Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giurgiu, Giurgevo - Giusti, Giuseppe - Giustiniani - Giusto - Givenchy - Givet - Gize, Giza, G(u)izeh - Gizzur (Gissur) - Giöbel, Selma - Giöe - Gjallarbron - Gjallarhorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Giusti—Gjallarhorn
706
urspr. en genuesisk koloni, anlagd på
1300-talet och uppkallad efter Genuas skyddshelgon
San Giorgio, har som viktig strategisk punkt
spelat en roll i de rysk-turkiska krigen.
Under världskriget övergick tyska Donauarmén,
tillhörande häravd. Mackensen, 27 nov. 1916
Donau vid G. och erövrade staden.
Befästningarna äro numera nedlagda.
Giusti [d$o’sti], G i u s e p p e, italiensk
författare (1809—50). Blev 1834 jur. dr, därpå
advokat, deltog i de italienska
frihetsrörelserna och var flera gånger deputerad. Bland
hans skrifter i
obunden form, delvis av
stort språkligt
intresse, märkes en
postumt utg. samling av
hans brev,
»Epistola-rio» (1863). G. var
framstående lyrisk
diktare, men sitt rätta
fält fann han i den
politiska satiren, för
vilken han var sitt
lands mest
framstående exponent. Ilan
gisslade Italiens politiska och sociala
missförhållanden samt gav även gripande
uttryck åt strävandet efter ett fritt och enat
Italien. Figurerna i hans satiriska dikter ha
ofta blivit stående typer. G:s satirer riktade
sig mot Österrike (»Dies iræ» m. fl.), adeln,
prästerskapet, byråkratismen (särskilt i »Il
gingillino»), lotterispelet (»Il sortilegio» och
»Apologia del lotto»), det politiska
sektväsendet (»Delenda Carthago») m. m. G. betraktas
som en av Italiens klassiska diktare, och en
rik litteratur har vuxit upp kring hans namn
och verk. — G:s dikter utkommo f. ggn
samlade under titeln »Versi ed ite ed inedi te di G.
G.» (1852). En god biografi finnes i en av
Carducci utg. uppl. (1889). K. A. H.
Giustinia’ni [d^os-], italiensk adelssläkt,
urspr. från Venezia. Markis Vincenzo G.
(d. i början av 1600-talet) i Rom samlade
värdefulla tavlor, avbildade i kopparstick (322 st.,
Galleria Giustiniana) 1631, nu delvis i Berlin.
Giusto [d$o’stå], it., mus., riktig, passande
(t. ex. allegro giusto, avgjort raskt, tempo
giusto, lämpligt tidmått).
Givenchy [^iväJT], namn på flera orter i
Frankrike: G. -en-Gohelle [-ä-gåä’l], by
i dep. Pas-de-Calais, 11 km n. om Arras (se
A r r a s, kartan), låg under världskriget länge
i stridslinjen; strider utkämpades där i
synnerhet 21 maj—2 juni 1916. — G. -1 è s - L
a-bassée [-lä-labase’], by i dep.
Pas-de-Calais, 3 km v. om La Bassée, låg även nära de
befästa linjerna; strider utkämpades där
särskilt i mitten av okt. 1914 och 25 jan. 1915.
Givet føivä’], stad i fr. dep. Ardennes, på
båda sidor om Meuse och vid belgiska
gränsen; 5,519 inv. (1921). Marmorbrott. G. var
förr en av Frankrikes starkaste fästningar.
Fortet Charlemont reser sig ovan staden
på en brant och svårtillgänglig klippa; det
anlades 1555 och fullbordades av Vauban;
intogs av tyskarna 31 aug. 1914.
Gize, G i z a, G(u)i z e h, stad i övre
Egypten, huvudstad i prov. G. (1,060 kvkm
kulturland, 589,902 inv. 1927), på Nilens vänstra
strand, snett emot Kairo, dit en 406 m lång
järnbro leder; 18,714 inv. (1917). Ett av
ke-diven Ismail vid G. uppfört palats var 1890—
1903 egyptologiskt museum (»G.-museet») och
är nu polyteknisk högskola. 8 km v. om G.
ligga de tre stora pyramiderna och sfinxen.
Se Egypten (sp. 381 samt bild 6 och 21),
Pyramid och Sfinx.
Gizurr (G is sur), vanligt förnamn i en
namnkunnig isländsk storbondesläkt, H a
u-kadalingarna. — 1. Stamfaderns, G.
Teitsson vites, sonson G. I s 1 e i f
s-son efterträdde sin fader, I s 1 e i f, Islands
förste infödde biskop (1056), i
biskopsämbetet. Enligt Adam av Bremen styrde han i
36 år (1082—1118) Island, som hade han varit
en konung. G. avstod inkomsterna fråä n.
fjärdingen, varigenom 1106 Hola biskopsdöme
kunde upprättas. På G:s initiativ företogs
även den första folkräkningen i norden. —
G. Thorvaldsson, vanl. kallad G. j a r 1
(1209—68), var gift med Snor re Sturlassons
dotter Ingeborg och indrogs i de strider, som
söndersleto Sturlungasläkten, näml, mellan
Snorre och hans barn på den ena sidan samt
Snorres broder Sighvat och dennes son Sturla
på den andra. Sturla tog G. till fånga och
tvang honom att svärja sig trohet. Då Snorre
1237 drog till Norge, företog G. ett tåg till
n. delen av Island, och i slaget på örlygsstad
(1238) stupade Sighvat och Sturla. I Norge
ådrog sig Snorre konung Håkon Håkonssons
ovilja och återvände trots konungens förbud
hem. På uppdrag av Håkon drog G. 1241 med
sjuttio man till Reykholt och dödade Snorre
(22 sept.). Senare for G. till Norge och gjordes
1258 av konung Håkon till jarl över Island.
Han förmådde (1262—64) de övriga
hövdingarna att svärja Norges konung trohet. G. var
en betydande men från alla hänsyn frigjord
personlighet. Litt.: »Sturlunga saga»; Jön
Porkelsson, »Æfisaga Gissurar Porvaldssonar»
(1868); B. Th. Melsted, »Pættir ür Islendinga
sögu» (1900—09). C. R.*
Giöbel [jo’-], Selma, mön ster riter ska (1843
—1925). Studerade först skulptur; upptog
senare målning och mönsterritning för vävda
tapeter, mattor o. a. textilier. Hon inlade
stora förtjänster om svensk konstslöjd, bl. a.
som ledarinna 1885—98 av Svensk
konst-slöjdutställning S. Giöbel, 1896 ombildad till
aktiebolag.
Giöe [gö’e], dansk ätt, se G ö y e.
Gjallarbron, nord, myt., en guldbelagd bro
över floden Gjoll, på gränsen mellan de
levandes och de dödas värld.
Gjallarhorn, nord, myt., enl. Snorres Edda
Heimdals horn, vari han blåser, när ragnarök
stundar. Sannolikt betyder G. »hornet Gjoll»
VIII. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
