étude de la
littérature». G. var 1759—62 kapten i
Hamp-shiremilisen, varvid hans hälsa förbättrades.
1763—65 vistades G. i Paris, Lausanne och
Italien. Hemkommen kvarstod G. 1765—70
som milisofficer. Jämte sin vän schweizaren
Deyverdun utgav han 1767—68 en tidskrift
samt skrev 1770 en skarp kritik mot ett
arbete av Warburton. G. var led. av
parlamentet 1774—82; han yttrade sig ej där men
samlade, liksom förut som militär, rik
erfarenhet. 1768 påbörjade G. sitt livsverk,
»History of the decline and fall of the roman
em-pire», varav bd 1 utkom 1776 (bd 2—3, 1781,
4—6, 1788; många uppl., den bästa moderna
kommenterade utg. av J. B. Bury i 7 bd 1896
—1900) och genast gjorde G. berömd. En
svensk övers, utgavs 1820—34. Han bodde
1783—93 åter i Lausanne, där han skrev bd
4—6 samt sin självbiogr. (färdig 1789;
modern uppl. 1907). Som historiker var G.
behärskad av upplysningens idéer, starkt kritisk
mot kristendomen. Han var lärd och
noggrann; hans stil är kylig men konstnärlig
och klar med framträdande ironisk kvickhet.
G:s historia är bäst i behandlingen av tiden
180—641; den mer översiktsartade
framställningen av perioden 641—1453 röjer bristande
uppskattning av bysantinska kejsardömets
betydelse som bevarare av antik kultur och
som bålverk mot östern. Eng. biogr. av J. M.
Robertson (1925). B. H-d.
Gibbon [gi’bon], Perceval, engelsk
författare (f. 1879). Blev tidningsman, vistades
i Sydafrika (tidningskorrespondent i
boerkriget) och deltog i världskriget som major vid
marintrupperna. G. skrev dikter (»African
items», 1903), romaner och noveller (»Vrouw
Grobelaar’s leading cases», 1905; »Fru
Gro-belaar», 1907; »Salvator», 1908, etc.). R-nB.*
Hylobates lar.
Gibböner, Hylobatidae, en fam. bland Gamla
världens apor. Hithörande former äro smärt
byggda, täml. stora apor, utrustade med armar
av sådan längd, att fingrarna nå till marken,
även då djuret står upprätt. Också fotterna
äro mycket långa. Tummen är kort och svag.
G. äro utpräglade träddjur, som säkert och
snabbt förflytta sig från gren till gren
medelst svängande rörelser av kroppen, varvid
händerna tjänstgöra som klätterhakar. På
marken röra de sig osäkert i halvt upprätt
ställning, fritt balanserande med de långa
armarna. I fråga om bröstkorgens form, genom
frånvaron av yttre svans, moderkakans
beskaffenhet m. m. överensstämma de med
män-niskoaporna, till vilka de stundom räknats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
