Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giro - Girobanker - Girodet-Trioson, Anne Louis (Girodet de Roussy) - Giron - Gironde - Girondister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Giro—Girondister
698
Giro [it. uttal d^Frå, sv. uttal ji’ro], krets,
överflyttning. 1. I bankväsendet överföring
från en kunds konto till en annans (eg. g i r
e-r i n g) eller inbetalning till kredit av kunds
konto. Båda tillvägagångssätten kunna
användas vid den girorörelse, som infördes i
Sverige genom postverket 1925 (postgiro; se
d. o.) oeh Sv. handelsbanken 1926
(handels-banksgiro). I länder, där checken fått mindre
utbredning som betalningsmedel, har
giro-rörelsen fått stor användning, ss. i Tyskland,
där i synnerhet riksbanken genom sina många
kontor förmedlar giroöverföringar i stor
utsträckning (jfr C b e c k, sp. 941). — 2. I fråga
om växlar betyder g. endossement. girera
endossera, giran t endossent, girat
en-dossat (se E n d o s s e m e n t). O. Å.
Girobanker [ji’ro-], banker, grundade i
flera europeiska länder vid slutet av
medeltiden och början av nyare tiden, vilka utom
mottagande av penningar på deposition och
utväxling av mynt verkställde överflyttningar
av deponents medel till annans räkning (se
G i r o 1). O. Ä.
Girodet-Trioson [^irådä’-triåzå’], Anne
Louis, hette eg. Girodet de R o u s s y,
fransk målare (1767—1824). Var i Paris elev
av J. L. David, fortsatte sina studier i Rom
och blev i Paris representant för en riktning,
som ville vara på en gång heroisk och
romantisk men blev ganska torr och maniererad.
Bland G:s verk märkas »Den sovande
Endy-mion», »Åtalas begravning» och »Scen från
syndafloden» (prisbelönt i tävlan med David
m. fl. 1810; dessa i Louvre). G-g N.
Giron [$irå’]. her., se Gironerat fält.
Gironde [$irå’d]. 1. Garonnes
mynningsvik, se G a r o n n e. — 2. Depart. i s. v.
Frankrike, vid Atlanten, från Garonnes
mynningsvik, G., i n. till Étang de Cazau i s.;
10,726 kvkm, 827,973 inv. (1926). Förutom av
Garonne och Dordogne vattnas dep. av Leyre,
till Arcachonviken. G. består i ö. av bördiga
kullar och dalgångar, i v. längs
kusten av Les Ländes’ sandiga
slätter, skyddade mot havet av
dyner och numera i stor
utsträckning planterade med barrskog. G.
tillhör Frankrikes skogrikaste
departement. Det producerar främst
vin (se Bordeauxviner);
betydande odling av råg (i Les
Ländes), tobak m. m.; saltutvinning
och fiske (ostronodling vid
Arca-chon). Huvudstad är Bordeaux.
Girondi’ster [Ji-] (fr. girondins),
politiskt parti under franska
revolutionen. 1 lagstiftande
församlingen (från okt. 1791; se
Frankrike, sp. 993) framträdde en
republikansk vänster, efter
partiledare delad i fraktionen
Brissot-Guadet och fraktionen Robespierre.
Den förra, »brissotisterna» (fr. les
brissotins; jfr B ris so t), var större
men sönderföll i personligt hänseende i två
grupper, den ena med Brissot, Condorcet.
Gua-det och (utanför församlingen) det Rolandska
kotteriet (jfr R o la n d), den andra samlad kring
Vergniaud. Flera av fraktionens deputerade
voro från Gironde (bl. a. Gensonné, Guadet och
Vergniaud) och fingo partinamnet »la
Gironde» el. »les girondins»; denna beteckning,
girondister, kom småningom att utsträckas
till hela fraktionen. Medlemmarna träffades
bl. a. i madame Rolands ryktbara salong; hon
har kallats »Girondens själ». Nov. 1791
genomdrevo g. stränga lagar mot emigranter och de
präster, som motsatte sig den kyrkliga
civilkonstitutionen. I jakobinklubben, som g.
fortfarande tillhörde, talade Brissot dec. s. å. för
kriget men motarbetades av Robespierre. G:s
politiska optimism såg i kriget ett medel att
göra slut på konungens dubbelspel, elda
revo-lutionsnitet. rycka upp folket oeh skapa
samförstånd mellan den medelklass de själva
tillhörde och Paris’ demokratiska
sektionsför-samlingar. Ludvig XVI tvangs mars 1792
att godtaga en girondistiskt betonad ministär
(bl. a. Dumouriez, Roland och Clavière), som
genomdrev krigsförklaringen 20 aprils, å. mot
Österrike. »Den patriotiska ministären» sökte,
efter de första nederlagen, överskyla sin
svaghet genom angrepp på edsvägrande
präster, upplösning av konungens livvakt och
genom att utsträcka rättigheten att bära
vapen. Allt detta ökade den inre oron. Då
g. mot konungens vilja önskade genomdriva
en stor »federationsfest» med landsortsombud,
som sedan skulle förläggas i läger vid Paris,
ledde detta till ministärens fall juni 1792.
Den mot Ludvig förbittrade
nationalförsamlingen tog ledningen; i Paris utbröt upplopp
20 juni. Det av g. genomdrivna
belägringstillståndet med uppbåd till frivillig värnplikt
ökade möjligheterna för den av Danton
inspirerade revolution, som 10 aug. s. ä. praktiskt
taget störtade monarkien. G., medvetna om
Concordiatemplet vid Girgenti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
