- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 8. Fröman - Gullabo /
709-710

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjukungar - Gjutform - Gjutjärn - Gjutning - I. Järngjutning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

709

Gjutform—Gjutning

710

[-Bläster-inlopp-]

{+Bläster-
inlopp+}

Dörr för
rengöring

For mor

[-Tappränna-]

{+Tapp-
ränna+}

Bild 1. Kupolugn.

Med sin maka, den trollkunniga Grimhild,
hade han sönerna Gunnar, Hogne och Guttorm
samt dottern Gudrun, som äktade Sigurd
Favnesbane och, sedan denne blivit dräpt av
sina svågrar, blev omgift med hunnerkonungen
Atle. — G. kallas även n i f 1 u n g a r, och den
tyska »Nibelungenlied» innehåller en delvis
annan version av sägnerna. Om denna och dess
historiska underlag se Nibelungenlied.

Gjutform, se Gjutning.

Gjutjärn, järnlegering, som nyttjas för
framställning av vanligt gjutgods. G. är ett
tackjärn, som utom kol även innehåller vissa
andra ämnen (kisel, svavel, fosfor, mangan),
vilka göra det lättsmält och tunnflytande
samt giva det egenskapen att utvidga sig i
stelningsögonblicket, så att det fyller
formarna väl och ger skarpa avgjutningar. Se
Gjutning och Järn. E. S. B.

Gjutning, i vidsträckt bemärkelse varje
tekniskt förfarande, varigenom ämnen i smält
eller flytande tillstånd bibringas former, som
de vid stelnandet bibehålla. Genom g. formas
många metaller och
legeringar, stearin, vax, gips,
cement och betong etc.
Därvid förekommande
arbetsprocesser avse att
överföra gjutmaterialet i för
g. lämplig form (genom
smältning, utröring med
vatten etc.), framställning
av den form, i vilken
materialet skall gjutas, samt
det färdiga föremålets
befriande från formen jämte
eventuell efterarbetning.
Största betydelsen ha g.
av metaller samt på
senare tid
betong-gjutning (se B
e-to n g).

I. J
ärngjut-ning är en
jämförelsevis ung gren
av gjuteritekniken,
med säkerhet känd
i Europa först
under 1400-talet.
Numera är den ett av
de viktigaste
sätten att forma
järnet för dess
mångskiftande användning inom
maskintekniken, byggnadskonsten och
det dagliga livet.
För gjutgodsfram-

ställningen nyttjas mest grått tackjärn, som
lämpar sig bäst och är lätt att efterarbeta.
Tackjärnet smältes i kupolugn (bild 1), varvid
man blandar olika slag av nytt tackjärn
ävensom tackjärnsskrot för att få lämplig
sammansättning, svarande mot den önskade lätt-

flutenheten vid g. samt hårdhetsgraden och
hållfastheten mot olika påkänningar och mot
slitning i godsets färdiga tillstånd.
Smältningen sker kontinuerligt, så länge g. pågår,
i det att tackjärn och koks påfyllas i
omväxlande skikt. På någon höjd från ugnsbottnen
äro runt om ugnen anbragta åtskilliga
formor (se Forma 2) för införande av den
för förbränningen nödiga blästerluften, som
först fördelas i en kring ugnen gående b 1 ä s-

Bild 2. Bärskänk.

t e r 1 å d a. För järnets tappning finnes ett
spetthål, som före tappningen hålles tilltäppt
medelst en lerplugg. För att åstadkomma
den erforderliga blästern i kupolugnen
använder man högtrycksfläktar och
kapselblås-maskiner. Vid g. av mycket stora föremål
nyttjas någon gång flamugn för smältning.
Tackjärn för aduceringsgods (se A d u c
e-ring) smältes i deglar, kupolugn, flamugn
eller, mera sällan, i konverter. —- Det smälta
järnet tappas i skänkar (bild 2 och 3), som
transporteras till gjutplatsen. Järnet gjutes
i formar, vanl. av sand och omslutande ett
hålrum av samma form som det avsedda
föremålet. För att formen skall få nödig
styrka, måste sanden ha tillräcklig lerhalt,
varjämte man för att hindra den att bränna
fast vid det smälta järnet inblandar
sten-kolspulver och dessutom bestryker formens
innersidor med grafit, träkolssot, talk eller

Bild 3. Kranskänk med tippanordning.

s. k. blacking etc. Vid råsandsfor
inni n g torkas icke formen, vilket däremot
är fallet vid torrsandsformning, då
även lerrikare sand nyttjas. I stället för
sandformar användas i vissa fall formar av
järn, ko k il le r. Sådana nyttjar man även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdh/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free