Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gift - Giftbok - Giftermål - Giftermålsbalk - Giftermålsstatut - Giftgaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Giftbok—Giftgaser
654
döda en duva. Galla, blod, urin, svett m. m.
innehålla ämnen, som kunna framkalla
giftverkningar hos försöksdjur. Egendomliga
giftverkningar utöva ämnen i sköldkörteln, i
binjurarna oeh hjärnbihanget (hypofysen)
ävensom vissa produkter av människans och de
högre djurens ämnesomsättning i både friskt
och sjukt tillstånd. — En mera höggradig,
specifik giftighet tillkommer blott vissa
djurgrupper. I sin enklaste form uppträder denna
giftavsöndring såsom ett hudsekret, ägnat att
genom skarp smak och lukt avskräcka
eventuella fiender. Ofta äro dessa giftiga
hudkörtlar täml. likformigt spridda över
kroppen. men stundom äro de begränsade till
bestämda hudpartier; hos den vanliga paddan
bilda de t. ex. till det yttre skarpt
framträdande upphöjningar, de s. k. parotiskörtlarna.
Ännu vanligare äro anfalls- och försvarsvapen
i form av giftfenor, gifttänder, klor eller
käkar i förbindelse med giftkörtel. Andra
djur åter äro »giftiga» i den meningen, att
deras förtärande framkallar sjukdomssymtom,
ja, t. o. m. innebär fara för livet. I många
fall beror dock dylik förgiftning på börjande
förskämning eller på närvaro av för djuret
urspr. främmande g. eller sjukdomsalstrare.
Sålunda kunna ostron och musslor, som levat
i förorenat vatten, bli »giftiga». I andra fall
tyckas giftverkningarna bero på substanser,
som förefinnas i det »giftiga» djurets olika
kroppsdelar, dock vanl. ej i musklerna (köttet).
För dylik giftighet äro särskilt vissa fiskar
bekanta (se F i s k g i f t). Se även
Arsenik (med sammansättningar), G i f t b o k,
Giftstadga och Immunitet. — Om
g. i historien se L. Lewin, »Die Gifte in
der Weltgeschichte» (1920). C. G. S.
Giftbok, en på svenska apotek förd särskild
bok, i vilken måste införas kvantiteterna av
de gifter, som utlämnas, icke på grund av
läkares recept utan enl. tillåtelse av behörig
administrativ eller rättslig myndighet, till
personer, som för sin yrkesutövning behöva
använda dylika gifter. Särskilt kvitto måste
för var gång av emottagaren avlämnas;
kvittenserna skola i tio år förvaras på apoteket.
Samma påbud gäller vissa andra gifter (t. ex.
fosformos mot råttor), vilka kunna utan
läkares recept eller särskilt tillstånd av
myndighet mot kvitto erhållas av »kända,
pålitliga personer». Vissa nikotinhaltiga medel
mot skadeinsekter i trädgårdar ha frigivits
till försäljning i allmän handel.
Arsenikhal-tiga medel, som utlämnas enl. tillstånd av
offentlig myndighet eller på läkares recept,
infördes förr i en särskild arsenikbok,
som granskades vid varje apoteksvisitation.
Bestämmelsen om förande av sådan upphävdes
genom giftstadgan av 7 dec. 1906. (C. G. S.)
Giftermål kallades i äldre sv. rätt det tal,
som giftomannen skulle hålla vid brudens
överlämnande till brudgummen och som enl.
lagarnas formulär angav makarnas inbördes
ställning, senare själva den högtidliga
hand
ling, varigenom kvinna bortgavs till hustru.
I nutida rättsspråk betecknar g. (dock mindre
ofta än »vigsel») den lagstadgade formen för
äktenskapets ingående, så t. ex. den av
diplomatisk eller konsulär ämbetsman
förrättade akt, varigenom äktenskap inför honom
ingås (en särskild art av civiläktenskap). Jfr
Vigsel och Äktenskap. K. H. B. (C. G. Bj.)
Giftermålsbalk (fsv. giptar, gipta el.
gipt-ninga balker, giftomala balker), ofta förkortat
G. B., den avd. av Sveriges allmänna lag,
som behandlar äktenskaps ingående,
upplösning och rättsverkningar. De flesta
svenska medeltida lagar med balkindelning (se
Balk) ha särskild g., och i de gamla
isländska och norska rättsböckerna
återfinnas motsv. avdelningar. Numera gäller
i Sverige en ny g., utfärdad 11 juni 1920.
Den är i de delar som röra makarnas
rättsförhållanden i ekonomiskt hänseende,
tillämplig på före 1921 sammanvigda makar allenast
i den händelse att dessa a1 Is ej ha samfälld
egendom. Det förberedande
lagstiftningsarbetet hade bedrivits under samverkan med
Danmark och Norge; där ha också motsv. lagar
utfärdats (i Norge 31 maj 1918 och 20 maj
1927, i Danmark 30 juni 1922 och 18 mars
1925). Om innehållet i nya g. se t. ex.
Giftoman, Giftorätt,
Hemskillnad, Skilsmässa, Vigsel och
Äktenskap. K.H.B. (C.G.Bj.)
Giftermålsstatut, se Internationell
privaträtt.
Giftgaser, vanlig benämning på alla de
giftiga ämnen, först gaser, sedermera både
fasta och flytande gifter, som under
världskriget kommo till vidsträckt användning
antingen som direkta besprutningsmedel, som
fyllnad i gasbomber eller som tillsatsämnen
till konstgjorda dimmor. De fasta och
flytande gifterna inneslötos vanl. i granater,
laddade med brisanta ämnen. Vid dessas
explosion förstoftades giftämnena och spredos
vida omkring. Under krigets sista skede voro
omkr. 33 % av alla granater fyllda med g.
Den först använda giftgasen, klor, kom
nästan genast åter ur bruk, enär den ytterst
lätt oskadliggjordes, även av de enklast
konstruerade gasmasker (se G a s s k y d d). Nya
giftämnen kommo dock snart i dess ställe,
det ena farligare än det andra. Men
gasmaskerna förbättrades också undan för
undan. Endast ett fåtal av de många prövade
giftämnena fick någon större användning.
De viktigaste giftgaserna äro:
1. Giftämnen. F o s g e n (se d. o.) var
världskrigets kanske farligaste giftgas,
särskilt sedan man lärt sig avskjuta stora
gaskastare och gasminor, fyllda med detta ämne.
Lokalt kunde på detta sätt så stora
koncentrationer uppnås, att gasmaskerna voro
fullständigt ineffektiva. — Senapsgas, d
i-klordietylsulfid, (Cl C2HU2S, en
färglös, oljig vätska med svag löklukt, kokar vid
217° C, kan erhållas ur etylen genom
behand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
