Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjallarhorn - Gjalski, Ksaver Šandor - Gjedde, Ove - Gjedser - Gjellerup, Karl - Gjelsvik, Nikolaus Mathias - Gjemsö kloster, Gimsö kloster - Gjende - Gjentofte - Gjessing, Marcus Jacob - Gjinokastër - Gjorgjevitj, Vladan - Gjukungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Gjalski—Gjukungar
708
(= det gälla). I ett annat sammanhang
omtalar Snorre G. som ett dryckeshorn, varmed
jätten Mimer dricker mjöd ur visdomsbrunnen
vid Yggdrasils rot. (E. W-én.)
Gjalski [dja’-], Ksaver Sando r, pseud.
för Babic, L.
Gjedde [ge’de], Ove, dansk amiral (1594—
1660). Sändes 1618 av Kristian IV till Indien,
där han avslöt köpet
av Trankebar. 1644
var G. jämte amiral
Pros Mund
befälhavare över en sjöstyrka,
som utanför Listerdyb
vid Slesvigs västkust
blockerade den i
Holland för Sveriges
räkning av Louis De Geer
utrustade flottan;
denna bröt sig ut men
återvände till Holland.
G. blockerade s. å. en
tid Göteborg. 1645 blev han riksråd och
riksamiral; under 1658 års krig tillfångatogs han
av svenskarna. Litt.: A. Munthe, »Svenska
sjöhjältar», 5: 1 (1905). ö-g.
Gjedser, se G e d s e r.
Gjellerup [gä’I-], Karl, dansk författare
(1857—1919). Student 1874, tog G. 1878 teol.
examen, ehuru då redan fritänkare och
anhängare av G. Brändes. I självbiografiska
berättelser, »En
idealist» (1878), »Det unge
Danmark» (1879) och
»Germanernes lærling»
(1882), samt
diktsamlingen »Rödtjörn»
(1881) polemiserade G.
mot kyrka och
samhälle men visade sig
samtidigt förtrogen
med tysk spekulativ
idealism. En lång
ut-rikesresa bragte den
idylliskt realistiska
novellen »Romulus» (sv. övers. 1884) och den
mot Georg Brändes hätska »Vandreaaret»
(1885). Efter att ha äktat en tyska och bosatt
sig i Tyskland skrev han den fina romanen
»Minna» (1889), den ironiskt filosoferande
sagan »Pastor Mors» (1894) samt den märkliga
och gripande bondeskildringen »Mollen» (1896;
»Kvarnen», 1921). Med legenddramat
»Offeril-dene» (1903) vände han sig till
indiskt-buddisti-ska motiv, som fylla de breda prosaböckerna
»Pilgrimen Kamanita» (1906; sv. övers. 1908)
och »Verdensvandrerne» (1910; sv. övers. 1911),
medan »Rudolph Stens landpraksis» (1913)
behandlar samtidens Danmark, »Guds venner»
(1916; sv. övers. 1918) reformationstiden och
den mäktiga »Den gyldne gren» (1917; sv.
övers. 1919) Tiberius’ tid. G. utgav också ett
par diktsamlingar, 1889 och 1910, ett dussin
dramatiska verk (bl. a. »Brynhild», 1884, och
»Wuthhorn», 1893) och ett arbete om Richard
Wagner (sv. övers. 1899). G. fick 1917 halva
Nobelpriset i litteratur. — Ofta formlöst
mångordig, alltför litterär och resonerande,
var G. likväl betydande genom egenartad
personlighet och energisk intellektuell och
ideell strävan samt ett par betydande
realistiska karaktärs- och miljöteckniiigar. Litt.:
Uppsats av F. Vetterlund i Nord. Tidskr.
(1917); »K. G.....Sein Leben in
Selbstzeug-nissen und Briefen» (2 bd, 1921—23). R-n B.
Gjelsvik, Nikolaus Mathias, norsk
rättslärd (f. 1866). Blev 1897 docent och är
sedan 1906 prof, vid Oslo univ. 1905—07 var
han Nobelinstitutets konsulent i folkrätt och
1905 sekr. åt de
norska underhandlarna i
Karlstad. Han är
ivrig målman, ordf, i
Det norske samlag
sedan 1903, i Norigs
ungdomslag 1906—15
och i Norigs mållag
sedan 1912. Bland G:s
skrifter må nämnas,
utom flera
privaträttsliga avh., »Lærebok i
folkerett», I (1915),
och »Lærebok i mil-
lomfolkeleg privatrett», I (1918), och »Die
norwegisch-schwedische Union, ihr Entstehen
und ihre Lösung» (1912; tills, m. A. Aall). G.
har till landsmålet översatt en rad lagar samt
livligt deltagit i den politiska diskussionen.
Gjemsö kloster, Gimsö kloster (fno.
Gymseyjar klaustr), fordom norskt
nunnekloster av benediktinorden, s. om Skien, på
Klosteröya i Skienselven, stiftat omkr. 1110.
Nedbrann till grunden 1546.
Gjende, norsk sjö i Jotunfjällen; 14,3
kvkm, 979 m ö. h., 146 m djup, 18 km lång
och omkr. 0,7 km bred. G., som är mycket
besökt för sin naturskönhet, omges av väldiga
fjäll. Intill G. flera turisthyddor. Avrinner
genom Sjoa till Gudbrandsdalslågen.
Gjentofte, se Gentofte.
Gjessing, M a r c u s J a c o b, norsk pedagog
och präst (f. 1871). Blev 1899 rektor vid
Stavanger lärarseminarium, 1901 skolinspektör i
Ålesund samt sognprest 1908 i Stord och 1916
i Kragerö. G. har utövat ett utomordentligt
flitigt författarskap i aktuella teologiska,
pedagogiska och sociala frågor, framför allt i
norska, danska och tyska tidskrifter.
Uppmärksammade äro hans kyrkliga årsöversikter,
sedan 1899 (»Kirkelig liv i Norge» i dansk
Teologisk Tidsskrift), jämte inlägg i
psalmboks-frågan. Nämnas må även avh. »Om Jesu
Christi opstandelse» (1899). Från sekelskiftet
har G. framträtt som representant för
utpräglat frisinnad teologi. A. G-w.
Gjinokaster, se Argyrokastro.
Gjo’rgjevitj, Vladan, se Djordjevic, V.
Gjukungar, »Gjukes ättlingar». Enl.
Eddans hjältesånger och Volsungasagan hade
kung G j u k e ett mäktigt rike s. om Rhen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
