Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giers (Girs), Nikolaj Karlovitj von - Giersing, Harald - Giertta (Hierta), ätt - Giertta, Christian - Giertta, Johan - Giertz, Knut Harald - Giesberts, Johann - Giesebrecht, Wilhelm von - Giesecke, Karl Ludwig (Johann Georg Metzler) - Gieseking, Walter - Giesl, Wladimir von - Giessbach - Giessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Giersing—Giessen
650
sig Alexander III:s personliga ledning av
utrikespolitiken. Han behöll sin post till sin död,
även under Nikolaus II:s första regeringsår.
Giersing [gi’r-], Harald, dansk målare
(1881—1927). Efter studier vid akademien och
hos Zahrtmann i Köpenhamn samt i Paris
1906—07 blev han som Lärare och som
agitator den moderna riktningens ledare i
Danmark. Bland hans målningar märkas »Syende
flicka i ljusblå klänning» (Kunstmuseet),
»Danserska», »Fotbollsspelare»,
»Självporträtt» och landskap. G-g N.
Giertta [järta], svensk ätt, urspr. från
Finland; hette förut H i e r t a. Bröderna Johan,
Christian (om dessa se nedan) oeh Adam
Johan G. (1674—1739; överste för Kalmar
reg:te 1739) adlades 1710 med namnet G.
Johan G. blev 1719 frih. (slöt själv sin ätt);
hans bröder fingo 1720 kungl. resolution på
friherrlig värdighet men introducerades ej som
friherrar. Chr. G:s gren fortlever. (B. H-d.)
Giertta [järta], Christian, frih.,
krigare (1671—1746); jfr släktöversikten. Blev
livdrabant 1695 och korpral vid drabanterna
1708. adlad 1710. överstelöjtnant vid Skånska
stånddragonreg:tet 1714, dess sekundöverste
1720, frih. s. å. Var chef för Björneborgs
reg:te 1722—23 och fick generalmajors
avsked 1741. Efter Poltava följde G. Karl XII
till Bender, deltog i kalabaliken och följde
sedan Karl till Dimotika samt på hemfärden
till Pite§tf i Valakiet, varifrån han med övriga
svenskar fortsatte marschen till Straisund.
Anteckningar av G. äro tryckta (med inl.) av
Th. Westrin i Hist. Tidskr. 1898. (B. H-d.)
Giertta [järta]. Johan, frih.. krigare (1666
—1740); jfr släktöversikten. Blev 1687
livdrabant, 1708 överste samt löjtnant vid
drabanterna. Då Karl Xll:s häst nedsköts vid
Poltava, lämnade G.
konungen sin häst. G.
adlades 1710,
medföljde till Bender och
tillfångatogs vid
kalabaliken 1713. Han
blev s. å.
generalmajor och chef för
Skånska
stånddragon-reg:tet. G. utmärkte
sig senare vid
Straisund, var en tid
preussisk fånge, hemkom
1717 och försvarade
Strömstad mot Tordenskjold. G. blev
kaptenlöjtnant vid drabanterna 1717 och var i Norge
1718 chef för l:a kav.-divisionen. 1719 blev han
frih. och generallöjtnant samt 1732 president
i Krigskollegium. G. slöt sin gren. Jfr A.
Hammarskjöld, »Om Tordenskjold och
sven-skarne» (i Hist. Tidskr. 1891). (B. H-d.)
Giertz [järts], Knut Harald, läkare (f.
1876 26/ii). Blev 1909 med. dr och docent i
kirurgi i Uppsala, överläkare vid
länslasarettet i Umeå 1911, vid Stockholms läns
centrallasarett vid Mörby 1922 och vid kirurgiska
avd. å Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm 1928.
G. har skrivit vetenskapliga avh., varit led.
av ett flertal kommittéer samt är
framstående som organisatör och kirurg. (A. W-dt.)
Giesberts [gi’s-], J o h a n n, tysk
politiker (f. 1865). Var först arbetare, tog
framträdande del i den katolska arbetarrörelsen
och invaldes 1905 i ty. riksdagen (centrum).
G. var 1919 medl. av ty. fredsdelegationen i
Paris samt febr. 1919—nov. 1922 i fem
ministärer rikspostminister.
Giesebrecht [gFzabrä^t], Wilhelm von,
tysk historiker (1814—89); blev 1857 prof, i
historia i Königsberg och 1862, efter Sybel,
i München. Han tillhörde den äldre gruppen
av Rankes elever, blev medarbetare i
»Monumenta historica Germaniie» och utgav en rad
lärda avh., av vilka särskilt hans
rekonstruktion av klosterannalerna från Altaich (1841)
fick en lysande bekräftelse vid deras
fullständiga återfinnande 1870. G:s huvudverk är
»Geschichte der deutschen Kaiserzeit» (6 bd,
1855—95; går till 1190), berömt för sin
lärdom och monumentala framställningskonst.
Han adlades 1865. Litt.: S. Riezler,
»Gedächt-nisrede auf Wilhelm von G.» (1891).
Giesecke [gi’zäko], Karl Ludwig, tysk
mineralog (1761—1833). Hette eg. Joh ann
Georg Metzler och blev efter
universitetsstudier i Göttingen skådespelare och
teaterförfattare i Wien samt lär ha författat
texten till operan »Trollflöjten». Från 1794
företog G. många resor i mineralogiskt syfte.
1804 besökte han Sverige och Danmark; från
Köpenhamn företog han 1805 en resa till
Färöarna och Norge samt 1806—13 en till
Grönland. 1813 blev G. prof, i mineralogi i Dublin.
G. var den förste mineralog, som besökte
Grönland. Hans »Mineralogisches
Reisejour-nal über Grönland. 1806—1813» (fullständigt
utg. 1910 i Meddelelser om Grönland, h. 35,
med biogr. över G. av K. J. V. Steenstrup)
är en viktig källskrift rörande Grönlands
mineralogi och geologi. N. Zn.
Gieseking [gi’z-], Walter, tysk pianist
(f. 1895). Har företagit konsertresor och 1923
ff. ofta gästat Sverige, där han vunnit rikt
erkännande för sina tolkningar av den
moderna pianomusiken. (T. N.)
Giesl [gizl], Wladimir von, frih.,
österrikisk militär, diplomat (f. 1860 18/2). Blev
1893 militärattaché i Konstantinopel och nov.
1913 minister i Belgrad. Som sådan
överlämnade han 23 juli 1914 Österrike-Ungerns
ultimatum till Serbien (jfr Världskriget).
G. har skrivit »Zwei Jahrzehnte im nahen
Orient» (1927).
Giessbach [gi’sbalj], alpflod i schweiz. kant.
Bern, från n. sluttningen av Schwarzhorn till
Brienzsjön; 11 km lång. Bildar sju fall med
en sammanlagd fallhöjd av 300 m.
Giessen [gi’son], huvudstad i prov.
Ober-hessen, i ty. fristaten Hessen, vid Lahn; 33.517
inv. (1925). Järnvägsknut. Tobaks- och
cigarrfabriker, järngjuteri och maskinfabriker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
