Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimmingehus - Glimsläktet - Glimåkra - Glinder - Glinka, ätt - Glinka, Konstantin Dimitrievitj - Glinka, Michail Ivanovitj - Glint, Glintlinje - Gliom - Glion - Glires
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Glimsläktet—Glires
762
visar intressanta försvarsanordningar jämte
skulpturer av Adam van Düren, trol. husets
byggmästare. Litt.: O.Rydbeck i »Svenska slott
ocn üerresäten. I. Skåne» (1912); A. Hahr,
»Studier i nordisk renässanskonst» (1913), »Skånska
borgar», 5—6 (1917), och »Skandinaviska
adels-borgar» (1927); P. A. Olsson, »Skånska
herreborgar» (1922); uppsatser i Hist. Tidskr. f.
Skåneland, bd 2 (1906) av L. Weibull och bd 4
(1912) av N. Lithberg. samt i Fornvännen 1926
av S. Anjou och 1927 av S. Anjou, N.
Lithberg och B. Thordeman. (A. H-r.)
Glimsläktet, Siléne, tillhör
nejlikväxternas familj (underfam. Silenoideae) och
omfattar omkr. 300 arter, en—fleråriga örter,
de flesta i Medelhavsområdet. Blommorna äro
5-taliga, med 10 ståndare och 3—5 fria stift.
Fröhusen öppna sig med 6—10 tänder och
äro i regel ofullständigt 3—5-rummiga. I
Sverige finnas 7 inhemska arter. Den fleråriga
backglimmen, S. nutans, som växer
allmänt på torra backar, har vanl. finhåriga,
2—4 dm höga stjälkar och i tvåsidigt knippe
ordnade vita blommor, som stå öppna om
nätterna. Kronbladen äro djupt kluvna. N a
1t-g 1 i m, S. noctiflora, som likaledes är
natt-blommande, är tvåårig och växer (mindre
allmänt) på åkrar. Stjälk och blad beklädas med
klibbiga glandelhår. T a r a 1 d, S. latifolia (8.
venosa), har stjälk och blad glatta och fodret
starkt uppblåst, nätådrigt. Den är flerårig
och växer på torra åkerrenar och backar.
F j ä 1 1 g 1 i m, S. acaulis, bildar livligt gröna
tuvor el. mattor på fuktig berggrund i fjällen
och har ensamma, ljusröda, oftast enkönade
blommor. Med utländskt »gräsfrö» har på
senare tid inkommit S. dichotoma; den har
vita blommor i ensidiga knippen och
uppträder som ogräs i förstaårsvallar. Som
prydnadsväxt odlas bl. a. den glatta, rödblommiga,
vanl. enåriga S. Armeria, och den anträffas
ej sällan förvildad. G. M-e.
Glimåkra, socken i Kristianstads län, ö.
Göinge härad, n. ö. om Hässleholm; 162.01
kvkm, 3,522 inv. (1928). Genomflytes av
Glim-åkraån och Sibbhultsån (till Helgeån) samt
ut-göres till största delen av skog och mossar.
2.236 har åker, 12.536 har skogs- och
hag-mark. Granitindustri. G. stationssamhälle har
825 inv.; glasbruk, snickeri- och
stärkelsefabriker. Pastorat i Lunds stift, ö. Göinge
kontrakt. Litt.: T. B. Lundberg, »Bilder och blad
ur G. sockens krönikebok» (3 dir, 1925—27).
Glinder, se Fiskredskap, sp. 498.
GlFnka, rysk adelsätt av polskt ursprung.
— Sergjej Nikolajevitj G. (1776—
1847) bekämpade i sin tidskrift Russkij
Vjest-nik (1808—24) det franska inflytandet, skrev
historiska skådespel och avh. i rysk historia.
— Hans broder Fedor Nikolajevitj G.
(1786—1880), urspr. officer och en av
deka-bristernas (se d. o.) förelöpare, skrev folkliga
soldathistorier, sentimentala idyller och
spi-ritistiskt anstuckna dikter. Om deras brorson
M. I. G. se nedan. A. A-t.
Gli’nka, Konstantin Dimitrievitj,
rysk geolog och markforskare (1867—1927).
G. var lärjunge och medarbetare till den
ryska markforskarskolans grundläggare, V. V.
Dokutsjajev, samarbetade sedan med N. M.
Sibirtzev vid lantbruksinstitutet i Nowo
Alex-andria vid Warschau och blev där 1901 den
sistnämndes efterträdare som prof, i
marklära. Han blev april 1927 den förste
professorn i marklära vid Sovjetunionens
vetenskapsakademi i Leningrad. Den främst av
honom för västerlandet bekantgjorda ryska
forskningsriktningen ådagalade klimatets
starka inflytande på marken, så att det i
många fall blir bestämmande för jordmånens
egenskaper och typ. Förut hade marken eller
jordmånen oftast uppfattats som ett rent
geologiskt begrepp. G. sammanfattade den ryska
markforskarskolans resultat m. m. i »Typen
der Bodenbildung» (1914), samlade kring
sig framstående lärjungar från olika länder
och påverkade starkt markforskningen i alla
länder.
GlFnka, Michail Ivanovitj, rysk
tonsättare (1804—57), brorson till F. N. G. (se
släktöversikten). Vann 1836 med sin folkliga opera
»Sjisn za tsarja» (Livet för tsaren; ej given
i Sverige) avgjord
framgång. Han hade
där byggt sin musik
på folkliga melodier
och danser. G.
fortsatte sedan i samma
anda men måste ofta
av hälsoskäl uppsöka
sydligare klimat
(Italien, Spanien) och lät
där även påverka sig
av dessa länders
folkton (»Jöta arogonese»
m. fl.). Av hans
sce
niska musik vann även »Ruslan i Ljudmila»
(1842; text efter Pusjkins dikt) beaktande.
G. skrev även romanser, kammarmusik och
pianostycken. Hans memoarer utkommo 1887.
Biogr. av N. Findeisen (1897; ry.), M.
Mon-tagu-Nathan (1916; eng.) och O. v. Riesemann
(1923; ty.). T. N.
Glint, Glintlinje, tvärt avskuren brant
av sedimentära bildningar, vilken bildar
antingen en kustlinje eller en gräns mellan en
högre och en lägre landyta. Urspr. kallades
Estlands mot Finska viken brant stupande
kust av kambro-siluriska lager g. (jfr
Estland, pl. 1, övre bilden); namnet har sedan
blivit ett appellativ. Jfr Klint. K. A. G.
Gliom [gliå’m]. Stödjevävnaden el.
bindesubstansen i det centrala nervsystemet företer
en helt annan byggnad än bindväven i övriga
organ och kallas gliavävnad. Svulster
(tumörer), som (väsentligen) bestå av sådan
vävnad, kallas g.; de förekomma oftast i
hjärnan, ryggmärgen och näthinnan. G. F-r.*
Glion [gliä’], se Montreux.
Glires, zool., se G n a g a r e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
