Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Girondister - Gironerat fält - Giroräkning (checkräkning) - Girs (Girsius), Aegidius (Eggert Larsson) - Girs, Nikolaj K. - Giry, Arthur - Gisberg, Sofia - Gise - Giske - Gíslason, Konráð
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Gironerat fält—Gislason
700
jäsningen men okunniga om
revolutionspla-nens detaljer, accepterade omstörtningen och
inträdde (Roland, Clavière m. fl.) i det
nybildade conseil exécutif, som av de
egentliga jakobinerna upptog Danton. G. tvungos
att tolerera septembermorden. Huvudsakligen
valda av departementen, bildade g. högern och
hade övervikten i konventet. Pariskommunen
blev under Robespierres ledning deras fiende.
G. voro anhängare av propaganda- och
idékriget, medan de egentliga jakobinerna senare
visade sig mera luta åt ren erövringspolitik.
Principerna skilde dock mindre, men g. förde
en personlig angreppspolitik, som bl. a. stötte
bort Danton och sammansvetsade honom med
Robespierre och Marat. En stor del av g.
medverkade till dödsdomen över konungen. Då
denne avrättats 21 jan. 1793, uteslötos
emellertid g. samma dag ur konventets
säkerhets-utskott, och partiets ministrar avgingo två
dagar senare. Dumouriez’ övergång till
fienden bröt deras makt. Då de avböjde ett
närmande av Danton, ledde detta till deras
slutliga fall. De misslyckades i sina försök att
få Marat och Hébert dömda, Robespierre
begärde g:s ställande under åtal, och ett
kommunupplopp utbröt 30 maj. G:s vältalighet i
konventet ännu 31 maj kunde ej rädda dem.
2 juni häktades 29 av g. Roland hade flytt;
även andra undsluppo; Brissot häktades 24
juni. 1 okt. följde ytterligare häktningar samt
dödsdomar av revolutionstribunalet. 31 okt.
1793 giljotinerades bl. a. Vergniaud, Gensonné
och Brissot, 8 nov. madame Roland; hennes
man tog sitt liv, Guadet dödades i
landsorten. — G. voro besjälade av starka ideal i
antik anda men kunde ej behärska och leda
de krafter de frambesvurit. Bristande
verklighetssinne, små personliga synpunkter och
överskattning av ordet på handlingens
bekostnad bragte dem på fall. Jfr även F e d
eralister. Litt.: L. Madelin, »La révolution»
(1920); G. Lenotre, »La proscription des
gi-rondins» (1927); Alma Söderhjelm, »Den stora
revolutionen», I (1927). B. H-d.
Gironerat fält [/irå-] (fr. gironne), her., ett
fält, som är kluvet, delat, styckat
och gin styckat (jfr bild). Var och
en av de härigenom uppkommande
delarna kallas g i ron el. stråle. Jfr
Sköld. H. F-d.
Giroräkning [ji’ro-] (jfr Bank, sp. 839)
kallas numera checkräkning, som
dessutom omfattar de förutvarande kreditiv- och
löpande räkningarna. O. Å.
Girs (Girsius), Aegidius (Eggert
Larsson G.), arkivman, krönikeskrivare (f.
på 1580-talet, d. 1639). Blev trol. utomlands
fil. mag., var 1620—22 lärare för Gustav II
Adolfs »kammardrängar» (»pagehovmästare»)
och blev 1627 undersekr. i Riksarkivet. 1630
blev han sekr. och 1635 assessor i Svea
hovrätt. I arkivet fick G. särskilt i uppdrag att
»compilera historias Vasorum». Resultatet
blev de sedermera på 1660-talet av J. Bergen-
hielm granskade krönikorna »Kon: Gustafs
den I och kon: Erichs den XIV chrönikor» (tr.
1670) och »Konung Johan den IlLdies
chrö-nika» (utg. 1745 av Stiernman). De ha ej
något större värde. V. S-g.
Girs, N i k o 1 a j K., se G i e r s, N. K. v.
Giry [Jiri’], Arthur, fransk historiker
(1848—99), från 1885 prof, vid École des
chartes. Han var specialist på medeltida
ekonomisk historia och främst på diplomatik. G:s
»Manuel de diplomatique» (1893; ny uppl. i
2 bd 1925) anses allmänt som ett mästerverk.
Gisberg, Sofia, konstnärinna, lärarinna
(1854—1926). Studerade vid Tekniska skolan
i Stockholm 1877—86 samt i utlandet, blev
överlärarinna vid Tekniska skolan 1887 och
föreståndarinna för kvinnliga avd. 1901.
Hennes undervisning i mönsterritning och
textilkonst har varit av stor betydelse. Bland
hennes arbeten märkas en fontän i Sundsvall,
ett stort antal illuminerade adresser samt
många kompositioner för kyrkliga och
heraldiska textilier, utförda på Licium i
Stockholm. A. G-r.
Gise, se G i z e.
Giske [gi’-], ö i Möre fylke, Norge, n. v. om
Älesund; 2,67 kvkm. omkr. 450 inv. På ön låg
gården G., under medeltiden säte för den
mäktiga Giskeätten, en gren av
Arnmöd-lingarna (se d. o.). Bland ättens medlemmar
märkas Harald Hårdrådes svärfar, Torberg
Arnesson, dennes sonson Skofte, den förste
norske korsfararen (d. 1103 i Rom), hans
sonson Nikolaus Kuvung (d. 1217) och dennes son
Pål Flida. anhängare till Skule jarl. På
mans-sidan utgick ätten 1265, då G. tillföll yngre
Bjarköätten (se d. o.).
Gislason, K o n r ä ö, isländsk språkforskare
(1808—91). G. kom 1831 till Köpenhamn, där
han 1848 blev lektor i fornnordiska språk,
1853 fick professors titel och 1862—86 var ord.
prof. Fil. hedersdr i
Lund 1868. Hans och
P. G. Thorsens uppl.
av »Hrafnkell
Freys-godes saga» (1839) blev
grundläggande i
metodiskt avseende. »Um
frumparta islenzkrar
tfingu f fornöld» (Om
det isländska språkets
grundbeståndsdelar i
forntiden; 1845) var
den första moderna
framställningen av den
klassiska fornisländskans ljudlära, full av
värderika iakttagelser. På grundvalen av dessa
begynte han sedermera utgiva en »Oldnordisk
formlære» (1 h., innehållande ljudläran, 1858).
För det på G:s m. fl:s initiativ stiftade Nordiske
litteratursamfund utgav G. nya kritiska uppl.
av fornisländska texter: »Droplaugarsonasaga»
(1847), »Tvær sögur af Gfsla Sürssyni» (1849),
»Föstbræörasaga» (1852) och »Njäla» (i
förening med E. Jönsson, 1875) med värdefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
