Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimmer - Glimmerskiffer - Glimminge - Glimmingehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Glimmerskiffer—Glimmingehus
760
järn eller, ehuru sällsynt, mangan. De
magnesium- och järn- (resp, mangan-) haltiga g.
kunna sammanfattas som Mg-Fe-glimrar, de
övriga sägas vara alkaliglimrar. Av
Mg-Fe-glimrarna är den vanl. gulbruna till
brunröda, i kristallina kalkstenar uppträdande
phlogopiten järnfattig. Den gråaktigt
vita till svarta, järnhaltiga men
magnesium-fria litioniten eller z i n n walditen i
topas- och tennmalmförande graniter samt i
greisen (se d. o.) för litium jämte kalium. Den
vissa manganmalmer åtföljande, brons- eller
kopparröda manganofyllen står nära
phlogopit men för några procent mangan.
Övriga Mg-Fe-glimrar sammanfattas som
b i o t i t (ofta även kallad m ag n e si
a-glimmer), vilken till färgen är brun till
svart. De järnrikaste svarta biotiterna med
mycket låg magnesiumhalt kallas 1 e p i
domelan. Återstående biotiter indelas efter
den optiska orienteringen i meroxen
(vanlig biotit) och a n o m i t. Biotit utgör en
primär beståndsdel av de flesta eruptiva och
metamorfa bergarter (se Bergart).
Alkali-glimrarna (m u s k o v i t el. kaligli
m-m e r, paragonit el. natronglimmer
och den litiumhaltiga lepidoliten) äro
alla ljusa till färgen och kunna endast
kemiskt skiljas från varandra. Lepidoliten, som
jämte litioniten betecknas som en 1 i t i o
n-g 1 i m m e r, uppträder endast på vissa
peg-matit- och granitgångar, och av paragonit äro
endast några få förekomster i kristallina
skiffrar kända. Viktigast av alkaliglimrarna
är muskoviten, som utgör en primär
beståndsdel i vissa graniter och många pegmatiter
samt är vanlig i de flesta metamorfa
bergarter och sedimentära bildningar. Vid
omvandlingen av sådana mineral som t. ex.
fält-spat, nefelin, leucit, andalusit och cordierit
bildas ofta muskovit. Den i t. ex.
fylli-ter förefintliga, finfjälliga eller täta, ofta
sidenglänsande muskoviten kallas s e r i c i t.
— G. har stor teknisk användning i
elektrotekniken och som värmeisolerande material,
vidare i tapetindustrien samt för beredning
av luftbeständiga färger och s. k. glitter m. m.
I vissa fall brukas storbladig, genomskinlig
g. i st. f. glas. — Enl. nyare undersökningar
torde g., särskilt biotiten, vara en mycket
viktigare källa för tillgången på lösliga
kali-salter i Sveriges åkerjordar än den under de
i norden rådande klimatförhållandena
svårare sönderdelbara kalifältspaten, som förr
ansetts spela den största rollen. N. Zn.
Glimmerskiffer, en skiffrig, ljusare el.
mörkare, metamorf bergart (se B e r g a r t s
me-t a m o r f o s), som väsentligen består av kvarts
och redan för blotta ögat urskiljbara
parallell-anordnade glimmerfjäll. Där g. låter klyva
sig i tunna, jämna plattor, kan den användas
till takskiffer och plansten. På grund av sin
eldfasthet har g. ofta använts till murning av
ugnar, särskilt »stället» i en masugn (därav den
gamla benämningen ställsten för g.). N. Zn.
Glimminge, gods i Vallby socken,
Kristianstads län, bestående av Glimmingegård;
tax.-värde 550,800 kr. (1927). G. har tillhört
släkterna Ulfstand, Rosencrantz och
Beck-Friis, köptes 1834 av lagman T. Sylvan och
kom med hans dotter genom giftermål åter
till släkten Rosencrantz. Efter hennes död
1923 såldes G., varvid Rosencrantzska
arvingarna 1924 till staten skänkte gårdens fasta
stenhus Glimmingehus (se d. o.). Litt.: Adèle
Rosencrantz, »Beskrifning öfver
Glimmingegård» (1909). B. H-d.
Glimmingehus.
Glimmingehus, den enda i sitt ursprungliga
tillstånd bevarade riddarborgen i norden,
tillhörde förut Glimminge (se d. o.) gods men är
sedan 1924 statsegendom. Borgen uppfördes
1499 av danske »lensmanden» på Gotland Jens
Holgersen Ulfstand. G. är 30 m långt, 12 m
brett, 15 m högt från marken till takfoten
och 25,8 m till gavelspetsen, Det är uppfört
i fyra våningar av ohuggen sandsten med
hörnstycken, dörr- och fönsteromfattningar
samt de två nedre trapporna av finhuggen
kalksten från Gotland. Över ingången är
an-bragt en inskriftstavla med bilder av Ulfstand
och hans båda gemåler. Yttermurarna äro
nederst 2,38 m, överst 1,8 m tjocka. Det inre
Övre borgstugan på Glimmingehus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
