Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glis - Glissad - Glissando - Glisson, Francis - Glissonska kapseln - Glitner - Glittertind - Gljeb - Glob - Globen - Globeteatern - Globetrotter - Globigerina, Globigerinaslam - Globiocephalus - Globoider - Globoskop - Globularia - Globuliner - Globus hystericus - Glochidium, Glochidier - Gloeosporium - Glogau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Glis—Glogau
764
Globularia vulgaris.
Glis, zool., se Sjusovare.
Glissa’d (fr. glissade, av glisser, glida), ett
i sällskapsdanser och balett ofta förekom
mande danssteg: foten föres åt sidan (framåt,
tillbaka) utmed golvet, och den andra foten
släpas långsamt efter. L-a S.
Glissa’ndo [-då], it., mus., glidande;
utmärker, att fingrets nagelsida skall snabbt
glida över pianots tangenter.
Glisson [glisn], Francis, engelsk läkare
(1597—1677), lärare i anatomi vid College of
physicians i London 1639, dess president 1667
—69. Deltog i grundandet av Royal society.
G. var framstående som både anatom, fysiolog
och patolog. Han gav den första, klassiska
skildringen av engelska sjukan (1650), utgav
en för sin tid mönstergill monogr. om levern
(1654) och var den förste, som ortopediskt
behandlade ryggradskrökningar (1660). I
fysiologien införde han begreppet retbarhet.
Glissonska kapseln [gli’sn-], den först av
F. Glisson (se d. o.) noggrant beskrivna täta
bindvävsskida, som i levern omsluter
portåderns, leverartärens och levergångarnas
förgreningar. R. T-dt.*
Glitner, nord, myt., guden Forsetes boning;
vilar på guldpelare och är täckt med silver.
Glittertind, Norges och Jotunfjällens näst
Galdhöpiggen högsta bergstopp; 2.453 m.
Täckes av en snöhätta, som stundom når 30 m
över bergets topp, d. v. s. 15 m över
Galdhöpiggen. Bestiges från ö. (Visdalen) eller s.
över Glitterbreen. G. avbildas på plansch till
art. Norge.
Gljeb, se Boris och Gljeb.
Glob (lat. glo’bus, klot), ett kring en axel
vridbart klot, varpå avbildats jordens yta
(jordglob) eller den skenbara
himmels-sfären (h i m m e 1 s g 1 o b). Även g. av månen
och planeten Mars förekomma. Vid
framställandet av g. plägar man sammanklistra förut
färdigtecknade, av meridianer och paralleller
begränsade pappersblad.
Globen, kartografisk tidskrift, se
Generalstabens litografiska anstalt.
Globeteatern [glåub-]. se Engelsk
teater och London, teatrar.
Globetrotter [glåu’btråto], eng. (av globe,
jordklot, och trot, trava), »långturist», som
färdas jorden runt el. till flera världsdelar.
Globigerlna, Globigerlnaslam, se
Djup-havsbildningar.
Globiocèphalus, zool., se Valar.
Globolder, bot., se V a k u o 1.
Globoskop [-skå’p], se Skioptikon.
Globularia, det största släktet inom den
artfattiga fam. Globulariaceae bland
sympeta-lerna, med omkr. 17 arter (örter el. buskar),
företrädesvis i Medelhavsländerna. Långt
utom släktets övriga utbredningsområde växer
på kalkhällar på Öland och Gotland
bergskrabba (G. vulgaris), en 1—2 dm hög.
flerårig ört, med hela, läderartade blad, de flesta
i rosett vid stjälkens bas, och långskaftat
huvud med små, ljusblå blommor. G. M-e.
Globullner, med albuminerna (se A 1 b
u-m i n) nära besläktade äggviteämnen. De skilja
sig från albuminerna genom att de icke äro
lösliga i rent vatten. 1 lösningar av utspädda
neutralsalter och alkalikarbonater äro de
däremot lösliga. De utfällas lätt av salter.
Vid spjälkning lämna de mycket glykokoll
(se d. o.). Bland de viktigaste g. märkas
ägg-g. i äggula, serum-g. i blod, vitelin i äggula,
aleuronäggvitan i frönas yttre cellskikt (är
besläktad med vitelin), edestin i hamp- och
linfrö, gliadin i vete, avenin i havre, hordein
i korn, zein i majs, legumin i ärter, faseolin
i bönor och kristallin i ögats kristallins. I. B.
Glo’bus hystèricus (av lat. glo’bus, klot),
ett i hysteri någon gång förekommande
symtom: en känsla av en från maggroppen till
svalget uppstigande kropp, vilken förnimmes
som en kula. Jfr Hysteri.
Glochldium, Glochidier, se
Flodmusslor.
Gloeospo’rium [gleo-], svampsläkte,
tillhörande Melanconicae av Fungi imperfecti,
delvis konidieformer av askomyceter. G.
förorsakar många viktiga växtsjukdomar.
Bön-fläcksjuka (G. Lindemouthianum) framträder
som djupt insjunkna fläckar på baljorna och
bruna strimmor på bladådror och stamdelar.
Bladfallsjuka hos vinbär och krusbär (G. ribis)
förorsakar torkande bladfläckar och för tidig
bladfällning. G. fructigenum framkallar
»bitterröta» bos äpplen. Andra arter angripa
klöver, hallon, vin, flera lövträd etc. Th. Lfs.
Glogau [glå’gåu], stad i preuss. prov.
Nie-derschlesien, vid Oder, 90 km n. v. om Breslau;
25,838 inv. (1925), därav ‘/a katoliker. Socker-,
stärkelse- o. a. fabriker; järnvägsverkstäder.
Spannmålshandel. Skeppsfart på Oder. — G.
har sedan 1000-talet varit befäst. Under
trettioåriga kriget togs det av svenskarna
1632, 1634 och 1642. 1741 erövrades staden
av preussarna. G. var tidigare en viktig
gränsfästning mot Polen men har på grund
av Versaillesfreden och en överenskommelse
i Paris i jan. 1926 nu nedlagts. Litt.: J.
Blaschke, »Geschichte der Stadt G. und dee
Glogauer Ländes» (1913). E.L-r;L. af P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
