Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjutning - II. Stålgjutning - III. Gjutning av andra metaller och metallegeringar - IV. Konstgjutning - V. Gipsgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Gjutning
714
benägenhet för biåsbildning samt högre
gjut-ningstemp., vilken nödvändiggör en
eldhär-digare form. Denna bestrykes på insidan med
grafit eller kvartspulver, varjämte
ingöts-öppningarna förses med stora sjunkgöt,
d. v. s. i formen utarbetade behållare, i vilka
metallen får nå upp, så att den i själva
formen befintliga metallen står under ett visst
tryck vid stelnandet. Den härvid bildade
stålklumpen, som fasthänger vid föremålet
genom ingötet, benämnes sjunk huvud.
Det färdiga godset måste underkastas
glödg-ning för borttagande av skadliga inre
spänningar. Nutidens fullkomnade metoder
tilllåta framställning av de största rammar,
stävar och roderstativ på fartyg i helgjutet stål.
Kanoner gjutas numera vanl. av stål.
III. Gjutning av andra
metaller och metallegeringar, ss.
mässing, rödmetall, zink, tenn och brons, utföres
även på i huvudsak ovan beskrivna sätt med
de modifikationer, som betingas av olika
metallurgiska egenskaper, smältpunkt och
förhållande vid stelnandet. Smältningen sker
nästan uteslutande i d e g 1 a r, som upphettas
i murade, fasta ugnar eller i modernare
degel-ugnar för eldning med brännolja eller koks,
vanl. utförda med anordning för tippning (bild
9). — G. av brons var en redan i
förhistorisk tid känd konst och utfördes mestadels
i formar av sten, lera eller sand (se därom
Bronsåldern, sp. 17). I senare tid ha
allmogesmycken av tenn m. m. gjutits på
samma sätt. Formningen sker för tekniska
ändamål numera i fin och ganska lerrik
formsand. Av metallgjutgods framställes en mängd
maskindelar, t. ex. armatur för gas, vatten
och ånga, lager och propellrar m. m., samt
beslag till möbler, fordon och båtar, låsdelar
o. s. v. Se även Klockgjutning.
IV. Konstgjutning är en särskild art av
metallgjutning (se III ovan), avser avgjutning
av konstnärliga modeller och har till uppgift
att troget återgiva originalen. Det mest
använda materialet är brons (se d. o.), men även
guld, silver, järn, tenn m. m. förekomma som
material. Flera formningssätt finnas. De gå
vanl. ut på att mellan en kärna och en
omgivande mantel, vars hålighet noga återger
originalets form, få ett tomrum, svarande mot
tjockleken av det metallskikt, varav
konstverket skall bestå. Äldst modellerades
konstverket i ett på en kärna anbragt vaxlager,
och därefter formades på originalet en mantel,
s. k. förlorad form (ü cire perdue; eg. »med
förlorat vax»). Hålrummet fick man genom
att smälta bort vaxlagret mellan manteln och
kärnan. Sedermera utfördes manteln efter ett
original i annat ämne än vax, för att originalet
ej skulle gå förlorat vid formens framställning.
Sedan manteln framställts i ett lämpligt
antal delar (bindstycken), försågs den på insidan
med ett lager av vax, och sedan den därefter
hopsatts, utfördes i denna en kärna, varefter
vaxet bortsmältes som förut. Numera avfor-
mas originalet i torrsand (sand
formnings-metoden). De så erhållna bind.-tyckena
förenas medelst gips till kåpstyckeu och dessa i
sin tur till en kärnan helt omslutande kåpa
Bild 8. Modellplatta med 21 modeller till T-rör.
eller mantel. Sedan denna invändigt
bestru-kits med olja eller nikt (Lycopodium), formas
efter manteln en kärna av formsand. För att
skaffa rum för bronsen borttager man först
manteln, varefter man från hela den
fristående kärnan bortskrapar ett lager, som i
tjocklek svarar mot det blivande gjutgodsets.
Därefter hopfogas manteln kring kärnan, och
gjutningen kan ske. — K. H. M. Elmquist (se
d. o.) och H. Bergman ha utexperimenterat
metoder, som icke kräva dyrbart efterarbete.
V. Gipsgjutning är en
konstgjut-ningen närstående teknik, som för
bildhuggaren och bildgjutaren är av stor betydelse.
Avgjutning av ett i lera modellerat konstverk sker
på så sätt, att man på modellen medelst höga
kanter av lera avgränsar så stora partier, som
kunna avformas på en gång, varefter flytande
gips övergjutes. Sedan alla på detta sätt
utförda formstycken äro färdiga, sammansättas
de till en fullständig h å 1 f o r m, som omgives
av en tjock gipsmantel, vilken samman-
Bild 9. Tippbar inetallsmältugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
