Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giessen - Giesshübl-Sauerbrunn - Giffard, Hardinge Stanley, av Halsbury - Giffen, sir Robert - Gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Giesshübl-Sauerbrunn—Gift
652
gummi- och lervarufabriker. Universitet sedan
1607 (1.300 stud. 1925—26); botanisk
trädgård. anlagd 1609. G. fick stadsrätt i mitten
av 1200 talet; dess befästningar slopades 1850.
Giesshübl-Sauerbrunn [gi’shybl-zau’orbron],
tjeck. Kysibl Kyselka, kurort i n. v. Böhmen
vid floden Eger, 9 km ö. n. ö. om Karlsbad.
Alkaliska kolsyrekällor; vattnet (Mattonis
Giesshübler) brukas mycket som bordsvatten.
Giffard [gi’fod], Hardinge Stanley,
earl av Halsbury (se d. o.).
Giffen [gi’fin], sir Robert, engelsk
nationalekonom och statistiker (1837—1910).
Gjorde sig först bemärkt som tidningsman (i
The Globe och The Economist) och chef för
handelsministeriets statistiska avd. samt var
1882—97 med titeln generalkontrollör chef
för dess avdelningar för kommersiella,
statistiska och arbetsärenden. 1895 fick han
knightvärdighet. Led. av sv. Vet.-akad. 1897.
— Skr.: »Essays in finance» (2 bd, 1879—86),
»The case against bimetallism» (1892),
»Eco-nomic inquiries and studies» (2 bd, 1904) m. fl.
Gift, i allm. ett ämne, som genom sin
kemiska beskaffenhet redan i ringa mängd
verkar skadligt eller dödande på en levande
organism. Om behandling vid förgiftning se
d. o., Kräkmedel, Motgift samt
specialartiklar, t. ex. Kolosförgiftning
och Ormgift.
Gifter finnas i utomordentligt stort antal
såväl inom den oorganiska som inom
växt-och djurvärlden. Som oorganiska gifter må
bl. a. särskilt framhållas etsande
alkali e r (t. ex. kali, natron, ammoniak), syror
(ss. konc. svavelsyra, salpetersyra och
saltsyra) samt saltbildare el. halogener
(klor, brom, fluor och jod), vidare fosfor
och talrika metallföreningar, ss. av
arsenik och antimon, kvicksilver (t. ex.
sublimat), bly, silver, koppar, zink, krom m. fl.,
de starkt oxiderande salterna kaliumklorat
(klorsyrat kali) och kaliumpermanganat
(över-mangansyrat kali). Även märkas de
giftiga gaserna, t. ex. kolsyra, koloxid (i
kolos och lysgas), svavelväte, kväveoxidul
(lustgas) samt det ofta från växter, ibland även
från djur, härstammande ytterst giftiga c
y-a n v ä t e t el. blåsyran med dess salt
cyankalium. Se även Giftgaser.
En ännu mycket större mångfald av giftiga
ämnen förekommer i växtvärlden och bland de
talrika produkter, som framställas med i allm.
växtmaterial som utgångspunkt. De lägst
stående växterna, bakterierna, alstra
ytterst betydelsefulla g., t. ex.
bakterietoxi-nerna, vilka framkalla sjukliga symtom vid
infektionssjukdomar; vidare ptomainer m. fl.
slag av basiska ämnen, uppkommande i lik
(jfr L i k g i f t), i fördärvade födoämnen o. s. v.
Även högre utvecklade svampar
frambringa giftiga ämnen, t. ex. g. i flugsvamp,
mjöldryga m. m. Hos vissa ormbunkar
finnas, särskilt i rotstockarna, g. med
mask-fördrivande egenskaper (jfr Maskmedel).
F. ö. finnas giftiga ämnen i ett stort antal
andra växtfamiljer. Många av dem tillhöra
vissa kemiska ämnesgrupper. Bland dessa
märkas främst många alkaloider (se d. o.),
t. ex. atropin, hyoscyamin, solanin
och nikotin i diverse solanacéer (det
sistnämnda i tobaksplantan); vidare s t r y k n in
i rävkaka samt kurarin i det
sydamerikanska pilgiftet kurare — de båda
sistnämnda i strychnacéer; ytterligare kinin
i kinabark; emetin i kräkrot; koniin
i odört; fysostigmin i kalabarbönia;
kokain i kokablad; morfin, kodein
m. m. i opium; akonitin i
stormhattknölar o. s. v. Många andra växter innehålla
giftiga glykosider (se d. o.), t. ex.
hjärtgif-terna digitoxin, digitali n, g i t a 1 i n
m. fl. i Digitalis och strofantin i
Stro-phanthus-irön. Bland verksamma purinämnen
märkas koffein i kaffe och te m. m., t e
o-b r o m i n i kakaobönor. Vidare må nämnas
giftiga hartser, ss. kannabinol i indisk
hampa (haschisch). Beståndsdelar i flyktiga
oljor ha ibland giftiga egenskaper, ss. a b s i
n-tol i malört (det specifikt skadliga i
absmt-likör). Till andra, delvis ej kända, kemiska
grupper höra a 1 o i n e r i aloedrogen, s a
n-t o n i n i maskfrö, cikutoxin i sprängört
samt de egendomliga, möjl. äggviteartade,
intensiva gifterna ricin, k r o t i n och a b r i n
i frön av Ricinus communis, Croton tiglium och
Abrus precatorius (paternosterböna) m. fl. —
Bland organiska g., som framställas
fabriks-mässigt för att tjäna som läkemedel eller för
andra ändamål, märkas t. ex. de talrika b
e-dö vn ingsm ed len (kloroform, eter m. m.)
och sömnmedlen (kloral, sulfonal, trional,
veronal m. fl.), alkoholerna, a n t i s e
p-t i k a — ss. fenol, salicylsyra, formaldehyd
(formalin), jodoform o. s. v. —, några
organiska syror (t. ex. oxalsyra, pikrinsyra),
vissa flyktiga kolväten, ss. bensol,
beståndsdelar i petroleum o. dyl., n i t r
o-föreningar (nitrobensol, nitroglycerin)
och amidoföreningar (anilin),
åtskilliga moderna febermedel (acetanilid el.
antifebrin); talrika konstgjorda
färgämnen och tekniskt framställda
organiska baser (pyridin, kinolin, apomorfin
m. fl.).
De hos djur förekommande gifterna äro
vanl. till sin kemiska natur föga eller ej alls
kända. I många fall har man ansett dem
vara ägg vi tekropp ar; dock torde det
ännu vara en öppen fråga huruvida äggvitan
själv är giftig eller om något annat mycket
häftigt g. vidlåder äggvitan och vid den
kemiska bearbetningen följer med denna. I en
del fall synas de giftiga ämnena vara enzym
eller med sådana jämförbara ämnen. — En
viss grad av giftighet tillkommer antagligen
flertalet eller alla djur, så tillvida som någon
av deras vätskor eller vävnader är giftig
gentemot något slag av andra varelser. Så
har t. ex. människans saliv visat sig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
